Fler apoteksdörrar öppna i Göteborg

Kölden biter allt hårdare när vintern nu gör sig påmind. Något som den dessutom gör varje vinter. När vi går in i sjukdomens och förkylningens högtid går förkylningsmedikamenten åt som smöret smälter i solsken. Sedan botemedlen nu finns närmre och mer tillgängliga kommer försäljningen att öka ytterligare och färre lär drabbas av förkylningseländet.

Att apoteksmarknaden är minst lika bra eller bättre sedan monopolet slopades och marknaden för receptfri farmaka luckrades upp visar en undersökning från Konsument Göteborg. I undersökningen granskades 19 nya och gamla apotek i Göteborg. Medverkade gjorde pensionärsorganisationerna PRO, SKPF, SPF, SPRF och RPG. Resultatet visar bland annat att öppettiderna förlängts, tillgänglighet och trivsel har ökat, möjligheten till köp på avbetalning förbättrats och att priserna är oförändrade.

Den avreglerade apoteksmarknaden kan således betraktas som ett ljus i vintermörkret, detta i stark kontrast till olyckskorparnas illavarslande kraksande om dyrare läkemedel, sämre service och nedläggningar. Nu kan dessa olycksfåglar knipa näbb och vi andra kan ta en lindrande Alvedon (även efter 18) till bot mot den sprängande huvudvärk som de orsakat.

Miljard och konkurrens för bättre hälsa

Vårdköerna minskar stadigt i landstingen runtom i landet. Även Västra Götalandsregionen har ryckt upp sig, något som framgår av en färsk rapport signerad samma landsting. Förvisso hade i oktober 4 800 patienter väntat längre än tre månader på ett besök i specialistvården. Givetvis 4 800 för många men samtidigt en kraftig minskning i förhållande till tidigare mätningar.

Regeringen var tydlig med ambitionen att erbjuda mer vård till fler för skattepengen. Då, när arbetet påbörjades, led Sverige och svensken av ett hopplöst köande för access till vårdapparaten. Få fick ihop ekvationen med å ena sidan det enorma skattetrycket och å andra sidan en av Europas sämre vårdtillgänglighet. Det var då när landstingspolitiker bossade över det offentliga och kolossalt ineffektiva monopolet till sjukvård, innan vare sig konkurrens eller ekonomisk stimulans manade till bättring. Här har regeringen och dess framsynte socialminister gjort skillnad.

Med etableringsfrihet har den offentligt stängda apparaten utmanats av nytänkande och patientvänliga konkurrenter. Ekonomiskt stöd i form av kömiljarden har givit aktörerna en verklig morot att jaga. Som framgår av refererad rapport och föreliggande statistik så verkar också reformerna. Att regeringens insatser och den förbättrade tillgängligheten hänger samman hymlas det inte heller om. Gunnar Numeus på Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsavdelnings analysenhet konstaterar t ex följande: ”Pengar är en stark drivfjäder. Det har gjort att det nu jobbas aktivt på sjukhusen. Väntelistor har gåtts igenom, sedan vet jag att många har haft kvälls- och helgaktiviteter”.

Det verkar således som att kömiljard och konkurrens kan få landstingspatienten på benen igen.

Liberalismen har sina gränser

SR:s Eko kablade i veckan ut förskräckande uppgifter om allvarliga bedrägerier med Försäkringskassans assistansbidrag. Ekot rapporterade om tre synnerligen allvarliga fall det senaste året där miljontals kronor svindlats staten. Enligt länskriminalpolisen utgör dessa fall dessutom endast toppen av ett isberg. Under ytan vet vi ännu inte tillnärmelsevis vad som döljer sig. Enligt länskriminalen kan uppemot en tredjedel av allt utbetalat assistansstöd ha utbetalats på bedrägliga grunder. I sådana fall handlar det om runda 10 förfuskade skattemiljarder.

Assistansstödet är ett av åtskilliga stöd som välfärdssverige ställer upp med för behövande. Stöd som de flesta arbetande svenskar gladeligen bistår med över skattesedeln. Inte särskilt överraskande är resultaten av alla de undersökningar som visar på svenskens skattebetalningsvilja, förutsatt att pengarna går till vård och omsorg. Närmast hjärtlös vore väl den som svarade annorlunda. Nu är detta dock tyvärr inte fallet, väldigt lite av det vi betalar når fram. Istället fuskas och mutas det, förstörs och exploateras.

