onsdag 24 december 2014

2015 kan bli ett vinstår för alla

Har vi nåt att lära från denne man?
Jean Tirole heter 2014 års vinnare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Tiroles forskning är lite extra intressant för oss svenskar, då den fokuserar på marknadsmakt och regleringar. Utan något vidare beaktande av Tiroles forskning och resultat kom som bekant regeringen och Vänsterpartiet nyligen fram till att vinster inte är önskvärt i välfärden.

Nobelpristagaren uppfattning går till stor del stick i stäv med de slutsatser som regeringen och vänstern landat i. Företag måste enligt Tirole få göra vinst om de minskar sina kostnader eller överträffar kvalitetsförväntningarna. Det handlar om att uppmuntra och sporra till förbättringar. Vinster uppkommer inte primärt ur personalnedskärningar utan snarare ur organisatoriska förbättringar och tekniska innovationer. Inte heller bör politiken diktera personaltätheten, detta ansvar måste ligga hos företaget självt. De brister som man tror sig komma åt genom att klämma till det privata åtgärdas enligt Tirole istället genom noggrannare kvalitetskontroller och bättre myndighetsutövning.

Med ett vässat upphandlingsverktyg, konsekventa och träffsäkra kvalitetskontroller och en fungerande konkurrens kan 2015 bli ett vinstår, inte bara för riskkapitalister, utan för oss alla.


onsdag 17 december 2014

Intet nytt på någon front

I den idag klassiska krigsskildringen På västfronten intet nytt beskriver den franske soldaten Erich Maria Remarque den hopplösa situationen bland första världskriget otaliga skyttegravar. Strider som böljade fram och tillbaka, en skyttegrav fram och ofta två tillbaka ungefär. Lika hopplöst låst ter sig idag positionerna i den svenska invandrings- och asyldebatten.

Medan de rödgröna generalerna och flertalet allierade skärper tonen betydligt förflyttar sig Sverigedemokraterna allt längre från förhandlingsbordet. Det går inte tillräckligt nog att distansera sig från SD-representanterna Björn Söders och Kent Ekeroths senaste utspel. Ingenting talar heller för att de var överilade eller bara grodor som hoppade ut. Med detta sagt kan bara konstateras att skyttegravarna grävts ännu djupare. Hur illa de flesta än må tycka om den sverigedemokratiska världsbilden och deras uppenbara främlingsfientlighet är det likväl en bred massa som inte uppskattar det som system som vi har idag. Vatten på sin kvarn får de när deras lokalpolitiker allt öppnare vittnar om de svårigheter som följer av dåligt fungerande integration och underfinansierad mottagning.


Kulorna far i allt raskare takt och skyttegravarna grävs allt djupare. Däremellan, mitt i kulregnet, står som alltid i brinnande krig en värnlös och allt mer modstulen befolkning. Och intet nytt finns att rapportera från endera front.

söndag 14 december 2014

Tillit bygger detta land

Tar vi i hand på det?
Sverige sägs ibland vara humlan som flyger, trots att den egentligen inte kan. Andra talar om den svenska modellen och en tredje om ett ”system” som ingen riktigt förmått att förklara. Vi må vara relativt unika i den bemärkelse att vi stretar på och utan vidare kverulans betalar bland de högsta skatterna i världen. Det intressanta är varför.

I Sverige, övriga Norden och i några av de nordligare kontinentaleuropeiska länderna hyser medborgaren stor tilltro till stat, myndighet och liknande institutioner. Vi litar också på varandra, även på dem som inte råkar tillhöra just vår familj, släkt eller nära bekantskapskrets. Detta innebär samtidigt att vi anförtror våra pengar till för oss okända med en förväntan om att de ska hanteras såsom utlovats. Mindre lyckosamma är de nationer vars folk misstror inte bara varandra utan även stat och dess förgreningar. Där är egen härd den enda som är guld värd. Där frodas korruption och skatter undanhålls och rik blir framförallt den som luras mest. En sådan mylla saknar alla attribut för en frodig och stabil samhällskonstruktion.


