En halt svensk tiger

Halt och lytt

Verkligheten är komplex, det vet alla vi som tvingas leva i den. Och inte blir den enklare av att våra förtroendevalda gör sitt genom att blanda korten för att vinna stöd för den egna politiska verklighetsbilden. Den som ändå har en ambition att finna någon sorts sanning måste först bottna i de hårda siffrorna, och därefter fatta klokare politiska beslut. 

Rikedom är relativ och det vanligaste ekonomiska måttet att mäta denna är BNP per capita, eller i vardera invånares ekonomiska levnadsstandard. Så sett har Sverige raskt fallit från en sjunde- till en tolfteplats sedan 2011. Ett sätt att jämföra konkurrenskraft är att se till kostnadsläget per tillverkad enhet, produktivitet på fackspråk. Här har löneutvecklingen relativt konkurrentländerna sprungit ifrån produktiviteten vilket innebär att svensktillverkat blivit relativt dyrare i förhållande till sitt innehåll och kvalité. Genom bytesbalansen, dvs. skillnaden mellan import och export, kan man få en uppfattning om hur eftertraktade svensktillverkade varor och tjänster är i omvärlden. Sedan 2008 har bytesbalansöverskottet krympt från 8 till dagens blygsamma 4 procent. 

De hårda siffrorna talar således för att den svenska tigern haltar. Skälen är givetvis flera men varje seriös politiker bör i vart fall ta sin utgång i en korrekt verklighet. Väl där bör denne gör sitt för att få ordning på skola, integration, migration, grasserande brottslighet samt för ett skattesystem som främjar flit, sparande och risktagande. Nödvändigheter för att åter få den blågula tigern på språng.

Svenskens ekonomi i dåligt skick

Alltfler fast i fällan

I företagsekonomins värld bedöms ett företags välgång och skick utifrån dess resultat och balansräkning. Resultatet återspeglar hur efterfrågade och lönsamma företagets produkter eller tjänster är medan balansräkningen synliggör hur företaget är kapitaliserat.

Samma övning med svenskens privatekonomi ger tyvärr en ganska dyster bild, både av Sveriges och genomsnittssvenskens väl och ve. Under åren 1995 till 2007 steg BNP per capita med i snitt 3 procent per år, dvs. vardera svensk producerade 3 procent mer och svensken blev allt rikare. Sedan dess har dock produktiviteten stannat av, för mellan 2007 och 2020 har varje svensk bara bidragit med ynka 0,16 procent per år till BNP. Resultaträkningen är således inget att yvas över. Dessvärre har även balansräkningen blivit allt porösare. Sedan 2006 har de totala skulderna, offentliga och privata, ökat med 76 procent från höga 218 procent till oroväckande 294 procent. Med det intar svensken en mindre åtråvärd topplacering internationellt.

Ett företag på dekis behöver ofta byta både ledning och inriktning, kostnadseffektivisera men även investera och satsa rätt. En kur som nu nog behöver skrivas ut också till den svenska patienten.

Svensken blir allt fattigare

Gapar allt tommare

Under senare tid har alltfler uppmärksammat den avtagande produktiviteten i Sverige. Nyckeltalet BNP per capita är nämligen ett av Europas svagaste. Det är illa ur minst två perspektiv, dels då det innebär att vi tappar i konkurrenskraft och dels för att svensken faktiskt blir fattigare.

Sveriges kraftiga BNP-tillväxt under senare år förklaras till stor del av en kraftig befolkningstillväxt, hänförlig till ett generöst flyktingmottagande. Ökad befolkning kräver utbyggd infrastruktur, omsorg, vård och skola. Sådana investeringar driver upp BNP men alltså inte nödvändigtvis BNP per capita. Nyckeln till ökat välstånd för alla är alltså inte befolkningstillväxt i sig utan förutsätter upprätthållen produktivitet. Forskare vid österrikiska Wittgenstein Centre lät simulera olika scenarier hur Sydkoreas respektive Nigerias BNP skulle utvecklas beroende av befolkningstillväxt och utbildningsnivå. Simuleringarna visade att Sydkoreas BNP skulle varit en tredjedel så låg som idag om utbildningsnivån legat kvar på samma nivå som för 45 år sedan. Nigerias BNP skulle samtidigt ha varit 29 procent högre om de haft Sydkoreas utbildningsnivå.

Helt avgörande för Sveriges och svenskens fortsatta välgång och konkurrenskraft är därför massiva utbildningsinsatser, särskilt mot den stora gruppen nyanlända. Misslyckas detta kommer vi alla bli allt fattigare.

Nyckeltalen att hålla koll på

För tillfället ganska trevlig läsning,

men inte för alla

Sveriges folkmängd växer som aldrig förr, sen 2010 har vi blivit drygt 600 000 fler. Nästan hela ökningen förklaras av den stora invandringen, framförallt under åren 2013 - 2016.

Mot denna bakgrund är det inte konstigt att sysselsättningen ökar eller att åtta av tio nya jobb går till personer med utländsk härkomst, då dessa står för i princip hela ökningen av arbetskraften. 149 000 nya jobb väntas tillkomma under 2017 och 2018. Samtidigt spås arbetslösheten öka vilket enligt Arbetsförmedlingen förklaras av att arbetskraften fylls på med fler personer som står längre från arbetsmarknaden, till största del nyanlända. 2018 tros denna grupp med svagare ställning utgöra 78 procent av de arbetslösa. Och trots en historiskt stark BNP-tillväxt kommer BNP per capita utvecklas allt svagare.

Dessa båda nyckeltal, arbetslösheten och BNP per capita, förtjänar extra uppmärksamhet. De visar nämligen båda på hur väl Sverige lyckas hålla samman. Misslyckas integrationen av alla nytillkomna kommer både arbetslöshet och inkomstnivåer spreta allt mer mellan nyanlända och infödda. Och en sådan tudelning är mycket olycklig för samhället, ja rent av katastrofal.