Vägen till rikedom

Ingen produktivitetshöjare

Det finns få genvägar till rikedom. Vi dödliga kan alltid satsa på Triss eller lotto, en rik partner eller hoppas på förmögna föräldrar. Få kan dock hoppas på framgång i någotdera. Länder har det ännu svårare. Några har förvisso berikats med värdefulla naturtillgångar, andra fuskar och stjäl andras immateriella rättigheter, lånar friskt eller trycker nya pengar. Inte något gångbart över tid dock.

På sikt finns egentligen bara en väg att vandra för ett land som vill bli rikt, nämligen produktivitetstillväxt. En ansvarsfull politik lägger därför allt sitt krut på produktivitetshöjande åtgärder. Överlägset viktigast är då ett välfungerande utbildningssystem där alla erbjuds möjlighet att komma till sin fulla rätt, ung som äldre och fortlöpande genom hela det yrkesverksamma livet. Skolan ger verktygen som krävs för ett framgångsrikt värv i samhällets verkstad. Ansvarsfulla politiker ser också till att skapa ett klimat som stimulerar flit, entreprenörskap, sparande och utbildning. Konkurrenskraftiga skatter är då av betydande vikt. Skattepolitik är ett effektfullt redskap för att styra människors beteenden. Miljö- och alkoholskatter får oss att skita ner mindre och supa med måtta. På samma sätt får skatt på arbete, entreprenörskap och sparande oss att arbeta, innovera, spara och utbilda oss mindre.

Sverige är inte bara världsbäst på miljö-, alkohol- och tobaksskatter utan också på beskattning av just arbete, sparande och entreprenörskap. Vill vi längs vägen mot rikedom vandra måste vår konkurrenskraft värnas. Då krävs inte bara en konkurrenskraftig skola utan också konkurrenskraftiga skatter som stimulerar till produktivitetstillväxt.

Valet handlar om värdighet

Ett handslag för begränsad frihet

Socialdemokraterna bestämde tidigt för att valet skulle bli en omröstning om välfärden. Sedan dess har varje rödmärkt minister, oavsett fråga och sammanhang, avslutat sitt anförande med att välfärden går före stora skattesänkningar. Med detta sagt har partiet spottat ur sig det ena socialistiska förslaget efter det andra.

Gemensamt för dessa förslag är att de alla handlar om att begränsa människors frihet och handlingsutrymme. Äldres rätt att välja boende ska inskränkas, liksom föräldrars rätt att välja skola åt sina barn. Näst på tur står sjukvården där vinstförbud planeras och således färre vårdgivare att välja bland. Skattehöjningar på sparande, företagande, arbete och för utlandsboende ska nu på oklart sätt kompletteras med ytterligare kapitalbeskattning. Bankirerna ska givetvis inte heller komma undan, utan beläggas med en alldeles egen bankskatt. Socialdemokraterna har genom sin reformiver successivt och målmedvetet inskränkt vår frihet och vårt handlingsutrymme.

Löfven har fel när han framhärdar i att valet blir en omröstning om välfärden, den skulle snarare må bra av ökad konkurrens och lägre skattetryck. Valet handlar istället om värdighet, värdigheten i att själv bestämma över sitt liv och sin tillvaro.

Omyndig på äldre dar

Tyst, här bestämmer jag

I takt med ökat välstånd, sundare livsstil och bättre sjukvård blir vi allt äldre. 70 är det nya 50 osv. Och det är inte bara våra kroppar som håller längre utan även våra knoppar. Pensionären idag har därför helt andra krav och förväntningar än sitt dito för 30 år sedan. Detta blundar Socialdemokraterna för när de målmedvetet arbetar för att begränsa äldres valfrihet.

I Sverige lever vi våra liv fulla av valmöjligheter. Det börjar i förskolan och fortsätter sedan med skola, gymnasium, yrkes- eller högskola, pensionsförvaltare, vårdcentral, tandläkare osv. Valfrihet är något vi lärt oss ta för givet i vårt fria och öppna samhälle. Rätten att själv välja, välja bort eller avstå ett val, snarare än att en politiker eller tjänsteman gör det åt oss, är en fråga om värdighet. Socialdemokraternas senaste giv i välfärdsfrågan är att ge kommuner veto mot nyetableringar av äldreboenden. Innebörden är att partiet anser lokalpolitiker och kommunala tjänstemän bättre skickade att välja boendeplats åt den äldre än denne själv eller någon närstående. 

Detta är en verklighetsfrämmande idé återvunnen från socialismens rostiga skrothög. En idé som inte bara minskar mångfalden och tillgången till äldreomsorg utan också omyndigförklarar pigga och fullt kapabla människor. Till er pigga åldringar – förena eder mot detta förmyndande angrepp.