Skoldebatt på lösa grunder

Med jokrar i leken
och kort i rockärmen

I skymundan av krig och den allt överskuggande försvarsdebatten, fortgår övrigt partipolitiskt positionerande. En övertydlig position har S intagit i friskolefrågan, där skolminister Lina Axelsson Kihlbom och parti vill förbjuda friskolor drivna i aktiebolagsform.

Kosta vad det kosta vill tycks S resonera, för Axelsson Kihlbom är så övertygad om friskolornas olycksalighet att hon rent av är redo att betala skadestånd för att bli av med dem. Enligt skolministern är skadestånd bättre än att skrupellösa friskoleägare gör vinst. Socialdemokraternas uppfattning är således att miljarder, enligt uppskattningar upp till 20 stycken, av skattemedel ska användas för att expropriera de privata verksamheterna. Skolministern grundar sin kalkyl på att aktiebolagsägda friskolor ”ska ha 5 - 6 miljarder i avkastning som bara försvinner bort”. Mer specifik är dock inte kalkylen och vilka siffror hon de facto refererar till förblir oklart. Vinstutdelningar är det i vart fall inte då dessa årligen uppgår till dryga 200 - 300 miljoner bland de noterade bolagen, övrig vinst återinvesteras.

När S positionerar sig mot vinster i skolvälfärden gör man det med åtskilliga jokrar i leken, samt ett och annat kort gömt i rockärmen. Privata aktörers vara eller inte vara i välfärden är en legitim fråga inför valet, likaså den om valfrihet och vinster inom densamma. Ordet är fritt men måste vara sanningsenligt, allra särskilt från en skolminister. Socialdemokraterna för en skoldebatt på lösa grunder. Det är ohederligt och en otjänst i en annars relevant debatt.

Har vi råd med Andersson?

Både stolt och nöjd.

Och luntan bara sväller.

Visst går det bra nu. Skattebasen sväller och Magdalena Andersson kan lagom girigt håva in skattemiljarderna till sitt bågnande skafferi. Det är givetvis glädjande att pengarna rullar in, och absolut nödvändigt eftersom det rullar ut alltmer på utgiftssidan.

Bekymrad finns anledning att bli när man tittar närmre på Anderssons agenda, för de reformer som ska betala kalaset i framtiden. Det råder just nu en febril näringsfientlig aktivitet på finansdepartementet och retoriken får säkert många att minnas tillbaka till 70- och 80-talen. En extra bankskatt är föreslagen, och Magdalena Andersson ser inga problem i att Nordens största bank i så fall troligen lämnar landet. Entreprenörerna bakom de små och medelstora företagen ska tvingas betala mer i skatt, vilket är rimligt enligt finansministern eftersom den höjda skatten drabbar dem som hänger på Stureplan. Då ”vinstjakten” ska upphöra i välfärden vill man mer eller mindre förbjuda vinster, och därmed portförbjuda privata aktörer. För Anderssons gäng vill inte att barn och gamla ska handlas på börsen.

När Magdalena Andersson reformerat klart kommer vi ha färre kvar att finansiera och hantera välfärden. Då kommer hon och hennes parti ansvara för en svällande och underfinansierad välfärd. Frågan är, har vi råd med Andersson?

Sjöstedts triumf, ett nederlag för oss andra

Inför väntande budgetspel ska gracerna fördelas för att få alla på tåget. Jonas Sjöstedt har precis fått en riktig pärla i sin smaragdröda krona. Killen som inte var till salu kan nu pusta ut inför väljare och medlemmar, vinsterna ska förbjudas i välfärden.

Vinstförbudet innebär i praktiken att allt eventuellt överskott ska återinvesteras, så när som på en futtig ränta på insatt kapital. Förevändningen för förbudet är att ”vinstjakten måste få ett slut”. Löfven intygar att vi minsann ”sett exempel på där det blivit fel, där skolor går i konkurs och lämnat eleverna i sticket”. S och MP har härmed accepterat vänsterns analys och synes ha landat i att företagare, ni vet de där som tjänar pengar på andra, är ett speciellt folk som bara ser dollartecken och helst tjänar sina dollar på andras bekostnad. Känner man inte rent utav dammlukten från det där gamla manifestet från 1800-talet? Valfriheten inom välfärden är nu hotad på allvar. Ingen kan seriöst tro att en entreprenöriell och driven företagare skulle satsa sin tid, sitt engagemang och sitt kapital för att möjligen få ut en ränta som knappt överstiger bankkontots. Fridolins försäkran om att valfriheten kommer att bli kvar känns mer än lovligt tunn. Eller tänker han månne själv satsa sin statsrådslön i branschen?

Eftergifterna till Sjöstedt är ett nederlag för alla oss som är beroende av välfärden. Istället för att hantera de verkliga problemen och försäkra sig om kvalité genom bättre upphandlingar och uppföljning kastar man ut hela barnasläkten med badvattnet. 

http://www.svd.se/naringsliv/sa-ska-vinster-i-valfarden-hanteras_3984423.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20141006