Ett manifest att lita på

Med två veckor kvar till valdagen har ett av regeringsalternativen klargjort sin politik för de kommande fyra åren. Allianspartiernas gemensamma valmanifest stakar ut den väg som de fyra partierna vill gå under kommande mandatperiod. 300 000 nya jobb ska bli ytterligare 350 000, inte genom det offentligas försorg utan via fler företag som vågar anställa, till rimliga kostnader.

Ökade skatteinbetalningar ger förutsättningar för investeringar, i en ny stambana för höghastighetståg, utbyggd kollektivtrafik, ytterligare resurser till vård, skola, omsorg, ett stärkt försvar och en fortsatt human flyktingpolitik. Trovärdigheten i alliansmanifestet manifesteras av de åtta år som gått. Inget västland har så väl som Sverige tagit sig igenom krisen. Inget annat av våra grannländer har samtidigt kunnat sänka vanliga löntagares skatter som det satsat miljarder mer på sin välfärd. Inget annat land har kunnat föra en så human flyktingpolitik som Sverige, och ändå hålla finanserna.

Alliansens gemensamma manifest går att lita på, och med en allt vilsnare opposition synes det för övrigt bli det enda gemensamma manifestet.

http://www.alliansen.se/wp-content/uploads/2014/09/Vi-bygger-Sverige-Alliansens-valmanifest-2014-2018.pdf

http://rasmusliberal.com/2014/09/01/alternativen-blir-tydligare-eller-inte/

Med tåget till ICA?

Kraftigt höjda bensin- och energiskatter, kilometerskatter och färre vägar ska med rödgrön politik få svensken att ställa bilen. Istället ska vi hoppa på tåget sedan alla utsläppsskatter använts för nya järnvägar och vindsnabba höghastighetståg. Härigenom kommer också bilindustri att ställas om till grönindustri, dvs. sådan industri som enligt rödgröna politiker med bestämdhet utgör framtiden. Det låter väl utmärkt?

I teorin är som vanligt de gröna visionerna lovvärda. Men det var enligt många också Sovjets gamla femårsplaner. Samhällen är dock inga schackplaner där politiska strateger kan flytta torn och bönder kors och tvärs. Istället utgörs dessa av individer som oaktat politikernas goda intentioner lever i en vardag som måste gå runt.

Mer transport över järnväg är givetvis bra, men finns det någon i detta avlånga land som tror på shoppingtåg till ICA? Större delen av Sveriges befolkning är centrerad till tre storstadsområden där både kollektiv och individuell kommunikation måste fungera. Detta möjliggörs också genom regeringens kraftiga infrastrukturstatningar. Övriga Sverige måste dock också till ICA, dagis och hockeyträningar. Det blir ofantligt dyrt med rödgröna spelare vid schackbordet.

Miljöpartiet har lagt mycket krut på en politik med höghastighetståg i Sverige. Regeringen lade efter noggrant övervägande dessa satsningar på is sedan kostnaden var omöjlig att bära. Miljöpartiet och fränder trollar dock fram pengarna via ofantliga utlandslån. Belåning är okej om det handlar om framtidssatsningar sägs det. Höghastighetståg är dock troligen inte ens lämpliga i ett så glesbefolkat rike som det svenska.

Sten Lorentzon, professor vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Göteborgs Universitet, påpekar att argumenten för dessa miljardsatsningar saknas i Sverige. Till skillnad från Storbritannien, Spanien, Frankrike och Japan (som idag har dessa tåg) har Sverige få trafikproblem (med undantag från storstadsområdena), ett skralt befolkningsunderlag men ett redan väl utbyggt järnvägssystem. Miljardtågen låter utifrån detta klokare än vad de verkligen är. Att sedan ta räntebärande miljardlån för dessa vanskliga byggen gör självklart inte saken bättre.

Snabbaste vägen till ICA kommer aldrig att gå via tåget, detta oavsett hur väl de rödgröna spelar ut sina pjäser.