Vi har alla nåt att lära av Mandela

Förmågan att låta det universella och medmänskliga stå över sina egna intressen besitter få av oss. Nelson Mandela synes ha varit en av dessa personer, vars viktigaste handlingar alla synes ha präglats av pragmatism, solidaritet och altruism. Mandela var mannen som på fredlig väg störtade den förhatliga apartheidregimen men samtidigt lyckades försona sig och sitt folk med de tidigare förtyckarna. Mandela är också den som, i demokratins namn, lämnade ifrån sig makten när mandatet gick ut.

Önskan att försona och ena folk, viljan att arbeta för allas bästa genom pragmatism, medmänsklighet och förståelse är tyvärr ovanliga inslag idag. Det är inga attribut som unikt borde efterfrågas och krävas av politiker utan egentliga av oss alla. Är det inte ren egoism som styr vårt beteende är det inte sällan oviljan att förstå andra eller erkänna sina egna fel och brister. Därför står vi alldeles för ofta kvar på samma punkt, gnabbandes om småsaker och utan att röra oss en tum framåt.

Inte bara politiker har att lära av Nelson Mandela utan lika mycket alla vi andra som trots allt utgör det samhälle vi gemensamt lever i. Det handlar inte om att tulla på sina värderingar utan endast om att kunna lyfta blicken bortom den egna horisonten. Den möjligheten och det ansvaret har vi alla, och varför inte lära av Mandela.

 

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/mandela-gjorde-politik-av-moral_8798808.svd

Höstmörkret sänker sig över Sydafrika

Alltmedan vårsolen börjat värma i de nordliga delarna av Afrika sänker sig höstmörkret nere i syd. Sydafrika, och dess sedan apartheidtidens slut för över 20 år sedan allenastyrande maktparti ANC, sågs länge som kontinentens förebild. Här växte ekonomin, demokratin respekterades och medborgarna tilläts fritt uttrycka sin mening i skrift och tal. Mycket av den positiva utvecklingen har tillskrivits den pragmatiske frihetskämpen Nelson Mandela och dennes styre.

Mot denna bakgrund är det djupt tragiskt att följa landets utveckling idag. Förvisso uteslöts nyligen hetsporren Julius Malema, tidigare ledare för ANC:s ungdomsrörelse. Malema, som inte bara förespråkade handgriplig expropriering av vitas landägor, utan också uttalade sin vänskap och stora beundran för den zimbabwiske massmördaren och despoten Robert Mugabe.

ANC:s maktfullkomlighet och fullständiga urspårning är ändock ett faktum. I dagarna kungjordes i bästa Malema anda ANC:s fulla stöd åt Mugabe i kommande zimbabwiska valrörelse. ANC säger sig nu vilja stärka relationen frihetsrörelserna emellan. Etter värre blir bilden med den senaste press- och yttrandefrihetslagen för ögonen. Härigenom kommer all form av regeringskritik och granskning av partiets och statens verksamhet att omöjliggöras. Liknande lagar brukar vara första steget mot diktatur.

Med ANC:s och president Jacob Zumas envälde hotas allt det positiva som tidigare förknippats med Sydafrika. Höstmörkret sänker sig över landet, och nu går det väldigt fort.

Mörka moln över Sydafrika

Emedan omvärlden skriker efter råvaror och priserna rusar har man i Sydafrika lyckats med bedriften att minska råvaruutvinningen och exporten. Boven i dramat är landets gruvindustri, en av de viktigare inkomstkällorna och den kanske största arbetsgivaren. Under gruvindustrins guldår mellan 2000 och 2008 ökade värdet av utvinningen hos de värsta konkurrenterna Kina, Brasilien och Indonesien med mellan 8 och 18 procent. Under samma period lyckades Sydafrika minska sin med 1 procent.

Förklaringen till den fatala utvecklingen står att finna i hotande nationaliseringar. Cynthia Carrol, VD för ett av de större gruvbolagen verksamt i landet, uttalar det självklara att gruvbolagen i landet underlåter att investera eftersom de inte kan vara övertygade om att de värden de skapar är säkra. Hoten har fått näringen att avstå nödvändiga investeringar vilket fått den för hundratusentals sydafrikaner livsviktiga näringen att halka efter betänkligt.

Många ser nu likheter mellan utvecklingen i Sydafrika och den som grannlandet Zimbabwe med den patriotiske despoten Robert Mugabe redan genomgått. Här har bland det mesta annat också gruvnäringen nationaliserats. Och ingen har väl missat hur det gått där. Idag är det Mugabes egna förtrogna som kleptomaniskt rattar det utfattiga landets näringsliv mot avgrunden.

Den socialistiska våg av nationaliseringar som hotar skölja över Afrikas ännu rikaste land skulle spola bort hundratusentals fattiga sydafrikaners drömmar och möjligheter om och till ett bättre liv. För historien har visat med emfas att kollektivt ägande är detsamma som ekonomisk undergång, oavsett hur väl menat det må vara.