Vård, vinster och kvalitet

Fram tills nu har vinster varit ett naturligt och okontroversiellt inslag inom välfärden. Medicinteknikbolag tjänar pengar på läkemedel och medicin, byggbolagen bygger sjukhus och skolor, sjukhusbäddar levereras av en annan och skolmaten av ytterligare en. Genom offentlig upphandling nallar dessa vinstintresserade alla utav våra gemensamma medel. De aktörer som däremot ger sig på själva driften ska nu inte längre anses välkomna.

I rådande klimat är det nära nog tabu att tala konkurrens och nödvändigheten av effektiva, vinstdrivande verksamheter. Taket har sänkts betänkligt varför ytterst få i den politiska toppen förmår att nyansera debatten eller ens lyfta egentliga självklarheter. Privata aktörer behövs. Genom ett ökat utbud av utförare och tilltagande konkurrens ökar kvalitet, köerna kan minskas och viktiga innovationer stimuleras. Fokus måste flyttas dit det hör hemma, nämligen till kvaliteten. Bäst kvalitet och största kundnöjdhet, snarare än vinstmarginaler och vd-löner, bör vara utgångspunkten i debatten.

Politiska betänkligheter och populism ger sällan de bästa besluten. Vinstförbud och konkurrensinskränkningar är populism i sin värsta form, likafullt vore det dåligt fattade beslut.

http://www.di.se/artiklar/2013/12/27/bennet-tar-sin-hand-fran-s/ 

Upp med hakan

2013 går mot sitt slut och ett nytt år nalkas. Sverige och de allra flesta svenskar mår bra. En objektiv betraktelse ger vid handen att de flesta vedertagna parametrar lyser grönt.

Statsskulden är på historiskt låg nivå, drygt 34 procent av BNP vilket ger Sverige en styrkeposition inför framtiden. Den ekonomiska tillväxten är god och spås accelerera 2014 och 2015. Antalet sysselsatta är rekordhögt och väntas enligt Arbetsförmedlingens prognos att öka med ytterligare 116 000 under kommande två år. Siffror från SCB visar att reallönerna ökat kraftigt, 55 procent sedan 1993. Löntagaren har med andra ord alltmer i plånboken, detta redan innan jobbskatteavdragen beaktas. Nästa år spås många länder i vår omvärld åter få luft under vingarna vilket gagnar den exporttunga svenska ekonomin. Svenska företag är i ett sådant läge väl rustade med starka balansräkningar och slimmade organisationer.

Nog för att Sverige står inför många utmaningar, sjunkande skolresultat, en stor andel ungdomar, utrikes födda och lågutbildade i arbetslöshet, infrastruktur i renoveringsbehov och ett försvar i förfall men läget är ingalunda så mörkt som vissa göra gällande. Så upp med hakan, även 2014 blir ett gott nytt år.

Att spara är väl fortfarande en dygd?

Under 2012 deklarerade vi svenskar 108,2 miljarder i ränteutgifter. Det motsvarar drygt 32 miljarder i skatteavdrag. Två av tre över 20 år hade under året någon form av ränteutgift. Utgifterna är, trots den historiskt låga räntan, 35 procent högre än genomsnittet de senaste 15 åren.

De rekordhöga ränteavdragen, tillsammans med den internationellt höga kapitalskatten, innebär inte bara ett väldigt skattebortfall utan också en orättvis och osund omfördelning, mellan de som sparar och de som inte gör det. Den svenska kapitalbeskattningen är förunderlig, å ena sidan ger den 30 procentigt avdrag vid belåning och å andra sidan beskattar den sparande med 30 procent. Det ohållbara i situationen blir nu allt tydligare när lånemarknaden boomar och fastighetspriserna skenar. Stackars Riksbanken vet varken ut eller in när räntebesluten ska fattas.

Ett såväl rimligt, logiskt som rättvist steg att ta vore att sänka kapitalskatten och minska ränteavdragen. Det skulle inte bara rädda Riksbanken ur sin rävsax utan också sända långsiktigt vettiga signaler till oss svenskar. Att spara är en dygd, att slösa kan vara kul men på kredit blir det förr eller senare bara problem.

http://www.svd.se/naringsliv/pengar/ranteavdraget-kostar-staten-32-miljarder_8828120.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20131221

Till vinstintressets försvar

Vinstförbud har blivit det nya politiska modeordet. Det synes nu nästan råda konsensus kring, om inte direkt förbud, åtminstone vinstbegränsningar inom välfärdssektorn. Girighet göre sig icke besvär i välfärden heter det.

I klassisk organisationsteori utgör vinsten i ett bolag medlet för att förmera samhällets resurser. Vinsten är en biprodukt som blir över, inte målet i sig. Teorin har uppvisat sin uppenbara validitet i alla världens marknadsekonomier som lämnat fattigdom och elände till förmån för den välfärd vi åtnjuter idag. Vinst uppkommer då någon producerar något effektivare, innovativare och/eller billigare än sina konkurrenter, då denna någon kan ge mer med samma eller mindre insats. I fri konkurrens, med tydliga spelregler, överlever sedan de som levererar bäst.

