Dålig ordning i leden

Ordning i leden, för en gångs skull

Nordiska Motståndsrörelsen skapade rejält med oreda i Göteborg när den skulle ut marschera under parollen ”Revoltera mot förbrytarna”. Förbrytarna, får man förmoda, är vi övriga som inte förstått att vi för fullt håller på att förråda vårt land och vår ras. De är nazister och har anammat det tankegods som de flesta trodde att Hitler tog med sig i graven.

Hitler vänder sig dock säkert i sin grav, för det är ett ganska ömkligt gäng som nu samlar sig bakom hans lära. Hitlers övermänniska var disciplinerad, frisk och en fysisk förebild. Och det var inte denna kategori som fastnade på Ica Focus bilparkering vid lördagens tilltänkta demonstration. I den ledande klicken av NMR:s nazister är drygt hälften dömda för brott, en av tio går på försörjningsstöd, åtskilliga är dömda för kvinnofridsbrott och ytterligare ett gäng för narkotikabrott. Det är inget vidare underlag att bygga nazisternas tusenåriga rike på. Det påminner snarare om huliganerna i SA som Hitler rensade ut sedan de visat sig odugliga. Dömt utifrån NMR-medlemmarnas CV:n verkar det snarare vara en paraplyorganisation för kriminella arga unga män än en kämpande organisation för nazismens lära. Och det är sorgligt att ett sådant gäng ska tillåtas ställa till med sådan oreda för vanligt civiliserat folk.

Med så synnerligen dålig ordning i leden hotar Nordiska Motståndsrörelsen knappast vår demokrati, men dess blotta existens är illa nog och säger tyvärr en del om samhällsklimatet just nu.

Må bäste populist vinna

En populistisk budget i sin 

finaste form.

Populister är vi alla, i olika grad. Det behöver inte nödvändigtvis vara dåligt, avgörande är snarare vilken form av populism det handlar om.

Alliansen vann löntagarnas hjärta genom de fem jobbskatteavdrag som genomfördes under dess regim. Mer pengar i plånboken för den som jobbar och står i, löd budskapet. Det gav alliansen två mandatperioder och Moderaterna historisk popularitet. Mer pengar till mig går hem hos de flesta och ger därför väljarstöd. Populistiskt utan tvekan men samtidigt en viktig reform som långsiktigt ökat arbetskraftsdeltagandet och uppmuntrar till nit och redlighet. Nuvarande regering levererar också mer till plånboken, men till dem som inte jobbar. Populism i sin finaste form, men med det tveksamma budskapet att man lika gärna kan hålla sig borta från arbetsmarknaden. Sverigedemokraterna följer nogsamt opinionen och kan, på tryggt avstånd från regeringsansvaret, alltid erbjuda just det som väljarna för tillfället efterfrågar.

Populism kan vara förödande om den är kortsiktig och enbart syftar till enkla vinster, men den kan också vara av godo om den samtidigt tjänar ett långsiktigt syfte. Eftersom vi alla är populister får vi bara hoppas att bäste populist må vinna.

Om Sveriges enda oppositionsparti

Inga problem att opponera.

Räkna med att få höra det ett antal gånger till fram till valet. Som ett mantra kommer Sverigedemokraterna banka in sitt budskap, att de utgör landets enda oppositionsparti.

Och visst, de har ett tacksamt läge. Alliansens ovilja och oförmåga att utmana om makten är uppenbar och bevittnad. Senast manifesterad i samband med misstroende-omröstningen mot Löfven och tidigare i bland annat december-överenskommelsen. Det är mycket taktiserande i allianspartiernas agerande, men där bakom finns också fullt legitima skäl. Liberaler vägrar göra sig beroende av SD och ytterligare andra ser det olyckliga i regeringskriser. Följden är att alliansgruppen surar men samtidigt mest ser på när minoritetsregeringen för Sverige i en alltmer socialistisk riktning. Vid sidan plockar SD hem alla oppositionspoäng. 

SD:s situation är gynnsam. De behöver inte ta ansvar eller stå till svars och kanske allra viktigast, partiet har politiskt kaos som ett av sina huvudmål. ”Etablissemanget” ska ju bort, och nya sverigedemokratiska sanningar råda. Och då är det lätt att bedriva oppositionspolitik. Betydligt lättare än att faktiskt ta ansvar för landet.