Denna i Sverige institutionaliserade tillit är inget vi kan ta för givet utan måste stridas för, varje dag och i alla sammanhang. Vi alla, och inte minst våra folkvalda eller näringsliv, fackrepresentanter och myndighetsföreträdare, bär det tunga ansvaret att förvalta tillitens arv. För utan tillit vacklar även det mest stabila korthuset. 

fredag 12 december 2014

Trångbott trots nya kåkar

Trångt värre trots alltfler nya kåkar.
Det byggs just nu så att byggdammet yr i Stockholm. Enligt konsultföretaget WSP kommer 15 500 nya bostäder påbörjas nästa år, den högsta nivån sedan 1970-talet. Enligt Skanska förklaras tillväxten framförallt av den ökade tillgången till mark och en ökad takt i nytillkomna detaljplaner. Siffrorna gläder givetvis och är en bekräftelse på att förra bostadsministern Stefan Attefalls kraftfulla insatser nu börjar ge effekt.

Likväl tilltar bostadsbristen i landets huvudstad. De nya bostäderna kommer nämligen inte dem till del som står för den verkliga befolkningstillväxten. 43 procent av stadens invandrare utgörs nämligen av köpsvaga hushåll, framförallt utrikes födda utan kapital till en insats eller saftig hyra. Samtidigt som bostadsbristen alltså ökar har den totala bostadsytan i Stockholm ökat i paritet med befolkningen under perioden 1997-2009. Således har ett fåtal fått mer bostadsyta samtidigt som ett flertal fått mindre. Därför är det inte framförallt nya subventionerade bostäder som behövs utan ökad rörlighet bland dem som redan bor. Höga skatter vid försäljning och husköp samt subventionerade hyror får dock alltför många att stanna där de är.


Nu när nybyggnationen äntligen tagit fart vore det passande med reformer för att se till att de även kommer dem till del med störst behov. Sänkta flyttskatter och mer marknadsorienterade hyror vore ett djärvt steg på den vägen. 


söndag 7 december 2014

Öppet mål för SD

Blåsippan som vattnas allt frekventare
Alltmedan vinden tilltar i de sverigedemokratiska seglen tar ledande socialdemokrater till allt gällare brösttoner. Nyfascister menar finansministern, odemokratiska och oanständiga anser statsministern. Socialdemokraternas allt tuffare retorik trissar upp insatserna och förstärker ytterligare bilden av en mobbad sverigedemokrati, utfryst av etablissemanget men likväl stridandes för sina ideal och sin övertygelse.

Under sina fyra år i riksdagen har SD vuxit med över 8 procent. Detta samtidigt som inget av de övriga partierna velat ta i dem med tång. Vad väljarna anser om denna strategi återspeglar sig i opinionssiffrorna. En inte oansenlig andel av SD:s väljare i höstens val sympatiserar egentligen inte med partiet men ser sig alltså ändå nödgade till att lägga sin röst där. Att vi övriga ignorerar detta och därtill har mage att kalla dem för både fascister och oanständiga är lindrigt talat magstarkt. Och nu när vi får ytterligare en chans att möta partiets väljare och bemöta deras politik väljer alltså Sveriges främsta politiska representanter att ta taktiken till ännu nya nivåer.


Såvida inte Socialdemokraternas strateger har en verklig masterplan i rockärmen så lämnar de nu målet helt öppet för ett parti som riksdagen skyr men som vinner allt fler sympatier ute i stugorna.

torsdag 4 december 2014

Nytt val och nya möjligheter

Jajjemän, dags att röra på fläsket igen.
Det var med viss bitterhet i rösten som Stefan Löfven lät proklamera nyval. Hans rödgröna minoritetshopkok höll i knappt tre månader men hann likaledes ändå visa på sin regeringsfähighet och planerade framtid för Sverige.

Till extravalet i mars har vi nu alternativen klara för oss, och det är bra. I höstas överöstes vi av löften från alla de rödgröna håll, ytterst lite fick vi dock veta om hur något gemensamt sedan skulle komma ut. Det vet vi idag och den som är nöjd med Löfvens, Romsons och Fridolins första månader vid rodret lägger givetvis åter sin röst där. Den mindre övertygade lägger istället sin röst på det alternativ som under föregående två mandatperioder placerade Sverige och inte minst den svenska ekonomin i den absoluta världstoppen. Den som lyfter blicken och förmår att lämna tramsandet kring ansvarsfrågan hit och dit eller eventuell kollaborism med SD lägger sin nyktra röst för en framtid präglad av stabilitet och tillväxt. Och att SD är i riksdagen för att stanna har vi bara att förhålla oss till, vad vi övriga bör fundera över är anledningen därtill.


Löfvens snömosregering var dömt på förhand och nu ger oss det nya valet nya möjligheter.


http://rasmusliberal.com/2014/12/04/extraordinart-lage/