På valfrihetens och den fria företagsamhetens altare

Ett handslag mot valfrihet och 

företagsamhet

Löfven och Andersson lyckades så rädda sin budget. Hade Vänsterpartiet hoppat av skulle budgeten ha fallit och regeringskrisen varit ett faktum. Det undvek man nu genom att charma sina partners åt vänster med förslag om kraftiga vinstbegränsningar inom skola och omsorg.

Det blev civilminister Shekarabi som, jämte vänsterns strålande glada Ulla Andersson, fick leverera budskapet. Sannolikt för att vare sig statsministern eller finansministern ville svärta ned sig. För förslaget i sig är lika dåligt som den utredning som föregick det. 7 procent plus en minimal statslåneränta på operativt kapital, som föreslås, innebär i princip vinstförbud för en stor del välfärdsbolag. Det är givetvis politikerna medvetna om, förutsatt att de läst de remissvar som nästan genomgående sågar förslaget. Regeringen tror sig ha snappat upp en opinion ”som inte vill ha en ohämmad vinstjakt i välfärden”, och lägger nu därför allt krut på att svärta ner privat verksamhet och locka väljare till nästa års val. Intet ord om att vinstförbud också omöjliggör valfrihet, kraftigt ingriper i den fria företagsamheten eller kommer tvinga bort åtskilliga populära, effektiva och välskötta utförare från sektorn.

Socialdemokraternas retorik och debatteknik är ohederlig och utgör en elakartad form av populism. Men budgeten räddas och kanske en och annan röst till nästa höst. Detta dock på valfrihetens och den fria företagsamhetens altare.

Vårdvalet är här för att stanna

Så fick Jonas Sjöstedt åter hoppa jämfota av glädje. Först de framgångsrika förhandlingarna om vinstbegränsningar i välfärden och nu Riksrevisionens kritik av vårdvalet. Inget parti är så besjälat av att inskränka medborgarens friheter som Sjöstedts vänsterparti.

Riksrevisionens rapport var på många sätt graverande och belyste med tydlighet reformens brister. Att de sjukaste och mest vårdbehövande i viss mån trängts undan till förmån för patienter med lindrigare åkommor är givetvis inte okej. Många landsting har valt modeller där antalet besök premierats snarare än att söka en där vård ges efter behov och utifrån vårdtyngd. Sådana modeller måste modifieras för att vårdvalet ska bli rättvist och jämlikt. Samtidigt konstaterar denna rapport, precis som tidigare rapporter gjort, att antalet vårdcentraler ökat och det idag är mycket lättare att få tid inom primärvården. Vidare, vilket kanske är viktigast av allt, vet vi utifrån medborgarundersökningar att vi överlag är mycket nöjda med att själva få välja våra vårdgivare.

Riksdagens mandatfördelning talar för att vårdvalet är här för att stanna, något som lär dämpa Sjöstedts goda humör men å andra sidan glädja de allra flesta av oss andra.

Inte konsument men medborgare

Dags att ta mössan snällt i hand och ställa
sig sist i kön.

Under kommande fyra år tyder allt på att vi kommer få vänja oss av med en hel del frihet. Först på tur att avskaffas står sannolikt vårdvalet, tätt följt av Lagen om valfrihet.

Genom återmonopolisering av vård och äldreomsorg lovar den nya regeringen att återställa till det som varit och ta tillbaka allt det goda som tagits ifrån oss under de senaste åtta svåra åren. Man slår fast att välfärdens verksamheter inte är en marknad och att vi är medborgare, inte konsumenter. Med detta sagt kvarstår endast monopolets saliggörande väg och för oss underdåniga medborgare att vacker gå dit politiken pekar. Valfriheten har inneburit att människor har valt fel, regeringens svar blir då att avskaffa valfriheten. Ett antal nya friska skattemiljarder lovar dock bättring, så varför sörja?

Förresten, konsumerar, väljer, vrakar och utvärderar gör vi dagligen, samtidigt som vi är medborgare. Och tänk, kombinationen verkar fungera alldeles utmärkt.

Sjöstedts triumf, ett nederlag för oss andra

Inför väntande budgetspel ska gracerna fördelas för att få alla på tåget. Jonas Sjöstedt har precis fått en riktig pärla i sin smaragdröda krona. Killen som inte var till salu kan nu pusta ut inför väljare och medlemmar, vinsterna ska förbjudas i välfärden.

Vinstförbudet innebär i praktiken att allt eventuellt överskott ska återinvesteras, så när som på en futtig ränta på insatt kapital. Förevändningen för förbudet är att ”vinstjakten måste få ett slut”. Löfven intygar att vi minsann ”sett exempel på där det blivit fel, där skolor går i konkurs och lämnat eleverna i sticket”. S och MP har härmed accepterat vänsterns analys och synes ha landat i att företagare, ni vet de där som tjänar pengar på andra, är ett speciellt folk som bara ser dollartecken och helst tjänar sina dollar på andras bekostnad. Känner man inte rent utav dammlukten från det där gamla manifestet från 1800-talet? Valfriheten inom välfärden är nu hotad på allvar. Ingen kan seriöst tro att en entreprenöriell och driven företagare skulle satsa sin tid, sitt engagemang och sitt kapital för att möjligen få ut en ränta som knappt överstiger bankkontots. Fridolins försäkran om att valfriheten kommer att bli kvar känns mer än lovligt tunn. Eller tänker han månne själv satsa sin statsrådslön i branschen?

Eftergifterna till Sjöstedt är ett nederlag för alla oss som är beroende av välfärden. Istället för att hantera de verkliga problemen och försäkra sig om kvalité genom bättre upphandlingar och uppföljning kastar man ut hela barnasläkten med badvattnet. 

http://www.svd.se/naringsliv/sa-ska-vinster-i-valfarden-hanteras_3984423.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20141006