Proteströsta i kyrkovalet

Inte vilket kyrkoval som helst

Inget att skämmas över, om du missat att det är val på söndag. Kyrkovalet är för de flesta en randföreteelse och många har säkert redan förpassat sitt röstkort till pappersinsamlingen. Senast det begav sig, 2013, var det inte fler än 11 procent av de röstberättigade som avlade sin röst.

I år finns dock verkligen skäl, även för dem utan religiös övertygelse, att ta sig till vallokalen. Svenska Kyrkan är nämligen den första institutionen som Sverigedemokraterna planerar att ta över. Kyrkovalet är även upptakten till nästa års politiska val. Därför satsar SD stort i både numerär och pengar. Partiets strävan är att ta initiativ och skaffa sig tolkningsföreträde i frågor om de svenska värderingarna, vårt kulturarv och vår historia. Det kan låta alarmistiskt men det är i denna ände som totalitära regimer ofta börjar. För när definitionerna väl är satta, och då de accepterats av ett flertal, blir det enkelt att stämpla dem som inte accepterar som landsförrädare. Och sådana tolereras inte i en totalitär stat.

En valframgång för SD i kyrkovalet vore därför ett steg i denna riktning. Eftersom jag inte tror att gemene svensk önskar sig en utveckling åt det totalitära hållet bör alla, om än inte av egen övertygelse, åtminstone proteströsta på söndag. Mot Sverigedemokraterna.

Billiga Nordeapoäng

Vem älskar sin storbank?

De är många nu, de politiska och fackliga företrädarna som vill plocka enkla poäng på Nordeaflytten. Statsministern tycker banken är osolidarisk som sticker, eftersom den fått så mycket hjälp av skattebetalarna. Finansministern, liksom partnern Jonas Sjöstedt, tycker den är girig. Tidigare hackade dåvarande finansminister Anders Borg lika flitigt på de fyra storbankerna.

Det ska i sanningens namn sägas att Nordea inte kostat skattebetalarna en krona, utan tvärtom faktiskt gett en slant tillbaka. För det andra borde politikerna istället för att jaga opinionspoäng fundera över sin roll som lagstiftare och ytterst ansvariga för det företagsklimat som vi alla är beroende av. Storbankerna har under senare år varit ett lovligt byte för politiker, både som retoriska slagpåsar och som finansieringskälla. Medan Borg mest jagade opinionspoäng har nuvarande regering gjort slag i saken och infört en internationellt mycket tuff resolutionsavgift och jobbar vidare med en extra bankskatt. Bankerna är lågt hängande frukter för makthungriga politiker som behöver mera pengar och fler röster. För vem, utom möjligen aktieägaren, älskar en storbank?

Men politikers uppgift är inte att plocka billiga poänger hos opinionen utan snarare att säkra ett företagsklimat som gör oss konkurrenskraftiga på den internationella spelplanen. Misslyckas de med det har de ingenting för sina poäng på hemmaplan, eftersom vi kommer åka på stryk i den internationella matchen.

På valfrihetens och den fria företagsamhetens altare

Ett handslag mot valfrihet och 

företagsamhet

Löfven och Andersson lyckades så rädda sin budget. Hade Vänsterpartiet hoppat av skulle budgeten ha fallit och regeringskrisen varit ett faktum. Det undvek man nu genom att charma sina partners åt vänster med förslag om kraftiga vinstbegränsningar inom skola och omsorg.

Det blev civilminister Shekarabi som, jämte vänsterns strålande glada Ulla Andersson, fick leverera budskapet. Sannolikt för att vare sig statsministern eller finansministern ville svärta ned sig. För förslaget i sig är lika dåligt som den utredning som föregick det. 7 procent plus en minimal statslåneränta på operativt kapital, som föreslås, innebär i princip vinstförbud för en stor del välfärdsbolag. Det är givetvis politikerna medvetna om, förutsatt att de läst de remissvar som nästan genomgående sågar förslaget. Regeringen tror sig ha snappat upp en opinion ”som inte vill ha en ohämmad vinstjakt i välfärden”, och lägger nu därför allt krut på att svärta ner privat verksamhet och locka väljare till nästa års val. Intet ord om att vinstförbud också omöjliggör valfrihet, kraftigt ingriper i den fria företagsamheten eller kommer tvinga bort åtskilliga populära, effektiva och välskötta utförare från sektorn.

Socialdemokraternas retorik och debatteknik är ohederlig och utgör en elakartad form av populism. Men budgeten räddas och kanske en och annan röst till nästa höst. Detta dock på valfrihetens och den fria företagsamhetens altare.