I Sverige är vi godtrogna och litar till moral och välvilja, därför tillåter vi oss vidlyftiga transfereringssystem utan vidare övervakning och kontroll. I grunden är vi ju liberalt sinnade. I det närmast utopiska Sverige från 50 och 60 talet kunde vi säkert också tillåta oss detta. Folk betalade sin spårvagnsbiljett, få fuskade med skatt och bidrag och än färre demolerade oskyldiga busskurer. Samhället ser tyvärr annorlunda ut idag och det måste vi hantera.

Som liberal känns det extra tungt att säga, men den godtrogna liberalismen har sina gränser och de har vi tyvärr passerat.

Nu handlar det om efterfrågan

Ingen svensk lär efter fem års idogt borgerligt propagandaarbete gått miste om att det är arbetslinjen som gäller. Arbetslinjen som inneburit kraftigt sänkt skatt för den arbetande, sänkt ersättningen från a-kassan och en reformerad socialförsäkring. Insatser som alla, med uppenbart goda resultat, tjänat till att öka arbetsutbudet. Mer för att jobba, mindre för att inte jobba har gett önskvärt resultat.
Ett ökat arbetsutbud är dock i sig inte tillräckligt. Samtidigt som antalet sysselsatta ökar ligger arbetslösheten kvar på höga nivåer. Fler söker arbete, inte fullt så många anställer. Tyvärr har detta faktum ägnats alltför lite energi. Folkpartiet och Centern utgör närmast ytterlighetspartier i strävandet att förenkla livet för våra arbetsgivare.

I en av Dagens Industri nyligen genomförd undersökning har 368 företag besvarat frågan vilka faktorer som utgör de största hindren för att de ska kunna växa. Resultatet överraskar föga. De fyra överlägset största hindren för tillväxt uppges i nämnd ordning vara: arbetsgivaravgifter (51 % av de tillfrågade), tillgång till arbetskraft med rätt kompetens (45 %), regler/byråkrati (43 %) och LAS systemet (31 %).

Nämnda faktorer anses således av arbetsgivarna själva vara de främsta förklaringarna till varför efterfrågan på arbetskraft inte tillåts möta utbudet. Varför sätter då våra politiker inte fart, lösningen synes ju som uppenbar? Sänkta arbetsgivaravgifter, minskad byråkrati och ett flexiblare LAS system skulle utan tvekan pressa de försmädliga arbetslöshetstalen. Politik är dock, tyvärr, just politik. En politiker har som uppgift att vinna val och för det krävs maximerade rösttal. Antalet företagare och arbetsgivare är begränsat, dessutom tillhör de den där misstänkliggjorda gruppen av kapitalister och ”höginkomsttagare”. Förbättra för dem och du riskerar tappa många viktiga röster.

De riktade sänkningar som genomförts av arbetsgivaravgifter för yngre, arbetslösa, pensionärer och invandrare har gett många en ny chans och statskassan viss påfyllning, arbetslöshetsstatistiken har förbättrats och bidragsutbetalningarna kunnat minskas. En vädjan till de moderater som bestämmer är därför: visa nu kurage och ge även våra arbetsgivare chansen. Det skulle även ni vinna på i längden.

Sverige är ingen humla

En känd socialdemokrat liknade en gång Sverige vid en humla som flög trots att den egentligen inte kunde. Vad som åsyftades var Sveriges ekonomiska framgångar trots det höga skattetrycket och de generösa transfereringssystemen. Samhällsekonomiskt ska en sådan ekvation nämligen inte gå ihop. Världskänt blev Sverige under 50 och framförallt 60 talet för vår alldeles egna modell med världens (så småningom) högsta skatter och det överutbyggda socialförsäkringssystemet. Utländska ekonomer kliade sig förbryllat i skägget och undrade hur Sverige lyckades växa och florera trots alla skattebördor och bidrag till dem som inte arbetade.

