Som ett yrväder drev han in från ingenstans och intog över natten tronen på Sveavägen 68. Håkan Johult är tydligen en verbal gråsosse med en pragmatisk hållning och bred förankring i leden. Måhända är han ingen ideolog men har istället ett kraftigt driv vilket enligt de som vet kan kompensera andra eventuella brister. Karln har också en något avvikande look och har liknats vid än den ena, än den andra.
Personen Johult är analyserad ut i fingerspetsarna och är enligt vissa det perfekta valet och enligt andra ännu en ur andrahandssorteringen. Men frågan är om det är valet av partiledare som avgör socialdemokratins framtid. Frågan är väl snarare om partiets politik överhuvudtaget har någon framtid.
S tillsatte efter höstens brakförlust en kriskommission med uppgift att analysera det som varit och sia om det som komma skall. Produkten av detta arbete blev ett digert dokument med budskapet att partiet har en vägvinnande politik men att folk bara inte fattat detta. Kommissionen efterlyser därför än mer av den politik som nu förlorat två raka val. Mer offentlig verksamhet, mer stat, mindre valfrihet, höjda bidragsnivåer och varför inte mer skatt. I korthet mer Palme och Gunnar Sträng.
Vid nästa val har borgerligheten styrt landet i 8 år och alltfler tar det borgerliga för givet. Alltfler arbetare röstar blått och allt färre fackanslutna röstar rött. I detta läge tror S att bara än lite mer av det gamla skulle stoppa utvecklingen. Det intressant är inte Håkan Johult utan vilket existensberättigande socialdemokratin har överhuvudtaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar