söndag 31 mars 2013

Det ska svida att misshandla våra barn

Förskolan styrs av skollagen och läroplanen. Enligt dessa ska förskolan lägga grunden för det fortsatta lärandet. Den ska samtidigt också vara trygg och rolig. Härtill kommer dess synnerligen viktiga uppgift i att ge barnen goda grunder även för psykisk och social utveckling. Idag är det tyvärr närmast omöjligt för många verksamheter att nå dessa mål då barngrupperna tillåtits svälla till den milda grad att 6 800 barn, bara i Göterborg, går i för stora grupper.

Förskolepedagoger kallar de stora grupperna för strukturell misshandel. Då personalen inte hinner med de små blir de otrygga, ger sig på varandra eller drar sig undan och mår dåligt. För en ett- eller tvååring, som är mitt inne i den extremt viktiga anknytningsfasen, kan en sådan miljö bli förödande, inte bara tillfälligt utan för hela livet.

Huvudansvar för förskolan bär kommunen, tyvärr synes detta ansvar inte tas på allvar. Kommuners nonchalans och felprioriteringar får och kommer fortsatt få oöverblickbara konsekvenser för samhället när dessa otrygga individer ska slussas ut. De föräldrar vars barn inte får tillgång till förskola inom rimlig tid och dem vars barn tvingas in i för stora grupper ska kompenseras ekonomiskt. Det bör svida i skinnet på de kommuner som misshandlar våra barn och äventyrar samhällets välgång. De ekonomiska sanktionerna bör därför skrivas in i skollagen.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fler-stora-barngrupper-i-forskolan_6051127.svd
 

söndag 24 mars 2013

Till kravliberalismens försvar

Sverige är på många sätt ett generöst land. Här finns ett generöst socialförsäkringssystem, generösa asylregler, en generös föräldrapenning, goda möjligheter att vårda sjukt barn utan större inkomstbortfall, gratis förskola, gratis skolgång etc. Detta är något vi ska vara stolta över och därför också något vi bör stå upp för och försvara.

En förutsättning för ett fortsatt tillåtande klimat är att de lagligen uppställda kraven följs och respekteras. Vidare krävs att var en, efter förmåga, gör sitt yttersta för att bidra och ingen, på bekostnad av alla andra, undandrar sig sitt ansvar. Fusk, lättja, oansvar och allehanda kriminalitet utgör allvarliga hot mot ett fungerande välfärdssamhälle. Det är därför en av statens huvuduppgifter att stävja dessas otyg.

Ett kravlöst samhälle utan högt ställda, men givetvis rimliga, förväntningar gagnar ingen förutom dem som inte önskar bidra. Alternativen är således två, ett krackelerat välfärdsbygge eller en förväntansfull kravliberalism.

fredag 22 mars 2013

EU borde snegla på kollegorna i öst


EU är brandhärjat och bränderna släckes medelst bensin. Cyperns sinande kassa och den olycksaliga valutgången i Italien har ånyo gett den pyrande krisbrasan bränsle. Cypern blir antingen först att lämna eurosamarbetet eller ännu ett i raden av euroländer att beviljas nödlån. Just lån och likviditetstillskott har hittills varit de i princip allenarådande åtgärderna för att strypa krisen. Ytterligare lån till redan överbelånade stater är dock precis lika dumt som bensin på en brasa som ska släckas.

Gemensamt för de nu krisande länderna är de låtit sina lånestockar svälla utom kontroll, endera genom offentlig belåning eller privat. Genom billiga lån har löner och konsumtion hållits uppe trots att lönerna egentligen inte räckt till. Nu står dessa stater och dess medborgare utfattiga och överbelånade.

2008 – 2009, då finanskrisen härjade som allra värst, befann sig de baltiska staterna mitt i skärselden med 20-25 procentiga BNP-fall. Balterna, med sin egna speciella historia, lät dock aldrig vrida på kreditkranarna utan valde istället hederlig svångremspolitik. Idag, knappt fyra år senare, har inget av de tre länderna högre statsskuld än 40 procent av BNP, Estland så låg som 12 procent samtidigt som inflationen är hanterbar och tillväxten hög.

Europa måste nu dra huvudet ur sanden och tillstå att lån och billiga pengar inte är lösningen, utan tuffa reformer för att öka konkurrenskraften. Övriga EU kan börja med att snegla på kollegorna i öst.







söndag 17 mars 2013

Den som spar ska också ha

Birgitta Lilliehööks tecknade serie om Spara och Slösa blev en klassiker för de generationer som växte upp under andra världskriget och efterkrigstiden. Detta var tider av ekonomisk knapphet och osäkerhet varför sparsamhet blev en nödvändig dygd. Den lovvärda ansatsen till privat förmögenhetsbygge följdes dock inte upp i praktiken utan kom istället att undergrävas av en oresonlig skattepolitik.

I och med folkhemmets expansion växlade politiken över alltmer till offentlig konsumtion, finansierad av höga skatter framförallt på arbete och sparande. Tråkigt nog lever vi än idag med konsekvenserna. En 30 procentig straffskatt från första kronan på sparkontot innebär att Sverige har Europas och en av världens högsta skatter på kapital. Följden är att var femte svensk har mindre än 5 000 kr sparade för oförutsedda utgifter.

