Ett Sverige värt att försvara?

Du gamla du fria

Att Sveriges försvarsförmåga brister råder numer inga tvivel om. En vecka räknade förre ÖB:n med att vi skulle kunna hålla våra gränser vid yttre angrepp. Samtidigt saknar vi ett trovärdigt militärt samarbete som skulle kunna komma till undsättning vid behov. Vi ligger således risigt till, materiellt och personellt. Nästa fråga att besvara är hur stor försvarsvilja vi svenskar faktiskt har.

Vissa hävdar att det socialistiska samhällsbygget kapat de interpersonella banden och alienerat oss från varandra, vilket skapat en individualistisk anonymitet som raderat ut känslan av samhörighet. Andra menar att oansvariga, alternativt naiva, politiker sålt ut landet genom en omdömeslös migrationspolitik. Är ett sådant land nåt att slåss för?

Sverige är unikt på många sätt. Vi hyser inte bara tillit till varandra utan även till det offentliga och våra politiker. Till skillnad från i de flesta andra länder litar vi på varandra, och inte bara de närmsta och käraste. Vi betalar skatt frivilligt, värnar yttrandefriheten, månar om miljön och står upp för allas lika rättigheter. Visst har Sverige sina brister, och visst står vi inför stora utmaningar men här i landet är alla fria att delta och bidra till bättring. Bara den friheten är värd att gå i strid för.

 

Serbien har en lång väg kvar till EU

Att inte vara heterosexuell i Serbien är tufft. Undersökningar visar att drygt 70 procent av serberna anser att homosexualitet är en sjukdom och att 20 procent av dessa rättfärdigar våld mot homosexuella. Siffrorna ger en bild av intolerans och trångsynthet som tyvärr ännu präglar stora delar av världen. Nu är dock Serbien ett land i Europa med ambitioner att så småningom tas i famn av EU-familjen. Ett sådant omfamnande ställer höga krav på mänskliga rättigheter, mötes- och yttrandefrihet samt, inte minst, på humanistiska värderingar.

Inför stundande Pride-festival som skulle ha gått av stapeln på Belgrads gator gick diskussionen het om den serbiska staten för en gångs skull skulle kunna garantera de paraderandes säkerhet. 2009, 2011 och 2012 misslyckades detta varpå hela arrangemanget ställdes in. Förhoppningarna var högre i år, inte minst med tanke på landets förestående EU-ansökningsprocess. Att paraden nu ändå ställdes in kastar en mörk skugga över Serbien. Måhända var beslutet, sett utifrån ett säkerhetsperspektiv, rätt och riktigt men fel på så många andra sätt. Beslutet förmedlar att allas lika rättigheter och behandling inte är prioriterat eller värt att lägga resurser på.

EU, och alla vi andra, måste nu tydligt markera att Serbiens homosexuella inte står ensamma i kampen mot inskränkta bakåtsträvare. Den serbiska statens undfallenhet för de intoleranta och våldsverkande innebär förhoppningsvis att Serbiens väg till EU ännu är lång.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/prideparad-stoppas-i-serbien_8561820.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20130929

Ingen idiots verk

Tänk om vi skulle göra en sådan film om Jesus, hur skulle det kännas? En ganska vanlig kommentar bland de muslimer som nu går man ur huse för att visa sin avsky mot den islamkritiska lågbudgetproduktionen ”Muslimernas oskuld”. Absolut ingenting skulle nog den stora majoriteten av oss kristna svara.

I de sekulariserade delarna av världen väger yttrandefriheten tyngre än religion och de allra flesta har lärt sig leva med detta. Få i dessa delar av världen känner sig längre kränkta av att få sina gudar smädade och än färre känner sig nödgade att gå i strid för dem. Med tilltagande välstånd har allt mindre tid och tankeverksamhet kommit att ägnas åt sakrala aktiviteter och religionsutövning har blivit en strikt privatsak fri från statlig inblandning. Med detta har naturligt också en större tolerans gentemot andra trosinriktningar följt. Yttrande- och religionsfriheten har skrivits in i grundlag och har inte på något sätt behövt stå i motsatsförhållande till varann. En ganska sund avvägning i skarp kontrast till den fundamentalistiska salafism som oroväckande fort tycks slå rot i många muslimska länder.

Att några kristna idioter med lika fundamentalistiska idéer fått stora delar av den muslimska världen att stå i brand är skrämmande. Men huvudproblemet är inte de enstaka idioterna utan de miljontals människor som ännu lever kvar i fattigdom, alltför ofta förtryckta i religionens namn. På detta problem finns dock lösningar och de stavas tillväxt, ökat välstånd och utbildning. Med ett jobb, mat på bordet och några akademiska poäng skulle garanterat färre gå i taket på grund av några idioters hafsverk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/muhammedfilmen-kvar-pa-internet_7502212.svd

Höstmörkret sänker sig över Sydafrika

Alltmedan vårsolen börjat värma i de nordliga delarna av Afrika sänker sig höstmörkret nere i syd. Sydafrika, och dess sedan apartheidtidens slut för över 20 år sedan allenastyrande maktparti ANC, sågs länge som kontinentens förebild. Här växte ekonomin, demokratin respekterades och medborgarna tilläts fritt uttrycka sin mening i skrift och tal. Mycket av den positiva utvecklingen har tillskrivits den pragmatiske frihetskämpen Nelson Mandela och dennes styre.

Mot denna bakgrund är det djupt tragiskt att följa landets utveckling idag. Förvisso uteslöts nyligen hetsporren Julius Malema, tidigare ledare för ANC:s ungdomsrörelse. Malema, som inte bara förespråkade handgriplig expropriering av vitas landägor, utan också uttalade sin vänskap och stora beundran för den zimbabwiske massmördaren och despoten Robert Mugabe.

ANC:s maktfullkomlighet och fullständiga urspårning är ändock ett faktum. I dagarna kungjordes i bästa Malema anda ANC:s fulla stöd åt Mugabe i kommande zimbabwiska valrörelse. ANC säger sig nu vilja stärka relationen frihetsrörelserna emellan. Etter värre blir bilden med den senaste press- och yttrandefrihetslagen för ögonen. Härigenom kommer all form av regeringskritik och granskning av partiets och statens verksamhet att omöjliggöras. Liknande lagar brukar vara första steget mot diktatur.

Med ANC:s och president Jacob Zumas envälde hotas allt det positiva som tidigare förknippats med Sydafrika. Höstmörkret sänker sig över landet, och nu går det väldigt fort.