Gå inte i högskattefällan

Högskatteborgen

Mellan 1950 och 1990 skapades alla nya jobb netto i svensk ekonomi i den offentliga sektorn. Alltmedan befolkningen ökade med 1,5 miljoner var antalet sysselsatta inom den privata sektorn alltjämt oförändrat. Enligt nationalekonom Magnus Henrekson ledde denna utveckling till förlorad konkurrenskraft vilken sedermera bäddade för den förödande kris som Sverige hamnade i under tidigt 90-tal.

Den tilltagande och allt extremare beskattningen av både lön och företagande begränsade det privata konsumtionsutrymmet och gjorde företagande såväl olönsamt som omöjligt. Sen 90-talets värsta dagar har skattereformer genomförts liksom flera skatter har sänkts eller tagits bort, både av socialdemokrater och alliansregeringar. Med ökade incitament att både starta företag och anställa har obalansen mellan det offentliga och privata jämnats ut och ytterligare 1,2 miljoner privata jobb skapats sedan 1993. Sverige har idag EU:s högsta sysselsättningsgrad, trots en relativt mindre offentlig sektor men med betydligt starkare konkurrenskraft.

Incitament är avgörande för våra beteenden liksom viljan att ta risk är för att starta företag. En fortsatt konkurrenskraftig ekonomi förutsätter därför fortsatt reform- och näringslivsvänlig politik, på tvärs med den som allt högljuddare förfäktas av LO och flera tunga sosseanstuckna politruker.

Med facit i hand

Jobben, jobben och sen möjligen ekonomin. Så brukar väljarnas prioriteringar se ut när det kommer till val. Så var det i år, så var det tidigare och så lär det fortsätta ett tag till. Och inte är det särskilt konstigt eftersom jobbtillväxt är grunden för en solid ekonom som i sin tur betalar välfärden. Mot denna bakgrund kan det vara av intresse att utvärdera den nyss avsatta regeringens insatser på området.

Valrörelsen var späckad av siffror och statistik och få visste till sist varken ut eller in. Men enligt Eurostats arbetsmarknadsstatistik från juli i år, vilken nationalekonomen och professorn Magnus Henreksson låtit sammanställa, ser siffrorna ut enligt följande. Sedan 2006 har arbetslösheten stigit med 1 procent, till 7,9 procent. Arbetslöshetstalet säger dock ingenting om hur många som faktiskt arbetar, dvs. hur många som är i sysselsättning. Ser man istället till andelen sysselsatta i befolkningen är Sverige bäst i EU-gruppen, med över 80 procent i sysselsättning i åldrarna 20-64 år. Hade Sverige haft samma sysselsättning som Österrike, vars arbetslöshet mäter 4,9 procent, skulle vi haft 123 000 färre sysselsatta totalt och 148 000 färre kvinnor i arbete. Om Sverige haft Spaniens sysselsättningsgrad bland kvinnor skulle vi haft 670 000 ytterligare kvinnor utan arbete. Bland äldre (55-64 år) har Sverige den i särklass högsta sysselsättningen, 73,6 procent mot EU-genomsnittets 50,1 procent. I åldersspannet 20-64 år har således Sverige flest arbetande inom hela EU.

På dessa grunder ska regeringens jobbpolitik utvärderas och på denna grund ska Löfven bygga vidare. Målet han strävar mot, lägst arbetslöshet inom EU, är vagt och öppnar för allehanda ljusskygga lösningar. Idag har vi facit för Alliansens åttaåriga jobbpolitik, om ytterligare fyra har vi facit för de rödgrönas.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/alliansen-misslyckades-beratta-att-sverige-har-lyckats-bast-med-jobben_4014177.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20141017
http://rasmusliberal.com/2014/10/17/hall-er-inom-ramarna/