Positivare som privat

Nyligen publicerades den så kallade Sverigestudien, en undersökning syftande till att mäta och synliggöra våra värderingar i diverse samhällsfrågor. Svaren ger en tydlig bild över våra åsikter, över tid och för stunden samt ger en indikation på vad vi bör göra mer respektive mindre av.

Ett av de områden som mätts och jämförts är offentlig- respektive privatanställdas syn på sin arbetsplats och arbetsgivare. Sedan förra året konstateras stora förskjutningar, till förfång för det offentliga. Bland de offentliga anges ”byråkrati” som den dominerande värderingen. På tio-i-topplistan återfinns även de ytterligare negativa värderingarna ”kortsiktighet”, ”förvirring”, ”hierarki” och ”kostnadsjakt”. De privatanställda framhåller å sin sida fler positiva värderingar där ”humor/glädje”, ”ansvar”, ”kvalitet”, ”engagemang” och ”entreprenörskap” anges bland de tio vanligaste värderingarna. Några förklaringar till skillnaderna ger studien inte men det är ingen vild gissning att de större möjligheterna till påverkan inom det privata, de mindre och ofta plattare organisationerna och ett större resultatansvar har en positiv inverkan på hur medarbetarna skattar sin arbetsgivare och miljö.

När vinstförbud och återmonopolisering seglar upp som huvudnummer inför höstens val kan det vara värt att beakta, arbetslivet synes positivare privat.

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/407-oppositionen-och-valfarden

Toppen på isberget

Dagens Nyheters granskning av myndigheterna Tillväxtverkets och Vinnovas interna representation visar på en skrämmande pengarullning. Sedan 2010 har Tillväxtverket bränt drygt 7,5 miljoner av allmänna medel på intern representation och interna seminarier. Inkluderat internutbildningar har myndighetens 300 anställda kostats på dryga 16,5 miljoner de senaste 2 åren. Interna rutiner har brustit och verkets generaldirektör Christina Lugnet uppger sig vara ”väldigt chockad”. Restaurangnotan från en kväll på Grand Hotel, vilken kostade verket 1 476 kr per person, uppger dock Lugnet vara fullt rimlig då detta var det billigaste alternativet. Chocktillståndet kan mot den bakgrunden inte ha varit helt uppriktigt.

DN:s avslöjanden visar ånyo på hur illa våra skattemedel ofta hanteras. Tyvärr lär dessa dessutom endast blotta topparna av isbergen. Svällande byråkratier och organisationer innebär närmast per definition även ökad ineffektivitet och bristande kostnadskoll. Särskilt stor är risken i offentliga organisationer där resurserna förvisso är begränsade men ändå alltid någon annans (den anonyme skattebetalarens). I sådana organisationer saknas incitament att hålla kostnaderna i schakt och uppenbarligen alltför ofta även fungerande kontrollsystem för att stävja missbruk.

Hade Tillväxtverket och Vinnova varit isolerade exempel hade kritiken kunnat stanna där men så är garanterat inte fallet. Sveriges enorma offentliga apparat innebär en ofrånkomlig ineffektivitet vilken kostar samhället både i form av sämre service och förslösade skattemedel. Det ligger därför i allas intresse att banta apparaten där bantas går.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/de-lagger-miljoner-pa-vin-och-middagar

Nu handlar det om efterfrågan

Ingen svensk lär efter fem års idogt borgerligt propagandaarbete gått miste om att det är arbetslinjen som gäller. Arbetslinjen som inneburit kraftigt sänkt skatt för den arbetande, sänkt ersättningen från a-kassan och en reformerad socialförsäkring. Insatser som alla, med uppenbart goda resultat, tjänat till att öka arbetsutbudet. Mer för att jobba, mindre för att inte jobba har gett önskvärt resultat.
Ett ökat arbetsutbud är dock i sig inte tillräckligt. Samtidigt som antalet sysselsatta ökar ligger arbetslösheten kvar på höga nivåer. Fler söker arbete, inte fullt så många anställer. Tyvärr har detta faktum ägnats alltför lite energi. Folkpartiet och Centern utgör närmast ytterlighetspartier i strävandet att förenkla livet för våra arbetsgivare.

I en av Dagens Industri nyligen genomförd undersökning har 368 företag besvarat frågan vilka faktorer som utgör de största hindren för att de ska kunna växa. Resultatet överraskar föga. De fyra överlägset största hindren för tillväxt uppges i nämnd ordning vara: arbetsgivaravgifter (51 % av de tillfrågade), tillgång till arbetskraft med rätt kompetens (45 %), regler/byråkrati (43 %) och LAS systemet (31 %).

Nämnda faktorer anses således av arbetsgivarna själva vara de främsta förklaringarna till varför efterfrågan på arbetskraft inte tillåts möta utbudet. Varför sätter då våra politiker inte fart, lösningen synes ju som uppenbar? Sänkta arbetsgivaravgifter, minskad byråkrati och ett flexiblare LAS system skulle utan tvekan pressa de försmädliga arbetslöshetstalen. Politik är dock, tyvärr, just politik. En politiker har som uppgift att vinna val och för det krävs maximerade rösttal. Antalet företagare och arbetsgivare är begränsat, dessutom tillhör de den där misstänkliggjorda gruppen av kapitalister och ”höginkomsttagare”. Förbättra för dem och du riskerar tappa många viktiga röster.

De riktade sänkningar som genomförts av arbetsgivaravgifter för yngre, arbetslösa, pensionärer och invandrare har gett många en ny chans och statskassan viss påfyllning, arbetslöshetsstatistiken har förbättrats och bidragsutbetalningarna kunnat minskas. En vädjan till de moderater som bestämmer är därför: visa nu kurage och ge även våra arbetsgivare chansen. Det skulle även ni vinna på i längden.