Ett rimligt nyårslöfte

Sänke även för debattklimatet

2019 var inget märkesår för debattklimatet. Ett riktigt skitår rent av där temperaturen sjönk till nya fryspunkter. Extra illa är naturligtvis att den kanske främste pådrivaren råkar vara USA:s president.

Utvecklingen mot ett allt ultimativare och fördömande språk, näthat och hot, drabbar inte bara enskilda individer utan likafullt samhället i stort. Kloka tankar och relevanta åsikter stängs ute av en högljudd pöbel som själv synes sakna vettiga argument. Debatten förklenas och kommer inte sällan att handla om något annat än vad som egentligen var dess syfte. Politiker och presidenter utgör tyvärr dåliga föredömen. I den svenska debatten etiketteras det just nu för fullt. Sverigevän eller Sverigehatare, klimatförnekare eller klimatfascist, välfärdsraserare eller socialist. Det saknas rim och reson liksom förmåga att se nyanser, vilket samhället naturligtvis är fullt av. Resultatet är det uppenbara med tilltagande polarisering och ett klimat bestående av förvirrande pseudodiskussioner.

Ett nyårslöfte som vi alla borde ställa ut är därför en debatton präglad av respekt, vett och etikett. För det är egentligen först då debatten faktiskt kan tjäna sitt syfte.

Hopp om livet och ett gott nytt 2020

Hopp om livet 

och ett gott nytt år

Det är lätt att deppa ihop nu. Inte bara för att mörkret är kompakt och snön lyser med sin frånvaro utan mer för det elände som världen tycks präglas av.

När världskonflikterna trängs om medieutrymmet, klimatsystemen tycks klappa ihop och många demokratier, menar vissa, står på randen till kollaps kan ett och annat glatt budskap vara extra befogat. Till exempel blir faktiskt världen alltmer jämlik, där medianinkomsten ökar och ginikoefficienten minskar globalt. Andelen människor som lever kvar i absolut fattigdom minskar dessutom konstant och vid senaste mätpunkten 2015 var den för första gången lägre än 10 procent. På samma glädjande sätt minskar barndödligheten i rask takt, i världens alla hörn. Utöver de rent statistiska framstegen kan man också glädjas åt de demokratiska rörelser som samlas runt om i Hong Kong, Iran, Algeriet med flera för att opponera mot förtryck, diktaturfasoner, korruption med mera. Likaså kan man glädjas åt det klimatengagemang som just nu sköljer över världen.

Med detta sagt finns trots allt hopp om livet, liksom om ett gott nytt 2020.   

Håll Myndighetssverige fritt från religiösa symboler

Har inget hos myndigheter

att göra

Sekulära Sverige har tidigare inte behövt ta ställning. Religionsutövning, religiösa symboler och uttryck har aldrig vållat problem i Sverige, mest för att ingen brytt sig. Religion har för de få praktiserande varit en privatsak och sällan något mer iögonfallande än ett diskret kors runt halsen. 

Så ser inte Sverige ut längre. I många länder, inte minst i Mellanöstern och Afrika varifrån våra nyanlända främst kommer, är religionstillhörighet något betydligt viktigare än för medelsvensson. Oftast följer den med etnicitet, som många gånger utgör grund för diskriminering, förtryck och förföljelse. Ett sekulärt samhälle, med höga ambitioner om rättssäkerhet och objektiv myndighetsutövning, måste vara vaksamt på detta allteftersom dess myndigheter bemannas upp av personer med radikalt annan syn på religion. Ingen i Sverige ska ens behöva tänka tanken att den särbehandlas på grund av sin egen eller någon myndighetspersons trosuppfattning. 

Symboler av religiös karaktär, som för den sekulärt kristne inte har någon vidare betydelse, kan för den djupt troende signalera hat och utgöra ett direkt hot. Ett fortsatt oförvitligt Myndighetssverige måste därför hållas fritt från religiösa symboler.