I den svenska välfärdsdebatten har nu både teori och empiri kastats överbord och ersatts av en högljudd förbudstävlan utan sans och reson. Men är det något område som är i behov av effektivitet, innovation och produktivitet så är det välfärden. Med fler och kräsnare välfärdsbrukare måste mindre bli mer och då behövs både fri konkurrens och vinst.

Kommunerna måsta ta sitt ansvar

 

Kommunerna är huvudmän för skolan och dess ras faller därför tungt tillbaka på de lokala skolpolitikerna. Kommunerna har genom de senaste årens reformer fått en rad nya verktyg att förfoga över för att lyfta skola, lärarna och eleverna. Lärarnas riksförbunds undersökning visar dock att få kommuner överhuvudtaget väljer att nyttja verktygen. En tredjedel av kommunerna har t ex. valt att inte införa karriärstjänstereformen och den genomsnittliga nyttjandegraden av Lärarlyftet är knappt 70 procent.

Det finns således en rad möjligheter för kommunerna att tillgripa redan idag för att öka lärarkårens status men även för att lyfta eleverna. Landskrona kommun har gjort en radikal resa i Lärarförbundets skolranking och stigit 119 placeringar sedan 2009. Kommunstyrelsens ordförande, Torkild Strandberg, pekar på ett antal viktiga reformer för att förklara lyftet. Genom ett tydligt kunskapsfokus, ordning och reda, vet idag 89 procent av eleverna vad som förväntas av dem. Elevernas resultatutveckling följs på ett systematiskt sätt upp vilket gjort det möjligt för lärarna att anpassa undervisningen beroende på var eleven står. Elever med särskilda svårigheter prioriteras och möter samma höga förväntningar som övriga elever. Särskilt yrkesskickliga lärare premieras och får del av regeringens karriärstjänster samt program för förstelärare. Rektorernas ansvar har fokuserats på elevernas kunskapsutveckling och resultat och mindre på administration och ekonomi.

Kommunerna skyller gärna ifrån sig på stat och regering. Landskrona kommun visar dock att kommunerna redan idag kan axla det ansvar som huvudmannaskapet för med sig.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sa-har-vi-i-landskrona-lyft-elevernas-betyg_8823166.svd

http://rasmusliberal.com/2013/12/14/skolresultat-gar-att-paverka-fp-exemplet-landskrona/

http://liberalaanna.blogspot.se/2013/12/var-fjarde-elev-i-hallstahammar-slas-ut.html

http://sorliden.blogspot.se/2013/12/att-gora-skillnad.html

SFI kan öppna dörrar

Svenska för invandrare, SFI, betraktades länge som en lekstuga och förvaringsplats för nyanlända. Verksamheten handlade, snarare än om integration, att underhålla flyktingar och invandrade i väntan på den dag då de reste hem igen. Läkare och jurister buntades samman med analfabeter och knappt läs- och skrivkunniga. Resultatet blev ett sammelsurium och deltagarna tappade ytterligare förankring i samhället.

SFI erbjuder idag yrkesinriktad undervisning i allt större utsträckning. Enbart i Stockholms Län läser nära 500 personer SFI med särskild yrkesinriktning och trycket tilltar konstant. Samtliga av de bedrivna inriktningarna är dessutom knutna till andra resurser inom sina respektive områden. KTH är knutet till ingenjörerna, lärarna till universitetet och Utbildningsförvaltningen etc. I Stockholms Län finns yrkesinriktningar för allt från bussförare till ingenjörer, medicinsk personal, pedagoger, jurister och lastbilsförare.

Verklighets- och verksamhetsanknuten SFI tillsammans med en effektivare och områdesspecialiserad arbetsförmedling skull öppna tiotusentals dörrar för nyanlända svenskar. Verktygen finns där i verktygslådan, det gäller nu bara att de inblandade parterna gör bruk av dem.

 

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lucia-lar-nyanlanda-om-sverige_8819070.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20131214

Korkad symbolpolitik

De fick som de ville till slut. Efter en rad turer i riksdag och konstitutionsutskott fastslogs slutligen att brytpunkten för statlig skatt inte kommer att höjas, efter initiativ av en enad opposition. Lämpligheten i att bryta ut enskilda poster ur ett samlat budgetförslag kan diskuteras och frågan om nu inte budgetdämningarna knakar i fogarna bör ställas. Initiativet och de bakomliggande skälen är dock minst lika intressanta att diskutera.

S går till nästa års val på höjda skatter för en starkare välfärd. Den höjda brytpunkten utgjorde några promille i budgeten, inte mycket att yvas över. Jobbskatteavdragen däremot, vilka utgjort betydande inslag i årets och tidigare års budgetar, har svalts med hull och hår. Anledningen är givetvis att jobbavdragen inte bara gynnat ekonomin som helhet utan framförallt den stora arbetande skara som utgör viktigt väljarunderlag. Bättre då ur alla avseenden att ta strid mot gynnandet av de rika.

Höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt hade gagnat samhällsekonomin. Utbildning, ökat ansvar och ansträngning på jobbet hade lönat sig mer. Vi hade fått fler och mer kvalificerade arbetade timmar i ekonomin vilket hade ökat skatte- och avgiftsinbetalningarna. Detta har nu en korkad symbolpolitik satt stopp för.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/den-nya-vansterns-favoritfragor_8811966.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20131212

I tacksamhetens tecken

Nu är våra taxeringar klara för 2012 och samtliga slutskattebesked har hamnat i lådan. De allra flesta av oss kan konstatera att det blivit mer kvar efter det att fiskus nallat sin del. En liten exklusiv skara kan däremot slå fast att de mer än väl dragit sitt strå till stacken.

2012-års skattebetalarlista toppas av den tidigare huvudägaren i Internationella Engelska skolan, Barbara Bergström, som under året avyttrat sitt aktieinnehav. Slutnotan och bidraget till statskassan stannade vid 207 miljoner. God tvåa är H & M-arvtagerskan Lottie Tham vars skattenota tickade upp till 168 miljoner. Lundbergs-gruppens och Industrivärdens Fredrik Lundberg fick pytsa in 122 miljoner till det allmänna och Markus Persson, spelutvecklaren bakom Minecraft, pytsar upp 88 miljoner. Hemmafixaren och Jula-grundaren Lars-Göran Blank levererar in 71 miljoner, vilket förärar honom med en femteplats i skattetoppen.

Nu i juletider finns det lite extra anledning att uttrycka tacksamhet mot dessa välfärdens finansiärer. Inte bara för att de är så rediga skattebetalare utan framförallt för att de är så skickliga entreprenörer och framgångsrika jobbskapare.

http://www.di.se/#!/artiklar/2013/12/5/sveriges-storsta-skattebetalare/

Vi har alla nåt att lära av Mandela

Förmågan att låta det universella och medmänskliga stå över sina egna intressen besitter få av oss. Nelson Mandela synes ha varit en av dessa personer, vars viktigaste handlingar alla synes ha präglats av pragmatism, solidaritet och altruism. Mandela var mannen som på fredlig väg störtade den förhatliga apartheidregimen men samtidigt lyckades försona sig och sitt folk med de tidigare förtyckarna. Mandela är också den som, i demokratins namn, lämnade ifrån sig makten när mandatet gick ut.

Önskan att försona och ena folk, viljan att arbeta för allas bästa genom pragmatism, medmänsklighet och förståelse är tyvärr ovanliga inslag idag. Det är inga attribut som unikt borde efterfrågas och krävas av politiker utan egentliga av oss alla. Är det inte ren egoism som styr vårt beteende är det inte sällan oviljan att förstå andra eller erkänna sina egna fel och brister. Därför står vi alldeles för ofta kvar på samma punkt, gnabbandes om småsaker och utan att röra oss en tum framåt.

Inte bara politiker har att lära av Nelson Mandela utan lika mycket alla vi andra som trots allt utgör det samhälle vi gemensamt lever i. Det handlar inte om att tulla på sina värderingar utan endast om att kunna lyfta blicken bortom den egna horisonten. Den möjligheten och det ansvaret har vi alla, och varför inte lära av Mandela.

 

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/mandela-gjorde-politik-av-moral_8798808.svd

Svaren finns i skolans svarta låda

Årets Pisa-undersökning var ingen munter läsning och ger heller inte fog för framtidsoptimism. En universallösning som föreslås från vissa håll är att tillföra mer resurser, vilket låter bra och garanterat ger politiska poäng.

Skolans problem är dock inte brist på resurser. Såväl tilldelade medel som lärartäthet har ökat sedan 2000 varför än mer resurser knappast skulle lösa någon gordisk knut. Lösningarna på problemen får sökas på annat håll. Den lärarledda undervisningstiden måste öka, inte minst för att även få de studieovana och mindre självdisciplinerade med på tåget. De redan väl tilltagna resurserna måste fokuseras dit de gör mest nytta, dvs. till dem med störst behov. För att fånga upp dessa elever krävs tidiga betyg och utvärderingar. Läraren måste vara klassrummets auktoritet med den enda uppgiften att undervisa, inte uppfostra. Eleverna ska sköta sitt jobb, inte jävlas med varann, spela dator eller Allan. Föräldrarnas uppgift är att rusta sina barn för att kunna sköta sitt jobb. 

Det finns många förklaringar till 2013-års katastrofala Pisa-resultat, vinstdrivande friskolor eller för snål resurstilldelning är ingen av dem. Förklaringarna finns i skolans svarta låda medan lösningarna kräver insatser från såväl politiker, skolledare som alla oss andra.

 

http://www.di.se/#!/artiklar/2013/12/4/debatt-resurser-ar-inte-problemet/

http://hansaberg.wordpress.com/2013/12/04/nu-kommer-pisa-tornet-antligen-ratas-upp/