måndag 31 juli 2017

Det räcker med en polsk riksdag

Stökigt i en polsk (ukrainsk) riksdag
Allianspartierna gick ut hårt med misstroendeförklaringar mot tre tunga Löfven-ministrar. Löfven själv lät KU-anmäla tidigare alliansregering, för dess sätt att outsourca Transportstyrelsens IT-drift. Han gick dessutom till moteld genom att i hårda ordalag kritisera nuvarande allians för att vara oseriös och ansvarslös och utgörandes ett hot mot stabilitet och säkerhet. I kulisserna hejar en skadeglad Jimmie Åkesson på, medveten om att kriser som dessa ökar hans eget stöd.

Alliansens misstroendeförklaringar mot åtminstone två ministrar må vara befogade, liksom Löfvens upprördhet över desamma. Om så är fallet verkar väldigt få av oss dock faktiskt kunna svara på. Istället talar en del för att båda parter främst agerar utifrån egen opinionsmässig logik. Från utsidan ter sig allting alltmer svårbegripligt, och enfaldigt. Istället för att lägga all energi på landets verkliga, och uppenbara, utmaningar plockar parterna fram hink och spade och börjar bråka om dem istället. Därigenom förlorar de både trovärdighet och anseende.
Polsk riksdag är ett uttryck för kaos och oreda och det räcker med en sådan, i Polen. Det krävs därför skärpning från den svenska motsvarigheten, för en polsk riksdag saknar all trovärdighet.

onsdag 26 juli 2017

Besinna er allians

Stefan Löfvens värsta sommarplåga
Mycket till sommarlov blev det inte i Rosenbad i år. Transportstyrelsens valhänta hantering av skyddsvärda personuppgifter har abrupt tvingat regeringen upp ur hängmattorna.

Det råder väl inga tvivel om att en rad grava fel begåtts, inte minst av Transportstyrelsens förra ledning men likaledes av Löfvens ministär. Uppgifter om att information lämnats över i strid med lag fanns bevisligen hos åtminstone Anders Ygeman redan tidigt 2016. Något senare kom den även Peter Hultqvist till del. Chefen, Stefan Löfven, fick dock inget veta vare sig av Ygeman, Hultqvist eller av någon annan. Haveriet visar framförallt vilken röra som tycks råda på regeringskansliet, men också att denna röra kan utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Ygeman och Hultqvist ansvarar för dessa frågor men ytterst givetvis statsministern själv.

Att mot denna bakgrund väcka misstroendeförklaring mot tre av Löfvens ministrar, som i förlängningen sannolikt leder till regeringskris, är dock obetänksamt. Besinning, KU-förhör och eftertanke efterfrågas istället. För innan Löfven skickas ur Rosenbad måste alliansen först ha en plan för att kunna ta över. Har den det?

måndag 24 juli 2017

Ta ert ansvar politiker

Inget att skåla för
I demokratier väljer folket sina representanter till parlamentet. Sådana val sker med jämna mellanrum. Har de sedan inte skött sig åker de ut vid nästa val. Det är ett rimligt system eftersom politikerna då kontinuerligt får stå till svars och därför att makten de facto utgår ifrån folket.

De folkvalda kan också välja att delegera sitt ansvar tillbaka till folket genom att utlysa folkomröstningar. Folkomröstningar ger en ögonblicksbild över hur de röstande ställer sig i en fråga vid given tidpunkt. Resultaten är förgängliga eftersom de ger just en ögonblicksbild. Tyvärr är de sedan dock irreversibla. Brexitomröstningen, som David Cameron utlyste av partipolitiska skäl, är ett skräckexempel på hur snett det kan gå. Kampanjen kantades av allt annat än sakargument. Istället tilläts bluff, båg och grumliga nationalistiska argument vinna utrymme. Idag tycks britterna dessutom ångra sig, men det har de inget för. I höst ska Katalonien rösta om självständighet från det spanska förtrycket. Ingen kan förutse konsekvenserna, men var så säker på att sakargumenten kommer få begränsat med utrymme i debatten.

I Sverige har vi relativt nyligen röstat om EU-inträde och medlemskap i EMU. Jag vill minnas att debatterna främst kantades av bananers böjning och hur synd det vore att förlora kungen på våra mynt. Angelägna frågor för vissa kanske, men med begränsad relevans för själva frågan. Folkvalda bör ta sitt ansvar och göra sitt jobb, vilket vi valt dem för att göra. Och gör de det inte röstar vi bort dem vid första bästa tillfälle.

torsdag 6 juli 2017

Förakta politikerföraktet

Befogad kritik ja, förakt nej
Det finns en vag men ganska allmänt utbredd misstro mot politiken. I Sverige men kanske än mer utomlands. Symptomen är missnöjesröster på allehanda extremister, åt höger och vänster.

Inte sällan finns fog för misstro, liksom kritik. Som när politiken blir ett skrå, avskilt från det samhälle den är satt att hantera. Eller då egen sak blir viktigare än folkets, alternativt när korruption och nepotism förpestar de styrandes miljöer. Befogad kritik får dock inte övergå till ohämmad sådan, till förakt. Förakt innebär likgiltighet. Politikerförakt innebär i konsekvens likgiltighet inför samhällsutvecklingen och i slutändan det demokratiska systemet.

Eftersom det är vi, medborgarna, som utgör samhället är det också vi som ansvarar för dess funktion och välgång. Ansvar och eftertanke är då betydligt bättre om man vill få samhället att fungera, än rent förakt. Vill man det däremot inte finns extremister både höger- och vänsterut liksom på den religiösa planhalvan. Själv försöker jag i all enkelhet jobba varje dag för ett bättre samhälle, och känner då bara förakt för politikerföraktet.