Alltmedan vårsolen börjat värma i de nordliga delarna av Afrika sänker sig höstmörkret nere i syd. Sydafrika, och dess sedan apartheidtidens slut för över 20 år sedan allenastyrande maktparti ANC, sågs länge som kontinentens förebild. Här växte ekonomin, demokratin respekterades och medborgarna tilläts fritt uttrycka sin mening i skrift och tal. Mycket av den positiva utvecklingen har tillskrivits den pragmatiske frihetskämpen Nelson Mandela och dennes styre.
Mot denna bakgrund är det djupt tragiskt att följa landets utveckling idag. Förvisso uteslöts nyligen hetsporren Julius Malema, tidigare ledare för ANC:s ungdomsrörelse. Malema, som inte bara förespråkade handgriplig expropriering av vitas landägor, utan också uttalade sin vänskap och stora beundran för den zimbabwiske massmördaren och despoten Robert Mugabe.
ANC:s maktfullkomlighet och fullständiga urspårning är ändock ett faktum. I dagarna kungjordes i bästa Malema anda ANC:s fulla stöd åt Mugabe i kommande zimbabwiska valrörelse. ANC säger sig nu vilja stärka relationen frihetsrörelserna emellan. Etter värre blir bilden med den senaste press- och yttrandefrihetslagen för ögonen. Härigenom kommer all form av regeringskritik och granskning av partiets och statens verksamhet att omöjliggöras. Liknande lagar brukar vara första steget mot diktatur.
Med ANC:s och president Jacob Zumas envälde hotas allt det positiva som tidigare förknippats med Sydafrika. Höstmörkret sänker sig över landet, och nu går det väldigt fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar