söndag 30 april 2017

Om detta må vi prata


På frammarsch. Trots allt.
Liberalismen har onekligen en tuff tid bakom sig. I land efter land har nationalistiska vindar svept in nya politiska partier i församlingar och på ledande ämbeten. Partier som inte tror på samarbete och utbyten mellan länder. Partier med genomgående auktoritära drag och med begränsat intresse för politiska och demokratiska processer.
För dessa är liberalismen, alltså individens rättigheter snarare än statens, ett skällsord liksom liberalt färgade institutioner och samarbeten är oönskade. Mot denna bakgrund känns det därför särskilt hoppingivande att européernas stöd för EU ökat under det senaste året, från 53 procent i mars förra året till 57 procent idag. Detta har alltså skett samtidigt som britterna röstat sig ur EU, Erdogan- och Putinvännen Trump röstats fram som USA:s president och Marine Le Pen seglat fram som en av Frankrikes två obestridliga presidentkandidater.
En inte oäven tolkning av denna tilltagande EU-vurm är att folk i allmänhet trots allt föredrar en liberal och öppen världsordning, före den auktoritära och stängda. Och om denna lovande utveckling må vi prata mer.

lördag 15 april 2017

Värna dina friheter


Allt kommer bli,
förutsatt att ni röstar på mig
Staten har ett antal kärnuppgifter. Som att säkra landets gränser, upprätthålla lag och ordning, garantera infrastrukturen, skolan, vården och omsorgen. En ytterligare, outtalad, uppgift är att säkra var och ens rätt att vara sig själv, leva sitt liv och få uttrycka sig fritt.
Ibland upplevs striden mellan höger och vänster som hård och bitter. Den rör frågor om hur välfärden ska betalas, omfattningen av den och inkomstskillnader. Vi är priviligierade som inte har värre ting att bråka om och oroa oss för. I en auktoritär stat existerar ingen debatt alls eftersom dess ledare enväldigt avgjort vad som ska tyckas, tänkas och yppas. Alltfler länder har eller är på väg att slå in på denna bana och alltfler partier poppar upp som inte intresserar sig för några friheter. De utger sig för att vara ”folkets” röst och sitter på receptet för att ena sin söndrande befolkning. I Turkiet heter denna enande kraft Recep Erdogan, i Frankrike Marine Le Pen och i Sverige Jimmie Åkesson.
Dessa ”folkets” företrädare representerar dock bara dem som är som de själva och inte säger emot.  Och ”folket”, det definierar de själva. Med dessa vid makten förlorar vi alla snart vår röst, så länge den inte är på dem. Men än så länge är det vi själva som via röstsedeln bestämmer vilka friheter vi vill värna. En röst på dessa folkets företrädare, kan i en förlängning vara en röst för ingen röst alls.

tisdag 11 april 2017

Pengarna eller barnen?

Sluta larva dig
Pengarna eller livet brukade det heta när man som liten sprang runt med knallpulverpistolen. Idag heter det istället pengarna eller barnen när Magdalena Andersson argumenterar mot vinster i välfärden. Andersson menar att ”de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna tycker att det är viktigt att riskkapitalister ska kunna tjäna pengar på att ibland ge dålig undervisning till våra barn”. Frågan vi kommer att få ställa oss inför nästa års val är alltså om det är riskkapitalisterna eller barnen vi vill värna.

Det är vulgärargumentation från finansministern, som enbart tjänar till att skapa en vänster-högerkonflikt. Argumentationen som Socialdemokraterna anammat i välfärdsfrågorna är infantil och osaklig och vilar på högst ovetenskaplig grund. Illmar Reepalus utredning om vinstbegränsningar bygger på en rad felaktigheter som fått de flesta med viss kunskap i redovisning och företagsekonomi att ta sig för pannan. S har egentligen inget annat än skrönor att stödja sig mot när man vill begränsa eller de facto förbjuda vinster inom välfärdssektorn. Samtidigt som man höjer tonläget i debatten duckar man för de verkligt svåra frågorna, dvs. hur vi ska finansiera den allt större efterfrågan på välfärd, hur vi ska få bästa kvalité och hur vi ska säkra den valfrihet som en absolut majoritet svenskar vill ha.
På S-kongressen bestämde man sig för att blåsa upp till kamp mot högern, som alltså värnar mer om riskkapitalisters plånbok än om barnen och de äldre. Om det vore så enkelt kanske jag också skulle rösta rött. Men det tänker jag uppenbarligen inte göra.

lördag 8 april 2017

I en tid av prövning


Med syfte att rasera, destabilisera
och så split
Nu när terrorn krupit sig in på husknuten prövas vårt fria och öppna samhälle. Ett sådant samhälle är sårbart eftersom det är en komplex skapelse som bygger på allas medverkan och välvilja. Det kan därför lätt raseras genom att samhällsdeltagarna vänder sig inåt, i misströstan och misstänksamhet mot andra och annorlunda.
Vem eller eventuellt vilken organisation som ligger bakom attentatet vet jag ännu inte men en kvalificerad gissning är att terrororganisationen IS har någon anknytning. IS är en av flera extrema organisationer vars syfte är att så split och destabilisera, för att skapa utrymme för sitt eget tyranni. Liknande organisationer med liknande agenda finns både till vänster och höger med den gemensamma nämnaren att de alla tjänar på ökad misstro och otrygghet hos folk. Det är därför viktigare än någonsin att de moderata krafterna nu samlar sig, mot dem som vill rasera det åtråvärda vi kämpat så för.
Vägen framåt är inte ökad slutenhet utan mer samarbete med våra demokratiska gelikar, som delar våra värderingar kring frihet, öppenhet och allas lika värde. I en tid av prövning får vi inte ge efter för ryggradsreflexer och stänga in oss, då har de vunnit. Vi ska istället stå raka i rygg och, tillsammans med andra demokratiska krafter, kämpa för det vi så mödosamt byggt upp tillsammans.

torsdag 6 april 2017

Alliansen viktigare än på länge


Solen skiner på finansministern
Det lär vara en strålande glad finansminister som dyker upp till Socialdemokraternas kongress i Göteborg. Solen spås skina men framförallt trillar skattekronorna in. Företagen exporterar för glatta livet, svenskarna konsumerar och arbetar för fullt. Sverige växer så det knakar, både ekonomiskt och befolkningsmässigt. Magdalena Andersson har därför historiskt goda förutsättningar att bjuda på socialdemokratisk utgiftsfest.
För tillfället står alla stjärnor står rätt på den ekonomiska himlen. Högkonjunktur råder, befolkningen växer, riksbanken pressar räntan vilket eldar på bostads- och aktiepriser samtidigt som våra exportmarknader börjar hitta formen igen. De flesta omvärldsfaktorerna spelar således Andersson i händerna, som har ett gyllene tillfälle att genomföra de tuffa men nödvändiga strukturreformer som ändå måste till förr eller senare. Andersson väljer istället motsatt riktning genom att höja skatterna för dem som arbetar och anställer och gör det samtidigt förmånligare att inte arbeta. En omvänd arbetslinje som straffar just de ting vi behöver mer av för att klara välfärdsåtagandena i framtiden. Den kommande utgiftsfesten är dessutom illa tajmad eftersom vi befinner oss mitt i högkonjunkturen.
Regeringens politik är både skadlig och feltajmad. En samlad borgerlig opposition är det enda vettiga alternativet och alliansen är därför viktigare än på länge.