Rent, snyggt och tryggt

Inget roligt att sälja kosttillskott här

Sverige är ett alltmer delat land. Tydligast åskådliggörs detta genom att betrakta statistiken över antalet så kallade utanförskapsområden. Ett utanförskapsområde innebär att mindre än hälften av invånarna mellan 20 och 64 år är i sysselsättning. Under åren 2006 till 2014 har antalet sådana områden ökat från 105 till 130 stycken och mycket lite talar för att utvecklingen stannat av.

Med sysslolöshet följer obönhörligen kriminalitet, förstörelse, nedskräpning och annat oacceptabelt beteende. Exempelvis vittnar Svensk Handel om att stöld och snatteri i dagligvaruhandeln nästan dubblerats mellan 2010 och 2016, en inte oäven gissning framförallt i utanförskapsområdena. Samtidigt är det allt färre som anmäler, då det ändå inte medför några konsekvenser. Spiralen nedåt är uppenbar; näringsidkare och potentiella arbetsgivare flyr området och uppgivenheten tilltar ytterligare. Samhället måste stävja denna utveckling, och det gör vi bäst tillsammans. Runt om i världen har flera lokala aktörer på olika platser organiserat sig och bildat så kallade ”BID:s”, business improvement districts. Tanken är att fastighetsägare, företag, myndigheter, boende och kommunala verksamheter slår sig samman för att gemensamt öka attraktiviteten i sin närmiljö. Framgångsexempel finns att hämta från vitt skilda platser som New York, London, Stockholm och Göteborg.

När det offentliga på egen hand helt uppenbart inte förmår att ta tillbaka våra tillfälligt förlorade utanförskapsområden måste andra goda krafter ta vid. För ett rent, snyggt och tryggt Sverige vore därför en riksomfattande satsning på BID:s önskvärd.

Nyckeltalen att hålla koll på

För tillfället ganska trevlig läsning,

men inte för alla

Sveriges folkmängd växer som aldrig förr, sen 2010 har vi blivit drygt 600 000 fler. Nästan hela ökningen förklaras av den stora invandringen, framförallt under åren 2013 - 2016.

Mot denna bakgrund är det inte konstigt att sysselsättningen ökar eller att åtta av tio nya jobb går till personer med utländsk härkomst, då dessa står för i princip hela ökningen av arbetskraften. 149 000 nya jobb väntas tillkomma under 2017 och 2018. Samtidigt spås arbetslösheten öka vilket enligt Arbetsförmedlingen förklaras av att arbetskraften fylls på med fler personer som står längre från arbetsmarknaden, till största del nyanlända. 2018 tros denna grupp med svagare ställning utgöra 78 procent av de arbetslösa. Och trots en historiskt stark BNP-tillväxt kommer BNP per capita utvecklas allt svagare.

Dessa båda nyckeltal, arbetslösheten och BNP per capita, förtjänar extra uppmärksamhet. De visar nämligen båda på hur väl Sverige lyckas hålla samman. Misslyckas integrationen av alla nytillkomna kommer både arbetslöshet och inkomstnivåer spreta allt mer mellan nyanlända och infödda. Och en sådan tudelning är mycket olycklig för samhället, ja rent av katastrofal.

Full sysselsättning bland etniska svenskar

En alltför vanlig syn när första
svenska jobbet söks.

Fredrik Reinfeldt blev häcklad och kölhalad efter sitt famösa uttalande om etniska svenskar på arbetsmarknaden.  Reinfeldts poäng, nämligen att arbetslösheten bland inrikes födda som inte studerar och som är i arbetsför ålder är extremt låg, förfelades och tramsades därmed bort för att placeras på skräphögen bland andra uttalanden med rasistiska förtecken.

I Nordeas senaste marknadsrapport konstateras att det råder närmast full sysselsättning bland inrikes födda. Drygt 5,7 procent går arbetslösa varav endast 1,4 procent är det på lång sikt. Sysselsättningsgraden uppgår till 89,5 procent och kan enligt Nordea sannolikt inte öka mer. Banken menar därför att det enda sättet att få ned arbetslösheten är att få fler utrikes födda i arbete. Även om vi lyckats med det i väldigt hög grad sedan 2008 så är arbetslösheten ändå 16 procent i gruppen samtidigt som 5,9 procent betraktas som långtidsarbetslösa.

Reinfeldts poäng var knappast att förhäva den infödde svensken eller att underblåsa något vi och dom-tänk utan snarare att peka på en extremt segregerad arbetsmarknad och på de utmaningar som en sådan för med sig. Utmaningar som kräver nytänk och frimodiga reformer. Rut- och rotavdragen är två sådana reformer som förenklar arbetsmarknadsinträdet. Framöver behöver vi ytterligare insatser, såsom både lägre ingångslöner och en flexiblare arbetsrätt.

Seniorer göre sig icke besvär

De allra flesta av oss har snappat upp hur allt snedare den demografiska pyramiden blivit. När pensionärerna blir fler och lever allt längre krävs också fler som jobbar och betalar in till pensionssystemet. Annars sinar medlen och den fruktade bromsen hotar att bli regel.

I mars presenterade den blocköverskridande Pensionsgruppen sina slutsatser. En av de viktigaste slutsatserna var att det måste bli attraktivare att jobba längre. Hit kan vi nå genom att erbjuda rätten att kvarstå längre i anställning samt genom att ge ekonomisk uppmuntran, till arbetsgivare och anställd. Den tidigare regeringen sänkte kraftigt de sociala avgifterna för arbetande seniorer. Detta gav goda resultat då åtskilligt fler valde att arbeta längre och där den svenska sysselsättningen bland äldre numer är högst inom EU. I ett sådant skede och med de utmaningar som vi står inför väljer den nya regeringen att införa en ny skatt på de äldre. En löneskatt om 5,6 procent, vilken på en årsinkomst om 180 000 kr ger drygt 10 000 kr mindre i kuvertet.

Istället för att uppmuntra till ett längre arbetsliv gör regeringen motsatsen, sänker skatten för att inte arbeta och höjer den i andra änden. Seniorer, gör er icke längre besvär.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/en-regering-som-motverkar-arbete_4046155.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20141027

Med facit i hand

Jobben, jobben och sen möjligen ekonomin. Så brukar väljarnas prioriteringar se ut när det kommer till val. Så var det i år, så var det tidigare och så lär det fortsätta ett tag till. Och inte är det särskilt konstigt eftersom jobbtillväxt är grunden för en solid ekonom som i sin tur betalar välfärden. Mot denna bakgrund kan det vara av intresse att utvärdera den nyss avsatta regeringens insatser på området.

Valrörelsen var späckad av siffror och statistik och få visste till sist varken ut eller in. Men enligt Eurostats arbetsmarknadsstatistik från juli i år, vilken nationalekonomen och professorn Magnus Henreksson låtit sammanställa, ser siffrorna ut enligt följande. Sedan 2006 har arbetslösheten stigit med 1 procent, till 7,9 procent. Arbetslöshetstalet säger dock ingenting om hur många som faktiskt arbetar, dvs. hur många som är i sysselsättning. Ser man istället till andelen sysselsatta i befolkningen är Sverige bäst i EU-gruppen, med över 80 procent i sysselsättning i åldrarna 20-64 år. Hade Sverige haft samma sysselsättning som Österrike, vars arbetslöshet mäter 4,9 procent, skulle vi haft 123 000 färre sysselsatta totalt och 148 000 färre kvinnor i arbete. Om Sverige haft Spaniens sysselsättningsgrad bland kvinnor skulle vi haft 670 000 ytterligare kvinnor utan arbete. Bland äldre (55-64 år) har Sverige den i särklass högsta sysselsättningen, 73,6 procent mot EU-genomsnittets 50,1 procent. I åldersspannet 20-64 år har således Sverige flest arbetande inom hela EU.

På dessa grunder ska regeringens jobbpolitik utvärderas och på denna grund ska Löfven bygga vidare. Målet han strävar mot, lägst arbetslöshet inom EU, är vagt och öppnar för allehanda ljusskygga lösningar. Idag har vi facit för Alliansens åttaåriga jobbpolitik, om ytterligare fyra har vi facit för de rödgrönas.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/alliansen-misslyckades-beratta-att-sverige-har-lyckats-bast-med-jobben_4014177.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20141017
http://rasmusliberal.com/2014/10/17/hall-er-inom-ramarna/

Ett manifest att lita på

Med två veckor kvar till valdagen har ett av regeringsalternativen klargjort sin politik för de kommande fyra åren. Allianspartiernas gemensamma valmanifest stakar ut den väg som de fyra partierna vill gå under kommande mandatperiod. 300 000 nya jobb ska bli ytterligare 350 000, inte genom det offentligas försorg utan via fler företag som vågar anställa, till rimliga kostnader.

Ökade skatteinbetalningar ger förutsättningar för investeringar, i en ny stambana för höghastighetståg, utbyggd kollektivtrafik, ytterligare resurser till vård, skola, omsorg, ett stärkt försvar och en fortsatt human flyktingpolitik. Trovärdigheten i alliansmanifestet manifesteras av de åtta år som gått. Inget västland har så väl som Sverige tagit sig igenom krisen. Inget annat av våra grannländer har samtidigt kunnat sänka vanliga löntagares skatter som det satsat miljarder mer på sin välfärd. Inget annat land har kunnat föra en så human flyktingpolitik som Sverige, och ändå hålla finanserna.

Alliansens gemensamma manifest går att lita på, och med en allt vilsnare opposition synes det för övrigt bli det enda gemensamma manifestet.

http://www.alliansen.se/wp-content/uploads/2014/09/Vi-bygger-Sverige-Alliansens-valmanifest-2014-2018.pdf

http://rasmusliberal.com/2014/09/01/alternativen-blir-tydligare-eller-inte/

Ja till ideologi, nej till myter

Ett frenetiskt arbete har pågått från oppositionspartier för att måla upp bilden av ett allt mer sargat Sverige. Arbetslösheten rusar, ekonomin knakar, välfärden raseras och de flesta får det sämre. Bilden har spätts på av en ivrigt sensations- och skandalsuktande media med lyktan på allt elände som vinstintresset påstås leda till. Media ska givetvis ägna sig åt samhällsgranskning, precis som politiker ska bilda opinion. Problemen kommer först när granskningen blir onyanserad och politiken sprider myter.

Hur man än mäter det så mår Sverige bra. Trots en lamslagen världskonjunktur är svensk BNP 10 procent högre idag än innan krisen, övriga euroländer har lägre BNP. Medan den svenska sysselsättningen ökat med 300 000 personer sedan 2006 har den minskat med en halv miljon inom euroområdet. Arbetslösheten har, trots en kraftig ökning av arbetskraften, stigit marginellt från 7 till 7,7 procent. I övriga Europa har den ökat från 8,2 till 11,5 procent, samtidigt som en betydande andel av arbetskraften gett upp och helt lämnat statistiken. Den blågula statsskulden har minskat från 50 till 40 procent av BNP sedan 2006. Inom euroområdet har motsvarande skuld stigit från 70 till 93 procent. I förhållande till euroländerna har svenskt näringslivsklimat förbättrats. Sverige har enligt Världsbankens näringslivsranking fjortonde bäst näringslivsklimat i världen. Sist men inte minst, Sverige är enligt OECD:s Better Life Index det tredje bästa landet i världen att leva i. Ett index som bl a baseras på parametrar som fastighetsmarknad, utbildning, miljö, livslängd och kriminalitet.

Val får gärna vinnas på ideologiska grunder, men inte på felaktiga. Med utgångspunkt i ovanstående fakta får gärna den ideologiska debatten ta vid. 

http://www.di.se/di/artiklar/2014/8/26/utklassning-sverigeemu-6-0/?utm_campaign=di.se-framework&utm_source=share&utm_medium=email&utm_content=2014/8/26/utklassning-sverigeemu-6-0/&share=TmdYKn%252fYsL6cjZEKAueYFZlw0JQWiCGOlaL6rFI7hrUvGXH9MxaaYw%253d%253d

http://rasmusliberal.com/2014/08/26/sverige-vinner-europeisk-tvekamp-i-ekonomi/

Hur arga bör vi egentligen vara?

Första maj är varje år en uppvisning i missnöje, protester och vredesmod. Den internationella arbetardagen är idag mindre en dag i solidaritetens tecken än en dag i agitationens och hetsandets. Under denna dag målas inte bara fan på väggen utan även hens moster och övriga släkt, dock alltid klädda i blått.

Svensk ekonomi växte med 3,1 procent under förra årets fjärde kvartal, näst mest i EU. I år spår Konjunkturinstitutet en tillväxt om 2,5 procent, kanske allra bäst i unionen. Lönerna ökar, inflationen är obefintlig, räntorna rekordlåga och 91,5 procent av svenskarna har jobb. Sysselsättningstillväxten förväntas fortgå och även tillta och arbetslösheten minska med det. Med solida statsfinanser, rekordlåg statsskuld och ökande intäkter behöver ytterst få oroa sig för höjda skatter och andra oönskade utgifter.

Första maj förmedlar känslor av undergång, elände och stagnation. Den mesta fakta visar dock på raka motsatsen. Så hur arga bör vi egentligen vara?

Din guide i statistikdjungeln

Oddsen sjunker för att även 2014 års val kommer präglas av jobbfrågan. För detta har i vart fall partistrategerna laddat upp. Med alltmer sofistikerad statistik och intrikata beräkningar lyckas den skicklige enkelt plocka fram de siffror som fyller just dennes syfte.

Socialdemokraternas dynamiska duo, i form av partiordförande Löfvén och den ekonomipolitiske taleskvinnan Magdalena Andersson, har vaskat fram det explosiva nyckeltalet sysselsättningsgrad. Med denna häxbrygd av siffror siktar de på att skjuta regeringens arbetslinje i sank och visa på att färre svenskar, rent procentuellt, går till jobbet idag än innan regeringsskiftet.

För att kunna bedöma påståendet måste det dock nyanseras. Även om sysselsättningsgraden minskat med någon procent bland 15-74 åringar så har den ändå ökat i samtliga undersökta åldersgrupper. I den yngsta kategorin, 15-24 åringar, är det idag 0,5 procent fler som arbetar än 2006. I kategorin 25-64 åringar är motsvarande uppgång 1,8 procent och bland de allra äldsta som förväntas jobba (65-74 åringar) är ökningen 1,7 procent. Problemet för regeringen, och lyckan för Socialdemokraterna, är att de pensionerade åldringarna (dvs. 65-74 åringarna) i absoluta tal blir alltfler medan gruppen i de mest yrkesverksamma åldrarna, 25-64 år, blir allt färre. Dessutom har antalet 15-24 åringar ökat kraftigt under senare år, en grupp som av naturliga skäl normalt är sämre representerade på arbetsmarknaden.

Att vi åldras, blir trötta och pensionerar oss är ganska naturligt och kan knappast klandras regeringen. Inte heller är det regeringens fel att ynglingarna ökar. Istället kan vi konstatera att antalet arbetande, i absoluta och viss mån procentuella tal, faktiskt ökat sedan 2006. Ett nära nog sensationellt faktum då vi genomlidit både finans- och skuldkris samtidigt som ekonomin hållits i schack.

Saker ska kallas vid sitt rätta namn

Den historiskt höga arbetslösheten är ett mantra som ständigt återkommer i samhällsdebatten. Under valrörelsen var den oppositionens favoriserade käpphäst. Massarbetslöshet kring 10 procent var mumma för annars idélösa företrädare på den rödgröna flanken. I sin iver att framställa regeringens arbetslinje som ett fiasko förtegs dock relevanta fakta, fakta som faktiskt ger en helt annan bild av denna ”historiska massarbetslöshet”.

Det första och kanske främsta faktum att förtigas var naturligtvis den globala och avgrundsdjupa finanskris som världen drabbades av. Som det lilla och exportberoende land Sverige är så slog den oss extra hårt. Det andra och kanske mindre uppenbara faktumet är att Sverige under 2007 bytte metod att mäta arbetslöshet. Från och med maj 2007 räknades plötsligt en hel hop nya svenskar som arbetslösa, svenskar som tidigare inte existerat i statistiken. I ett huj var Sverige inte ett dugg bättre än sin omgivning.

För att få en rättvis bild av arbetsmarknadens utveckling är det därför rimligare att se till antalet sysselsatta i ekonomin. Denna statistik är betydligt trevligare. Enligt statistik från SCB har sysselsättningen endast varit högre än 2010 vid tre tidigare tillfällen, ´89/´90 och 2007. Sedan 2006 har ytterligare 120 000 svenskar kommit ut på arbetsmarknaden. Ganska imponerande siffror med tanke på den minst sagt turbulenta period som förelåg. Än mer imponerande blir siffran vid en jämförelse med 90 talets kris då sysselsättningen inte återhämtade förrän under 2000 tal.

För en saklig debatt och en rättvisande bild av regeringens politik måste saker kallas vid sitt rätt namn. Massarbetslösheten är med rätt siffror inget annat än ett ihopdiktat vänsterspöke.