Allt kommer bli,
förutsatt att ni röstar på mig
|
Staten har ett antal kärnuppgifter. Som att säkra landets
gränser, upprätthålla lag och ordning, garantera infrastrukturen, skolan,
vården och omsorgen. En ytterligare, outtalad, uppgift är att säkra var och ens
rätt att vara sig själv, leva sitt liv och få uttrycka sig fritt.
Ibland upplevs striden mellan höger och vänster som hård och
bitter. Den rör frågor om hur välfärden ska betalas, omfattningen av den och
inkomstskillnader. Vi är priviligierade som inte har värre ting att bråka om
och oroa oss för. I en auktoritär stat existerar ingen debatt alls eftersom
dess ledare enväldigt avgjort vad som ska tyckas, tänkas och yppas. Alltfler
länder har eller är på väg att slå in på denna bana och alltfler partier poppar
upp som inte intresserar sig för några friheter. De utger sig för att vara ”folkets”
röst och sitter på receptet för att ena sin söndrande befolkning. I Turkiet
heter denna enande kraft Recep Erdogan, i Frankrike Marine Le Pen och i Sverige
Jimmie Åkesson.
Dessa ”folkets” företrädare representerar dock bara dem som
är som de själva och inte säger emot. Och
”folket”, det definierar de själva. Med dessa vid makten förlorar vi alla snart
vår röst, så länge den inte är på dem. Men än så länge är det vi själva som via
röstsedeln bestämmer vilka friheter vi vill värna. En röst på dessa folkets
företrädare, kan i en förlängning vara en röst för ingen röst alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar