Den historiskt höga arbetslösheten är ett mantra som ständigt återkommer i samhällsdebatten. Under valrörelsen var den oppositionens favoriserade käpphäst. Massarbetslöshet kring 10 procent var mumma för annars idélösa företrädare på den rödgröna flanken. I sin iver att framställa regeringens arbetslinje som ett fiasko förtegs dock relevanta fakta, fakta som faktiskt ger en helt annan bild av denna ”historiska massarbetslöshet”.
Det första och kanske främsta faktum att förtigas var naturligtvis den globala och avgrundsdjupa finanskris som världen drabbades av. Som det lilla och exportberoende land Sverige är så slog den oss extra hårt. Det andra och kanske mindre uppenbara faktumet är att Sverige under 2007 bytte metod att mäta arbetslöshet. Från och med maj 2007 räknades plötsligt en hel hop nya svenskar som arbetslösa, svenskar som tidigare inte existerat i statistiken. I ett huj var Sverige inte ett dugg bättre än sin omgivning.
För att få en rättvis bild av arbetsmarknadens utveckling är det därför rimligare att se till antalet sysselsatta i ekonomin. Denna statistik är betydligt trevligare. Enligt statistik från SCB har sysselsättningen endast varit högre än 2010 vid tre tidigare tillfällen, ´89/´90 och 2007. Sedan 2006 har ytterligare 120 000 svenskar kommit ut på arbetsmarknaden. Ganska imponerande siffror med tanke på den minst sagt turbulenta period som förelåg. Än mer imponerande blir siffran vid en jämförelse med 90 talets kris då sysselsättningen inte återhämtade förrän under 2000 tal.
För en saklig debatt och en rättvisande bild av regeringens politik måste saker kallas vid sitt rätt namn. Massarbetslösheten är med rätt siffror inget annat än ett ihopdiktat vänsterspöke.
Jag håller med dig kring dina totalsiffror. Tyvärr är det inte lika bra för ungdomar, där motsvarande siffra lär vara 25%.
SvaraRaderaVad gör man åt detta?
Ja. Det är kanske vår tuffaste utmaning. Jag menar att regeringen här måste visa mod. Mycket forskning finns på området och resultaten är enhälliga. Sveriges höga minimilöner och rigida arbetsmarknadslagstiftning innebär oöverkommliga trösklar för dem som ännu inte kommit in på arbetsmarknaden (ungdomar, längtidsarbeslösa och invandrare). Flexiblare förhållanden i dessa frågor är nödvändiga. Men, inte att förglömma, mycket har också gjorts, bl a halverade arbetsgivaravgifter för ungdomar under 26 och lärlingsjobb samt en ny yrkesutbildning. Detta är viktiga steg i rätt riktning. Men ovan nämnda problem måste åtgärdas om vi ska få siffrorna dit vill ha dem.
SvaraRadera