Hela demokratin tar skada

Det går åt helvete

LO gjorde på fredagens DN debatt gemensam sak och krävde samfällt en rad klassiska socialdemokratiska reformer. Ingen nykter socialdemokrat lär nämligen opponera mot krav om högre pensioner, stopp för lagstiftad liberalare arbetsrätt och högre kapitalskatter. Det gör i och för sig inte Socialdemokraterna heller, partiets problem är dock att Januariavtalet sätter stopp för sådan politik.

LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson slår övertygat fast att S kommer förlora valet om partiet inte börjar driva sin egen politik. Det går rent utav åt helvete annars menar han. Vare sig Thorwaldsson eller Metalls ordförande Marie Nilsson tror dock att Januariavtalet är hotat bara för att de föreslagna reformerna drivs igenom. LO-ordförandens profetia att det går åt helvete för S känns inte vidare äventyrlig. Opinionsmätningarna är obarmhärtiga och S-väljare flyr åt alla håll medan LO:s medlemmar förälskar sig alltmer i SD. Thorwaldssons och Nilssons spådom att en mer S-märkt reformagenda inte skulle hota Januariavtalet är däremot djärv. Centern och Liberalerna har nämligen pantsatt sin trovärdighet på att avtalet garanterar liberal politik, inte socialdemokratisk.

Thorwaldsson konstaterar slutligen ödesmättat att hela demokratin tar skada eftersom ingen vet vad det är som gäller, dvs vad som är regering och vad som är opposition. Och där har Thorwaldsson rätt, hoppas fler inser det innan det är försent.

Politikens privilegium under hot

På bekvämt avstånd.

Avståndet till de som styr tycks bara öka, i Sverige och nästan överallt annars. Folket, alltså väljarna, ser sig förbisedda och väljer därför alternativ till den etablerade noblessen. Så växer de så kallade populisterna till sig, fria från historians ok och med öronen tätt intill rälsen.

Politiken har förändrats de senaste decennierna. Det politiska värvet har gått från att vara mest ett kall till ett heltidsyrke och en potentiellt lukrativ karriärväg. För framgång krävs lång tjänstgöring, finmaskiga nätverk, gott om förtrogna och vassa armbågar. Tjänstgöring i ungdomsförbundet är inte bara en merit utan närmast en förutsättning. Politiken blir härigenom närmast ett eget stånd, en egen mekanism främjad från dem där ute som de är satta att företräda. Och precis som adeln en gång vare sig förstod eller brydde sig om böndernas situation så upplever många väljare idag att politiken beter sig. Lomhörd och på ett lagom bekvämt avstånd.

Ståndsamhället föll samman alltmedan adeln torskade sina privilegier och demokrati växte fram. Hittar inte politiken åter en väg till väljarnas hjärta så står även dennes privilegium under hot. Och i betydligt värre fall faktiskt hela det demokratiska systemet.