Svensken blir allt fattigare

Gapar allt tommare

Under senare tid har alltfler uppmärksammat den avtagande produktiviteten i Sverige. Nyckeltalet BNP per capita är nämligen ett av Europas svagaste. Det är illa ur minst två perspektiv, dels då det innebär att vi tappar i konkurrenskraft och dels för att svensken faktiskt blir fattigare.

Sveriges kraftiga BNP-tillväxt under senare år förklaras till stor del av en kraftig befolkningstillväxt, hänförlig till ett generöst flyktingmottagande. Ökad befolkning kräver utbyggd infrastruktur, omsorg, vård och skola. Sådana investeringar driver upp BNP men alltså inte nödvändigtvis BNP per capita. Nyckeln till ökat välstånd för alla är alltså inte befolkningstillväxt i sig utan förutsätter upprätthållen produktivitet. Forskare vid österrikiska Wittgenstein Centre lät simulera olika scenarier hur Sydkoreas respektive Nigerias BNP skulle utvecklas beroende av befolkningstillväxt och utbildningsnivå. Simuleringarna visade att Sydkoreas BNP skulle varit en tredjedel så låg som idag om utbildningsnivån legat kvar på samma nivå som för 45 år sedan. Nigerias BNP skulle samtidigt ha varit 29 procent högre om de haft Sydkoreas utbildningsnivå.

Helt avgörande för Sveriges och svenskens fortsatta välgång och konkurrenskraft är därför massiva utbildningsinsatser, särskilt mot den stora gruppen nyanlända. Misslyckas detta kommer vi alla bli allt fattigare.

Trångbott trots nya kåkar

Trångt värre trots alltfler nya kåkar.

Det byggs just nu så att byggdammet yr i Stockholm. Enligt konsultföretaget WSP kommer 15 500 nya bostäder påbörjas nästa år, den högsta nivån sedan 1970-talet. Enligt Skanska förklaras tillväxten framförallt av den ökade tillgången till mark och en ökad takt i nytillkomna detaljplaner. Siffrorna gläder givetvis och är en bekräftelse på att förra bostadsministern Stefan Attefalls kraftfulla insatser nu börjar ge effekt.

Likväl tilltar bostadsbristen i landets huvudstad. De nya bostäderna kommer nämligen inte dem till del som står för den verkliga befolkningstillväxten. 43 procent av stadens invandrare utgörs nämligen av köpsvaga hushåll, framförallt utrikes födda utan kapital till en insats eller saftig hyra. Samtidigt som bostadsbristen alltså ökar har den totala bostadsytan i Stockholm ökat i paritet med befolkningen under perioden 1997-2009. Således har ett fåtal fått mer bostadsyta samtidigt som ett flertal fått mindre. Därför är det inte framförallt nya subventionerade bostäder som behövs utan ökad rörlighet bland dem som redan bor. Höga skatter vid försäljning och husköp samt subventionerade hyror får dock alltför många att stanna där de är.

Nu när nybyggnationen äntligen tagit fart vore det passande med reformer för att se till att de även kommer dem till del med störst behov. Sänkta flyttskatter och mer marknadsorienterade hyror vore ett djärvt steg på den vägen. 

http://www.svd.se/naringsliv/pengar/bostad/tors-byggboom-i-stockholms-lan-igen_4177213.svd