Med ordning och reda kommer man långt

Skolan är en arbetsplats och utbildning är för viktigt för att slarva bort. Av dessa enkla skäl prioriterar Internationella engelska skolan struktur och ordning i klassrummet. Mobiltelefoner är förbjudet på lektion medan upprepade ordningsstörningar och sena ankomster leder till kvarsittning.

Engelska skolan har i vissa forum kritiserats för sina stora klasser, mellan 28 och 32 elever. Enligt rektor Mikael Östling kompenseras dock detta av den struktur och ordning som råder. Ett ytterligare särdrag är skolans benägenhet och förmåga att stödja, både dem med extra behov och de som vill mer. Vidare framgångsfaktorer, utöver tydliga ramar, regler och disciplin, är enligt Östling höga förväntningar på eleverna och regelbunden måluppföljning. Enligt eleven Berfin Batti uppskattas disciplinen samtidigt som respekten för lärarna är självklar, för ”då pratar man nämligen inte så mycket på lektionerna”.

Trots att 30 procent av skolans elever har annat modersmål än svenska uppnår 96 procent gymnasiebehörighet, bland de högre siffrorna i Sverige. Tänka sig, med ordning, regler, höga förväntningar, kunskapsuppföljning och ömsesidig respekt kommer man långt.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skolresan-disciplin-och-struktur-ger-resultat_3564878.svd

MVG för lågstadielyftet

På min tid fick man fortfarande MVG för utmärkta insatser. I det nya, mer nyanserade, systemet får de skickligaste A. Mycket har förändrats i den svenska skolan under senare tid och mängder av reformer har sjösatts, för ett ökat kunskapsfokus och en än skickligare lärarkår. Bland insatserna kan nämnas lärarlyft, mattelyft, läslyft, karriärstjänster för lärare, lärarlegitimation, nytt betygssystem med bland annat tidigare betyg. Regeringen går nu vidare med en ytterligare satsning på lågstadiet och dess lärare.

Satsningen syftar till att ge eleven än mer stöd redan från första dagen. 2 miljarder kommer årligen att satsas på mindre klasser alternativt halvklasser samt fler utbildade lågstadielärare i klassrummen. I och med en utvidgad speciallärarutbildning kommer kommunerna att kunna anställa fler speciallärare, vilket ryms inom nämnda 2 miljardersbelopp. Vidare blir den tidigare ”nollan” den nya ”ettan” vilket innebär att lågstadiet utsträcks till fyra år och grundskolan till tio år. Samtidigt läggs extra resurser på särskilt stöd i exempelvis matte och svenska redan i första klass. Tidigare förskolelärare kommer genom en statlig satsning att kunna fortbilda sig till lågstadielärare. Härigenom kommer 3 500 tidigare förskolelärare kunna skola om sig, utan inkomstbortfall.

Skolan är samhällets viktigaste institution. Här formas framtidens medborgare och stöttepelare. Nu stärks denna institution ytterligare och insatsen måste få MVG, förlåt A menar jag.

http://www.regeringen.se/content/1/c6/23/58/22/d3ebeba7.pdf

http://bit.ly/1qrZZSN

http://www.fpkumla.se/tack-folkpartiet-43-miljoner-till-skolan-i-kumla/

http://rasmusliberal.com/2014/03/11/lagstadiet-i-fokus/

Därför tidigare betyg

Kunskap är alltför diffust för att kunna mätas. Barn är komplexa och kan inte sammanfattas med en radda siffror. Betyg är stigmatiserande och brännmärker bara dem som redan har det traggligt. Tre bärande argument som förklarar varför Sverige var, och är, ett av de länder som är allra senast ut med att sätta betyg.

Kunskap går och måste mätas. Sveriges relativiserande kring kunskap är tämligen unikt. Alla andra betygsätter, mäter och följer upp sina barn, dessutom betydligt tidigare än vi. Utan kunskapsmätning svävar lärare, föräldrar och, framförallt, elever i relativ ovisshet. Lyckligt omedveten tillåts så barnet att halka efter ända till den dag, numer vid tolv års ålder men tidigare vid de fjorton, då smällen obarmhärtigt kommer. Och då går klockan inte att vrida tillbaka. Betyg stärker kunskapsfokus hos både lärare och elev och ger båda parter en kompass att navigera efter på kunskapens ofta dimmiga hav.

Ju tidigare en sådan kompass kan tillhandahållas desto rakare blir resan. Därför krävs tidigare betyg.

Svaren finns i skolans svarta låda

Årets Pisa-undersökning var ingen munter läsning och ger heller inte fog för framtidsoptimism. En universallösning som föreslås från vissa håll är att tillföra mer resurser, vilket låter bra och garanterat ger politiska poäng.

Skolans problem är dock inte brist på resurser. Såväl tilldelade medel som lärartäthet har ökat sedan 2000 varför än mer resurser knappast skulle lösa någon gordisk knut. Lösningarna på problemen får sökas på annat håll. Den lärarledda undervisningstiden måste öka, inte minst för att även få de studieovana och mindre självdisciplinerade med på tåget. De redan väl tilltagna resurserna måste fokuseras dit de gör mest nytta, dvs. till dem med störst behov. För att fånga upp dessa elever krävs tidiga betyg och utvärderingar. Läraren måste vara klassrummets auktoritet med den enda uppgiften att undervisa, inte uppfostra. Eleverna ska sköta sitt jobb, inte jävlas med varann, spela dator eller Allan. Föräldrarnas uppgift är att rusta sina barn för att kunna sköta sitt jobb. 

Det finns många förklaringar till 2013-års katastrofala Pisa-resultat, vinstdrivande friskolor eller för snål resurstilldelning är ingen av dem. Förklaringarna finns i skolans svarta låda medan lösningarna kräver insatser från såväl politiker, skolledare som alla oss andra.

 

http://www.di.se/#!/artiklar/2013/12/4/debatt-resurser-ar-inte-problemet/

http://hansaberg.wordpress.com/2013/12/04/nu-kommer-pisa-tornet-antligen-ratas-upp/

En nödvändig skolskjuts

Få politiska områden har varit föremål för så omfattande reformer som skolan. Få områden har heller vållat sådan hätsk debatt. Argumenten, mer eller mindre välgrundade, viner genom luften. När debatten skruvats upp till öronbedövande nivå är det dags att sätta på hörselkåporna för att samla tankarna.

Som utbildningsminister har Jan Björklund satt hela sin prestige i att återskapa en skola med kunskapsfokus, präglad av jämn och hög kvalité. För att nå målet har måttstockar återinförts vilka gör det möjligt att tidigt upptäcka barn med extra behov. Tidigare och fler nationella prov möjliggör sedan en rättvisare betygsättning skolor emellan. Med de tidigare betygen kan inte längre problemen gömmas i en svettig gympapåse, i vilken stanken bara blir värre med tiden. Lärarutbildningen har danats om och ämneskunskap har åter satts i fokus. Lärarlegitimation säkrar kvalité och höjer kårens status. Fler karriärsvägar ökar yrkets attraktion och lärarens utvecklingspotential. Genom lärlingsutbildningar och minskade akademiska förkrav för praktiska utbildningar, har situationen för teoretiskt ointresserade men praktiskt kunniga elever uppgraderats.

Reformtempot har varit högt varför en och annan hållplats missats på vägen. Bussen går dock att backa och det är chaufför Björklund beredd att göra. Likafullt har reformerna varit en nödvändig skolskjuts, för elever, lärare och Sverige.

Det är inte betygen som är grejen

Ett fullständigt ramaskri utbröt när Folkpartiet häromdagen gick ut med sitt senaste skolpolitiska förslag. Förslaget innehöll bland mycket annat en strecksats om att införa betyg redan från och med årskurs 4. Det är möjligt att det finns substans i en del av kritiken. Reformtakten inom det skolpolitiska området har varit hög och ett nytt betygsystem har precis sjösatts, i vilket de första betygen kommer att sättas redan i sjätte klass.

Dock, en väldigt stor del av kritiken träffar inte alls. Ett huvudargument emot tidiga betyg (och betyg överhuvudtaget) som oftast lyfts fram är att skolan och dess elever inte blir bättre av att eleverna får ett papper med en siffra på med sig hem efter avslutad termin. Så är det givetvis också men det är samtidigt heller ingen som har påstått. Det är precis som att kritikerna blir både döva och blinda så snart regeringens skolpolitik kommer på tal. Det enda de råkar höra och se är ordet betyg - och det i versaler. Och då slår de bakut.

Att tidigt och på ett någorlunda objektivt sätt kunna utvärdera hur eleven står sig i förhållande till mål och ambition är ett oumbärligt verktyg för att tidigt kunna sätta in stöd och resurser där det behövs. Betyg i sig däremot, höjer vare sig kunskaps- eller trivselnivå. Men för detta har en rad andra reformer genomförts, och vill det sig väl lyckas kommunerna också implementera dem.

 

 

De nya betygen är både rättvisare och tydligare

Socialdemokraternas skolpolitiske talesman Ibrahim Baylan har blåst till skolpolitisk strid genom att KU anmäla utbildningsminister Björklund. Orsaken till Baylans upprördhet är det nya betygssystemet som sjösatts med sex betygssteg istället för tidigare fyra. De nya betygen ska enligt Baylan vara orättvisa mot de elever som nu får svårare att få högsta betyg och kommer också göra det svårare för lärarna att sätta korrekta betyg.

I sin iver att KU anmäla ännu en regeringsföreträdare blundar Baylan för ett antal centrala omständigheter, inte minst den att reformen var både oundviklig och helt nödvändig. Få av dem som fick eller delade ut betyg i det gamla systemet lär sörja att det nu gått i graven. Endast fyra betygssteg (varav det sämsta, IG, i princip endast tilldelades dem som inte närvarade alls) upplevdes av många elever som ytterst orättvist. Närvaro räckte i princip för att bli godkänd och således kvarstod i princip bara två betyg för dem med något högre ambitioner. MVG fick ytterst få och VG fick den stora massan. Konsekvensen av en så onyanserad skala blev att ambitiösa och duktiga elever inte sällan tilldelades samma betyg som den mindre ambitiöse. Detta i sin tur minskade incitamenten till ytterligare förkovran. Det kan heller inte ha känts särskilt tillfredsställande som lärare att, i brist på alternativ, inte kunna ge de betyg eleverna kanske egentligen förtjänade.

Om bara Baylan och dennes partikollegor kunde lämna Konstitutionsutskottet ifred ett tag och låta reformen sjunka in så har den svenska skolan numer ett både rättvisare och tydligare betygssystem.