Socialdemokratisk rättvisa i sin värsta form

Luftboxar i rättvisans namn

DN:s färska granskning av privata vårdförsäkringar kom som ett julbrev på posten till socialdepartementet. Utifrån granskningen drog DN slutsatsen att försäkringspatienter går före patienter som kommer via den offentliga vården.

Man kan föreställa sig hur socialminister Lena Hallengren gnuggade händerna när hon läste artikeln. Plötsligt lämnade målvakten buren varpå målet stod öppet. I Sverige ska vård ges efter behov och inte plånbok. Det rimmar väl med folkviljan liksom socialdemokratisk rättvisesträvan. Bara att slugga på för socialministern således. Dessvärre blir det luftboxning hon får ägna sig åt. För problemet är vare sig försäkringspatienter eller privata vårdgivare, utan den offentliga vård som Hallengren själv ansvarar för. Det finns goda skäl till att arbetsgivare och fackföreningar försäkrar sina anställda och medlemmar. Sveriges långa vårdköer kostar på både för de anställda och deras arbetsgivare när inkomst och produktion uteblir. Att förhindra denna möjlighet, vilket S nu föreslår, förbättrar inte den svenska vården eller ekonomin. Och inte blir någon vårdbehövande friskare bara för att andra inte heller får sin vård. Logiken är istället ett uttryck för socialdemokratisk rättvisa i sin värsta form.

Lena Hallengren borde lägga sin tid på att korta de offentliga vårdköerna istället för att söka försvåra för andra att få den vård de tvingas betala dubbelt för, privat och via skattsedeln.

Boris är det bästa av det sämsta

Det bästa av det sämsta

Sett till marknadsreaktionerna så var den brittiska valutgången rena succén. Tories jordskredsseger stärkte pundet till nivåer som inte skådats på länge och skickade upp börserna till nya rekordnivåer.

Och man häpnar, för hur mycket är egentligen Boris Johnsson och hans Tories att yvas över idag? En yvig, inte alltid sanningsenlig, partiledare med ett djupt splittrat parti i ryggen som ska leda britterna genom en mycket svår tid. Men det är inte framförallt Boris framgångar som vi och marknaden bör glädjas över, och definitivt inte det brexit som nu väntar, utan det alternativ som vi slipper. Med Jeremy Corbyn har Labour radikaliserats och backat bandet till det socialistiskt impregnerade 70-talet. Långtgående åternationaliseringar, löntagarfonder, valutarestriktioner och kraftiga skattehöjningar hotade om Corbyn fått folkets stöd. Ett Storbritannien utanför EU, med Corbyns politik, hade inte varit vackert. Det såg britterna och gav det mindre dåliga alternativet Tories rekordstöd.

Det är ingen rolig sits britterna försatt sig i. Brexit kommer kosta, både ekonomiskt och mellanmänskligt. Men Boris är det bästa av det sämsta, alltid nåt.

När Vänsterpartiet klev av sin höga häst

Klev av sin höga häst

Minns den tid, för inte länge sen, när det största politiska stigmat var att associeras med SD. Inte sällan drogs reformförslag tillbaka för att de riskerade stöd från SD. En återkommande skymf från rödgrönt håll var att Alliansen gjorde gemensam sak med SD när man vann riksdagsmajoriteter med SD-stöd.

Med tiden tycks dock stigmat ha avtagit, rejält. I veckan gjorde självaste Vänsterpartiet gemensam sak, inte bara med M och KD, utan likaså med SD för att förhindra omdaningen av Arbetsförmedlingen. De fyra partierna har nämligen samfällt tillräckligt med riksdagsstöd för att tvinga fram ett misstroendevotum mot arbetsmarknadsministern, vilket sätter hård press på regeringen att gå dem till mötes. Vänstern kliver härigenom ur sadeln på sin moraliskt höga häst som den suttit på och tar stöd av sin allra argaste antagonist för att driva igenom sin politik.

Detta är välgörande för demokratin. Riksdagens sammansättning återspeglar folkets vilja och det är varje partis skyldighet att söka stöd för sin egen politik. Om det sen sker med stöd från vänster, höger eller SD borde rimligen spela mindre roll.