söndag 24 maj 2015

Om fuskkapitalism på en kvasimarknad

Kanske inte till salu, men levandes i
en daterad kvasivärld.
Häromdagen skrev Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt en indignerad debattartikel i Dagens Industri. I artikeln går han åter till storms mot det förhatliga vinstintresset inom välfärden, som han liknar vid en sorts fuskkapitalism på en kvasimarknad.

I en tidigare debattartikel i samma tidning uppmärksammade riskkapitalisten Gabriel Urwitz hallonincidenten på det offentligdrivna äldreboendet Brunnsgården, där ett sjuttiotal äldre insjuknade och tre dog till följd av matförgiftning. Urwitz frågar retoriskt var de braskande skandalrubrikerna tog vägen, som garanterat följt om boendet varit privat. Alla torde vara eniga om att det faktiskt var en skandal, själva ägandeformen var dock ointressant. Givetvis för att vinstintresse saknades.


Det sorgliga i debatten om välfärdens framtida finansiering, väl och ve är att vänsterns genuina hat mot företagande och implicita strävande efter vinst vunnit gehör. Följden har blivit en onyanserad och skarpt vinklad debatt, som tyvärr skrämt upp många medborgare. Vad vi borde enas om är att företagande och entreprenörskap, i alla former, inte handlar om fuskande och egoistiska kapitalister. När vi väl gjort det krävs insikt om att välfärden är i skriande behov av entreprenörskap, innovation och externt kapital. Slutligen vore det önskvärt om Sjöstedt själv kunde lämna sin daterade kvasivärld.

onsdag 13 maj 2015

Ensamt på toppen

Längtar Löfven efter sällskap
där uppe på toppen.
Det drar rejält där uppe på toppen för regeringen. Kritiken och skepsisen gentemot de rödgröna jobbförslagen och jobbrelaterade ambitionerna har varit massiv, och det långt ifrån enbart en störig opposition.

Stefan Löfven var tydlig när han proklamerade sitt stolta jobbmål om EU:s lägsta arbetslöshet 2020. De åtgärder han sedan presenterat för att nå dit har dock knappast imponerat. Finanspolitiska rådet spår exempelvis att enbart den höjda a-kassan och de höjda arbetsgivaravgifterna för unga kommer minska sysselsättningen med 30 000. Samtidigt varnar Ekonomistyrningsverket och Ekobrottsmyndigheten för att svartjobben åter kommer öka, på bekostnad av de vita, när regeringen försämrar rut- och rotavdragen. Nämnda återställare är tyvärr bara några av åtskilliga exempel som följer den röda tråden, nämligen att beskatta det produktiva för att istället stimulera dess motsats. 

Efter den ganska massiva myndighetskritiken är det lite beklämmande att sedan höra statsministerns försvarstal; ”Alla förståsigpåare som säger fem år före att det här inte går att nå, jag tror inte på dem”. Det är då inte konstigt om det känns ensamt där uppe på toppen, när både ögon och öron stängs så fort det inte passar.

lördag 9 maj 2015

Moderat steg i rätt riktning

En skylt som möter allt fler
Även om man kan ha berättigade dubier kring att tillfälliga uppehållstillstånd skulle gynna integrationen så är Moderaternas ansatser i veckans integrationspolitiska utspel välkomna. Det är betydligt enklare att vara frimodig i opposition än i en svag regeringssits. Därför presenteras nu ett pärlband av integrationspolitiska reformförslag från de tidigare regeringspartierna.

Likt tidigare KD och FP vill nu även M stärka arbetslinjen för den växande del av nysvenskar med sämst förutsättningar för integration på arbetsmarknaden. Mot bakgrund av att den dominerande grupp av asylsökande idag, främst syrier, somalier och eritreaner, har mycket begränsade akademiska meriter krävs kraftfullare insatser än någonsin. Om mellan 41 till 62 procent i denna grupp saknar eftergymnasial utbildning och arbetslösheten, så länge som 20 år efter ankomst, uppgår till över 50 procent torde även den mest förljugne inse allvaret i situationen. Sverige är med detta nämligen ett av de OECD-länder som lyckas allra sämst med att sysselsätta invandrade.


Skärpta krav på försörjning vid anhöriginvandring, begränsningar av de sociala rättigheterna för illegala invandrare och hårdare kontroll av att beslutade avvisningar verkställs måste kombineras med verkningsfulla arbetsmarknadsrelaterade verktyg samt ett generösare mottagande på EU-nivå. Annars knallar Sverige likt lämmeltåget mot avgrundens brant, med briserande segregation och en raserad välfärd som obönhörlig konsekvens.

lördag 2 maj 2015

Bestraffa inte övervinster

Den enes bröd, mycket sällan
någon annans död.
Begreppet vinst i ekonomiska sammanhang har alltid varit ett rött skynke för vänsterrörelser. Vinst har underförstått inneburit förlust för någon annan, historiskt för arbetarrörelsen, proletären, idag de svaga och värnlösa. På en oreglerad och monopolistisk marknad kan detta i och för sig vara sant, men mycket sällan i den ekonomi som vi i väst verkar i.

Övervinst uppstår då någon gjort något bättre än konkurrenterna, till lägre kostnad och med bättre resultat. Övervinst är en residual som ska tillkomma entreprenören efter det att rutinfunktioner ersatts. Med rutinfunktioner förstås i detta sammanhang enklare arbete som lätt kan kopieras och dupliceras, såsom tillverkning, distribution och enklare arbete. Logiken ligger i att entreprenören tar riskerna, äger de värdefulla tillgångarna och ansvarar för den avgörande strategiska ledningen. Utan entreprenör, ingen verksamhet, inga vinster och ingen efterfrågan på arbete.


Övervinster i en transparent och konkurrensutsatt ekonomi är positivt och innebär att mervärde skapats, för samhället som helhet. Följaktligen bör framgångsrika entreprenörer belönas och inte bestraffas.