I sin iver att KU anmäla ännu en regeringsföreträdare blundar Baylan för ett antal centrala omständigheter, inte minst den att reformen var både oundviklig och helt nödvändig. Få av dem som fick eller delade ut betyg i det gamla systemet lär sörja att det nu gått i graven. Endast fyra betygssteg (varav det sämsta, IG, i princip endast tilldelades dem som inte närvarade alls) upplevdes av många elever som ytterst orättvist. Närvaro räckte i princip för att bli godkänd och således kvarstod i princip bara två betyg för dem med något högre ambitioner. MVG fick ytterst få och VG fick den stora massan. Konsekvensen av en så onyanserad skala blev att ambitiösa och duktiga elever inte sällan tilldelades samma betyg som den mindre ambitiöse. Detta i sin tur minskade incitamenten till ytterligare förkovran. Det kan heller inte ha känts särskilt tillfredsställande som lärare att, i brist på alternativ, inte kunna ge de betyg eleverna kanske egentligen förtjänade.
Om bara Baylan och dennes partikollegor kunde lämna Konstitutionsutskottet ifred ett tag och låta reformen sjunka in så har den svenska skolan numer ett både rättvisare och tydligare betygssystem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar