Förakta politikerföraktet

Befogad kritik ja, förakt nej

Det finns en vag men ganska allmänt utbredd misstro mot politiken. I Sverige men kanske än mer utomlands. Symptomen är missnöjesröster på allehanda extremister, åt höger och vänster.

Inte sällan finns fog för misstro, liksom kritik. Som när politiken blir ett skrå, avskilt från det samhälle den är satt att hantera. Eller då egen sak blir viktigare än folkets, alternativt när korruption och nepotism förpestar de styrandes miljöer. Befogad kritik får dock inte övergå till ohämmad sådan, till förakt. Förakt innebär likgiltighet. Politikerförakt innebär i konsekvens likgiltighet inför samhällsutvecklingen och i slutändan det demokratiska systemet.

Eftersom det är vi, medborgarna, som utgör samhället är det också vi som ansvarar för dess funktion och välgång. Ansvar och eftertanke är då betydligt bättre om man vill få samhället att fungera, än rent förakt. Vill man det däremot inte finns extremister både höger- och vänsterut liksom på den religiösa planhalvan. Själv försöker jag i all enkelhet jobba varje dag för ett bättre samhälle, och känner då bara förakt för politikerföraktet.