Visar inlägg med etikett social oro. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett social oro. Visa alla inlägg

lördag 28 mars 2020

Keep calm and carry on


Håll huvudet kallt,
och kämpa på
Det är ganska dystert nu. Bråd död, varsel, karantän, resebegränsningar och en oviss framtid är vardag. Väldigt få av oss har upplevt något liknande förut. Chocken, för att inte säga förlamningen, blir därför desto påtagligare.

Istället för att låta oss förtäras av det kompakta mörker som media sänker över oss, och vars innehåll vi ändå inte förfogar över, är det betydligt konstruktivare att se till vår egen roll i sammanhanget. Vi fyller alla nämligen en funktion i den intrikata väv som utgör samhället. Allas respektive beteende och görande påverkar, på gott och ont. Att sociala medier fylls av konspirerande domedagsprofeter och att ett betydande antal närmast tävlar i olycksbådande ryktesspridning är förödande. Vad samhället istället behöver är sammanhållning och moralhöjare. Eftersom alla redan vet hur dystert läget är behöver vi knappast ägna energi åt att ytterligare understryka det, särskilt inte genom falska rykten och allmän hets.

Självklart kommer vi ta oss igenom även det här och det gör vi bäst tillsammans, genom goda och moralhöjande handlingar. Storbritannien stod 1939 inför potentiell faktisk förintelse. Keep calm and carry on var budskapet till britterna då. Ett för övrigt lika gångbart och praktiskt råd idag, även om någon förintelse knappast knackar på vår dörr.

fredag 23 december 2016

Likheterna förslår


Ett trött etablissemang, omgivet
av hurtiga populister
Benito Mussolini var en fåfäng egoist som framställde sig själv som den enda person med kapacitet att återställa ordningen. Adolf Hitler var möjligen inte lika fåfäng men led i övrigt av samma sociala åkommor som den nyss nämnde. De båda herrarna verkade i en efterkrigstid präglad av ekonomisk, social och politisk turbulens. Vägen till makten stod relativt öppen då ländernas respektive regeringar utgjordes av svaga och bräckliga koalitioner utan egentliga förutsättningar att driva reformpolitik.
Likheterna mellan då och nu är slående. Förvisso har vi västeuropéer sluppit krig, men finanskrisen vidgade klyftorna, spädde på den sociala oron och sänkte flertalet politiska etablissemang. Krig, globalisering och historiska framsteg inom informationsteknologin har sedan ytterligare rört om i orons gryta. Jordmånen för Mussolini och Hitler-typer är således god, skrämmande god.
Vi har full access till vår historia, om inte annat går den att googla fram. Låt oss lära utav den inför 2017, samt hoppas att fransmän, tyskar, italienare och holländare gjort detsamma när de under året går till valurnorna.