Keep calm and carry on

Håll huvudet kallt,

och kämpa på

Det är ganska dystert nu. Bråd död, varsel, karantän, resebegränsningar och en oviss framtid är vardag. Väldigt få av oss har upplevt något liknande förut. Chocken, för att inte säga förlamningen, blir därför desto påtagligare.

Istället för att låta oss förtäras av det kompakta mörker som media sänker över oss, och vars innehåll vi ändå inte förfogar över, är det betydligt konstruktivare att se till vår egen roll i sammanhanget. Vi fyller alla nämligen en funktion i den intrikata väv som utgör samhället. Allas respektive beteende och görande påverkar, på gott och ont. Att sociala medier fylls av konspirerande domedagsprofeter och att ett betydande antal närmast tävlar i olycksbådande ryktesspridning är förödande. Vad samhället istället behöver är sammanhållning och moralhöjare. Eftersom alla redan vet hur dystert läget är behöver vi knappast ägna energi åt att ytterligare understryka det, särskilt inte genom falska rykten och allmän hets.

Självklart kommer vi ta oss igenom även det här och det gör vi bäst tillsammans, genom goda och moralhöjande handlingar. Storbritannien stod 1939 inför potentiell faktisk förintelse. Keep calm and carry on var budskapet till britterna då. Ett för övrigt lika gångbart och praktiskt råd idag, även om någon förintelse knappast knackar på vår dörr.

Sverige har valt rätt väg

På rätt väg

Vardagen lunkar på hjälpligt, medias undergångsrubriker och omvärldens nedsläckning till trots. I Sverige rör vi oss fortfarande fritt, krogar och restauranger håller öppet liksom butiker och vettiga gymkedjor. Under eget ansvar förväntas vi själva hantera detta nya närmast krigsliknande tillstånd.

Som yttersta beslutsfattare har man aldrig rätt. Vad som än sägs och vilka beslut som än fattas får man räkna med att schavottera när de allra argaste tar över rummet. Folkhälsomyndighetens statsepidemiolog Anders Tegnell har ofrivilligt hamnat i skottgluggen för de värsta av hatiska salvor. Rekommenderade åtgärder har varit för klena och försena har det hetat med hänvisning till de betydligt tuffare i Spanien, Frankrike, Storbritannien, Danmark med flera. Det är ingen avundsvärd sits vare sig statsepidemiologen eller ansvariga politiker har men hittills har de skött sig bra, särskilt i en internationell jämförelse.

Att vardagen tillåts fortgå, att vi får jobba, träffas, äta , dricka och shoppa är nämligen lika viktigt som att smittspridningen begränsas. För släcker vi ner vår ekonomi kommer samhället efter denna pandemi inte vara roligt att återgå till, troligen präglat av arbetslöshet, tomma butiks- och restauranglokaler, låg tillit och hopplöshet men kvar med den molande frågan vad som egentligen hände.

Heder åt Anders Tegnell och heder åt våra styrande politiker, som valt den sansade medelvägen istället för utförsbacken mot ekonomisk undergång som stora delar av vår omvärld tycks föredra. Heder också åt alla där ute som tar sitt respektive egenansvar och stretar på i vardagen. 2020 års samhälle tål inte isolering och karantän lika lite som fullt friska och arbetsföra ska hållas instängda. Det är dumheter och idioti som kostar så oerhört mycket mer än det smakar och som fria individer rätteligen aldrig ska behöva utsättas för.

Sverige har valt rätt väg och tiden får nu utvisa om den tar oss hela vägen ur det här utan några alltför omfattande men.

Vårt gemensamma ansvar

Klimatansvarig

Stormaktspolitik och ombudskrig har åter fått miljontals människor på flykt mot trygga Europa. Herrarna Putin och Erdogan har sina respektive förevändningar att driva på utvecklingen, liksom Jimmie Åkesson har sina för att på plats informera om att Sverige är fullt.

Scenerna från den turk-grekiska gränsen där de flyende fastnat är hjärtskärande. Barnfamiljer, unga som äldre möter en brutal gränspolis beväpnad till tänderna. Stödet från övriga Europa är kompakt och mantrat om att 2015-års flyktingkaos inte ska upprepas är väl inmutat. Men hur befogat det än är att behålla kontrollen över EU:s gränser och hur hopplöst svårt EU-länderna än må ha att sinsemellan lösa flyktingfrågan så måste situationen hanteras med värdighet. För i spåren av den brutalitet som möter dessa människor på flykt brutaliseras också språkbruket mot dem och människovärden degraderas.

Vi har alla ett gemensamt ansvar för det samhällsklimat vi delar. Det tycks dock allt svårare för allt fler att hålla flera bollar i luften samtidigt och då målas verkligheten lätt i antingen svart eller vitt. Ingen flyr dock för skojs skull. Ingen människa i världen vill nog byta plats med dem som nu trängs vid den grekiska gränsen. Måhända ska de inte släppas in i Europa men de ska definitivt inte dessutom behöva utsättas för en omvärlds allt mer oförblommerade rasism.