Därför är Folkpartiets förslag om ett 3 000 kr högt grundavdrag för sparmedel lovvärt. Förslaget innebär att de allra flesta sparare överhuvudtaget inte skulle behöva skatta för sitt sparande. Den som spar ska också ha, det har Folkpartiet fattat.

http://www.folkpartiet.se/partiprogram

http://www.dn.se/debatt/unga-maste-spara-mer-for-langsiktig-stabilitet

tisdag 12 mars 2013

Eurokrisen – en läxa att lära

Alltsedan Eurons första handelsdag har eurosamarbetets medelhavsländer tappat i konkurrenskraft. För en extremt billig penning har reformovilliga regeringar under dryga decenniet kunnat låna tusentals miljarder till vidlyftig inhemsk konsumtion. Val har vunnits genom valhänta löften och pengarna har sedan fallit ned likt manna från himlen. När finanskrisen sedan bröt ut visade det sig vilka som badat nakna.

Förenklat kan ett lands konkurrenskraft förklaras av dess förmåga att producera prisvärda tjänster och produkter, för egen del men också för export. De länder som nu får gå och skämmas utan baddräkten på har det alla gemensamt att de inhemska lönerna tilläts skena utan att kvalitén på det producerade höjdes i samma grad. Följden blev att allt färre kom att efterfråga vad som producerades. Ländernas konkurrenskraft försvagades och där står de idag, utblottade och arbetslösa.

Även vi svenskar kan lära oss en läxa av eurokrisen. Höga ingångslöner, alltför centraliserade löneförhandlingar, höga arbetsgivaravgifter och höga löneskatter höjer våra produktionspriser, till förfång för vår konkurrenskraft.

söndag 10 mars 2013

Följ Volvos exempel

Samtidigt som ungdomsarbetslösheten ligger på rekordnivåer skriker många industrier efter kompetent personal. Mängder av felutbildade ungdomar lämnar skolan varje år utan fullständiga betyg, ofta för en framtid i arbetslöshet.

Ytterligare teori bakom skolbänken anser vissa vara lösningen för dessa ofta skoltrötta och desillusionerade alumner. Ännu mer av något redan beprövat och misslyckat förefaller dock som en dålig lösning. I sammanhanget förtjänar Volvo-koncernens lösning, Volvosteget, att lyftas fram. Volvosteget innebär att företaget erbjuder arbetslösa ungdomar en ettårig praktisk utbildning inom företagets väggar där deltagarna, förutom att lära sig det praktiska hantverket, även får en fot in på arbetsmarknaden och Volvo. Enligt Volvo-chefen Olof Persson innebär satsningen en ”win-win situation” där bolaget säkrar kompetens och där ungdomar erbjuds en biljett in på arbetsmarknaden.

Volvosteget borde följas av fler, arbetsgivare som politiker. Avbyråkratisering och fler flexiblare anställningsformer tillsammans med fler medvetna och riktade satsningar från företagen skulle bidra till både en säkrad kompetensförsörjning och garanterat lägre ungdomsarbetslöshet.

torsdag 7 mars 2013

Chavinism vid vägs ände


Efter en längre tids kamp mot svårartad cancer lämnade så Venezuelas egen Comandante till sist in. Närmast sörjande, förutom barnaskaran, är bland andra Irans president Ahmadinejad, Nordkoreas Kim Jong Un, Fidel Castro, Putin och Syriens Bashar Al Assad, dvs. några av Hugo Chavez närmsta vänner.

Chavez har naturligtvis goda vänner även på hemmaplan vilket framgår av alla de spontana sorgeyttringar i landet som följde på dödsbudet. De till synes unisona hyllningarna ger dock knappast hela bilden. I Florida, exempelvis, firades det istället bland exilvenezuelaner som fördrivits av Chavez regim. De ser nu fram emot en framtid i sitt hemland, utan förtryck. Vi vet överhuvudtaget ganska lite om de egentliga reaktionerna i Venezuela, detta då presidenten sedan länge låtit stänga ner oppositionell media.

Vad vi däremot vet mer om är att presidentens politik, med konfiskeringar, nationaliseringar, korruption, militära hot, dekret och skyhöga import- och exporttullar som medel, sänkt landet i djup ekonomisk kris. Närmast en bedrift med tanke på landets högst förnäma oljerikedomar. De flesta av landets industrier ligger nu i spillror samtidigt som skyhög inflation och massarbetslöshet slår mot Chavez främsta protegéer, de allra fattigaste.

El Comandante nådde vägs ände, måtte så också dennes förödande chavinism göra.

http://www.dagensnyheter.se/shared/806994ae-05dd-443c-a6d5-f891054e0738

måndag 4 mars 2013

Den svenska humlan flyger inte

Kullagertillverkaren SKF:s VD Tom Johnstone planerar för stora investeringar i Nordamerika. Johnstone låter förstå att kostnaden för produktion i USA blir allt konkurrenskraftigare och att en reindustrialisering påbörjats av landet. Med en av OECD-regionens lägsta lönekostnader i ryggen har amerikanska giganter som Caterpillar, Apple och General Electrics valt att flytta hem mycket av sin produktion, från låglöneländer men också från Västeuropa.

Att flyttlassen nu åter går över Atlanten är intressant men torde också mana till eftertanke hos svenska och europeiska politiker. Stela arbetsmarknader, sammanpressade lönestrukturer och generösa socialförsäkringssystem har sänkt de europeiska företagens konkurrenskraft i så måtto att de nu får se sig omsprungna från såväl västlig, östlig som sydlig riktning.

I Sverige gör LO och socialdemokrater ett stort nummer av att vi svenskar inte ska konkurrera genom låga löner. Samtidigt envisas moderater med bibehållet höga arbetsgivaravgifter och ett omhuldande av de stelbenta LAS-reglerna. Sammantaget blir detta till en dyr cocktail, både för företagen och för alla de som aldrig kommer in på arbetsmarknaden. Så innan alla flyttflåglar hunnit lyfta till Amerika måste vi svenskar inse att inte ens den svenska humlan kan flyga.