Surrande högt i det blå befann sig den svenska humlan ända in på 70 talet då verkligheten obarmhärtigt gjorde sig påmind. Sverige drabbades i rask takt av två kriser vilka uppenbarade många av Sveriges uppbyggda svagheter. Med skygglapparna hårt fastspända surrade Sverige ändå vidare genom hela 80 talet. Världens högsta skatter blev än högre, svenska kronan devalverades och statsskulden tilläts skena utom all kontroll. Svenska folket mådde gott med ständiga löneökningar, garanterad pension i ATP och, via skenande inflation, smått fantastiska skuldavskrivningar. Så brast det åter under 90 talets kris, humlan föll slutligen till marken.

Med hårda nypor tvingades Göran Persson städa upp efter tre decennier av ekonomisk misshushållning. Humlan hade inte varit någon humla utan snarare en heliumballong som blåsts upp till bristningsgränsen. Ungefär här befinner vi oss idag.

Ett land kan aldrig leva över sina tillgångar och sin förmåga att leverera tillväxt.
Därför tvingas vi nu reformera pensions- och socialförsäkringssystem och därför sänks nu skadliga och konkurrenshämmande skatter. Detta är inte nödvändigtvis en av ideologi betingad politik utan en av nödg tillgripen sådan. Och endast härigenom kan vi åter få den där insekten i luften igen.

Världen allt bättre i kapitalismens spår

I svenska biosalonger går Michael Mooreproduktioner som smör, Naomi Klein läses högt i skolsalarna och media rapporterar dagligdags om västvärldens utsugning av sämre bemedlade. Den allmänna uppfattningen synes vara entydig. Kapitalism är ett otyg synonymt med egoistisk rovdrift i en aldrig upphörande jakt på profit. Av betydligt mindre intresse är det att skriva, tala och rapportera om kapitalismens reella och globala implikationer för världsmedborgaren.

FN organet UNDP har sedan 20 år antagit det tuffa uppdraget att mäta mänsklig utveckling. I begreppet ingår numer också ett fattigdomsindex. Tillsammans ger dessa index en god bild av hur människors vardag faktiskt utvecklas. De siffror som framträder ger en otvetydig bild, världen blir allt bättre för allt fler. I de 169 länder som indexerats har medellivslängden ökat från 59 år till 70 år sedan 1970. Inkomsten per capita har samtidigt fördubblats under perioden. UNDP nämner i sammanhanget att det ökade globala utbytet också ger bättre teknologispridning och ökad kunskapsöverföring. Detta i sin tur ger stora positiva effekter på hälsa och livslängd. Slutligen konstateras att ekonomisk utveckling är en grundförutsättning för bättre hälsa och ökad livslängd.

Sverige industrialiserades under sent 1800 tal och var tidigt med att öppna sina gränser för handelsutbyte och konkurrens. Den som kan sin svenska 1800 tals- och sekelskiftshistoria vet att många då slet sig i fördärvet under usla förhållanden. Just dessa människors slit lade grunden för det välstånd vi idag profiterar av.

Många av våra varu- och tjänsteleverantörer befinner sig just nu i detta stadium, ett mödosamt strävande mot bättre förhållanden. Låt dem få fortsätta på den vägen och låt inte snaskig vänsterpropaganda skymma sikten. Det gagnar nämligen ingen, allra minst de som verkligen är beroende av vår köplust.

Bagdad Ben spränger alla gränser

Fed chefen Ben Bernanke tryckte i veckan åter på avtryckaren. 600 nytryckta miljarders dollar ska i rask takt ut på marknaden. Bernanke har nu släppt alla hämningar, så sent som i våras avlossade han en salva på 1 700 miljarder dollar i form av nödkrediter och stödköp av stats- och bostadspapper. Världen simmar nu i färsktryckta dollars vars enda egentliga värde försvaras av kinesernas aldrig sinande dollartörst.

Den amerikanska ekonomin har under en längre tid urholkats till en schweizerost. Senast detta blottlades, hösten 2008, öppnades helvetets alla portar. Inte bara jänkarna själva utan även deras handelspartners fick betala dyrt den gången. Med oändlig tillgång till billiga bo- och inblancolån höll amerikanarna sin egen och världsekonomin på högvarv. Konsumtionskarusellen snurrade allt snabbare, dock utan att någon vare sig producerade eller betalade för bränslet. När omständigheten uppdagades inte bara hackade karusellen utan spårade helt ur. Resenärerna stapplade omtöcknade och ruinerade ut ur ekipaget. Kvar stod en blottlagd maskinist utan minsta cent i ersättning.

Ben Bernanke, föregångaren Greenspan och en rad utgiftsälskande presidenter har under en längre tid blåst upp landets balansräkning. Detta i sådan omfattning att kraschen och framtida krascher till slut blev och kommer att bli oundvikliga. USA är fast i lyxfällan, med utgifter vida överstigande inkomsterna. Tyvärr verkar dock inga lärdomar ha tagits. I maskopi fortsätter Bagdad Ben och president Obama blodbadet. Nu gäller det att få fart på hjulen igen.

Situationen är närmast att likna vid Bagdad Bobs famösa segertal 2003. Ett ”segertal” som ackompanjerades av invaderande amerikanska trupper och stridsvagnar. Total förnekelse hjälpte inte den gången och det lär det inte göra den här gången heller.

Hög tid att avkommunalisera skolan

Sedan huvudmannaskapet för skolan övergick till kommunerna har resultat och likvärdighet försämrats drastiskt. Svensk skola erbjuder inte lika villkor åt sina elever. Istället är förutsättningarna helt olika beroende av skolans hemkommun och de prioriteringar ansvariga kommunpolitiker gör. Då det ekonomiska ansvaret vilar på kommunen kan misshushållning och lokalpolitiska felprioriteringar innebära nedskärningar och försämrad kvalité även i fall där kommunens ekonomi egentligen erbjuder mer.

Skolan är samhällets kanske viktigaste institution. I skolan läggs grunderna för var svensks och hela Sveriges framtid. En så viktig funktion får aldrig utelämnas åt slumpen eller åt hobbypolitiker. Var elev måste erbjudas likvärdiga och bästa möjligheter redan från första klass, så är inte fallet idag. Om detta råder också en relativ samstämmighet hos de politiska partierna. Även Lärarnas Riksförbund är av denna åsikt medan det andra lärarfacket, Lärarförbundet, anser att ”stat och kommuner ska ta större ansvar”.

Av detta följer naturligt att experimentet med en kommunaliserad skola bör avslutas snarast möjligt, innan fler oskyldiga drabbas. Ett återförstatligande skulle säkra likvärdigheten och garantera att den statliga skolpengen verkligen hamnade där dit den var ämnad. För elevs och samhälles bästa får vi bara hoppas att politisk prestige och historiska skygglappar inte sätter stopp för denna för så många avgörande reform.

Svensken lyckligare av borgerlig politik?

Svenska hushåll, byggare, detaljhandlare och privata tjänsteföretag är de mest optimistiska inom EU. Detta visar EU kommissionens årliga enkät om stämningsläget hos europeiska företag och hushåll.

Resultaten från enkätsvaren har vägts samman i indexet ESI i vilket 100 innebär normalvärde. Sverige toppar med ett indexvärde om 116,3 vilket ska jämföras med genomsnittet, 104,1. Främsta orsaken till den spirande framtidstron är den positiva synen på hemmamarknaden. Att vi svenskar åser framtiden med tillförsikt är dock inget nytt, istället har vårt positiva lynne legat på konstant höga nivåer även under de senaste två åren av globalt höstmörker.

Allra viktigast för de flesta av oss är den ekonomiska tryggheten, för oss själva och för våra närmsta. Tryggheten som erbjuds av att kunna spara och lägga undan för framtiden och slippa ett beroende av subsidier och transfereringar. Utan tvekan har regeringens skattesänkningar för den vanlige löntagaren stärkt svenskens ekonomi, köpkraft och sparmöjligheter. Samtidigt har konsumtionskraften ökats vilket hållit efterfrågan uppe, som i sin tur förhindrat mången varsel och avsked.

Få blir kanske lyckligare eller ens mer optimistiska av en borgerlig regering, däremot troligen av dess borgerliga politik. Att klara sig själv och stå på egna ben är de flestas mål och önskan redan som barn. Med borgerlig politik kan alltfler nå detta mål. Något som skänker trygghet, inger optimism och gör de flesta lyckligare.