Jobben, jobben och sen möjligen ekonomin. Så brukar
väljarnas prioriteringar se ut när det kommer till val. Så var det i år, så var
det tidigare och så lär det fortsätta ett tag till. Och inte är det särskilt
konstigt eftersom jobbtillväxt är grunden för en solid ekonom som i sin tur
betalar välfärden. Mot denna bakgrund kan det vara av intresse att
utvärdera den nyss avsatta regeringens insatser på området.
Valrörelsen var späckad av siffror och statistik och få
visste till sist varken ut eller in. Men enligt Eurostats
arbetsmarknadsstatistik från juli i år, vilken nationalekonomen och professorn
Magnus Henreksson låtit sammanställa, ser siffrorna ut enligt följande. Sedan
2006 har arbetslösheten stigit med 1 procent, till 7,9 procent.
Arbetslöshetstalet säger dock ingenting om hur många som faktiskt arbetar, dvs.
hur många som är i sysselsättning. Ser man istället till andelen sysselsatta i
befolkningen är Sverige bäst i EU-gruppen, med över 80 procent i sysselsättning
i åldrarna 20-64 år. Hade Sverige haft samma sysselsättning som Österrike, vars
arbetslöshet mäter 4,9 procent, skulle vi haft 123 000 färre sysselsatta
totalt och 148 000 färre kvinnor i arbete. Om Sverige haft Spaniens
sysselsättningsgrad bland kvinnor skulle vi haft 670 000 ytterligare
kvinnor utan arbete. Bland äldre (55-64 år) har Sverige den i särklass högsta
sysselsättningen, 73,6 procent mot EU-genomsnittets 50,1 procent. I
åldersspannet 20-64 år har således Sverige flest arbetande inom hela EU.
På dessa grunder ska regeringens jobbpolitik utvärderas och
på denna grund ska Löfven bygga vidare. Målet han strävar mot, lägst
arbetslöshet inom EU, är vagt och öppnar för allehanda ljusskygga lösningar.
Idag har vi facit för Alliansens åttaåriga jobbpolitik, om ytterligare fyra har
vi facit för de rödgrönas.
http://rasmusliberal.com/2014/10/17/hall-er-inom-ramarna/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar