Bara att tugga i sig

Komplexare än bara öppna hjärtan

60 procent uppger nu att de vill ta emot färre flyktingar. 41 procent av dessa vill dessutom ta emot betydligt färre. Ynka 12 procent vill se ett ökat mottagande. Detta ska kontrasteras mot situationen i februari 2015, före den verkliga flyktingströmmen, då 36 procent ville se ett minskat mottagande. DN/Ipsos mätning visar vidare att gruppen som i huvudsak tycker invandring är bra för landet har minskat från 63 till 44 procent sedan 2015.

Detta är sorgliga siffror som de styrande måste tugga i sig. Sverige har länge profiterat på sin öppenhet och mångfald. Invandring, i alla dess slag, har berikat landet och vidgat våra vyer. Ett litet exportberoende land i världens utkant har inte råd att stänga ute sin omvärld. Samtidigt har det blivit allt uppenbara att den flykting- och migrationspolitik som vi ägnat oss åt under senare år varit ett misslyckande. Alltfler politiker erkänner detta och alltfler människor märker av det i sin vardag. Följden är att misstron mot politiker ökar, medan tilliten till det offentliga och gentemot det främmande minskar. Ytterst olyckligt eftersom det är just dessa grenar som byggt vårt samhälle starkt.

Politiken har nu en gigantisk uppgift i att återställa förtroende och den mellanmänskliga tilliten. Idissla gärna, men se till att slutprodukten blir bra. Annars blir det intet annat än skit kvar av den svenska modellen.

https://www.dn.se/nyheter/politik/svenskarna-har-svangt-4-av-10-vill-ha-betydligt-farre-flyktingar/

Heder åt stadsrevisionen

Bör rikta tack till stadsrevisionen

Revisorsarbetet är en otacksam göra. Ett nödvändigt ont som i bästa fall bara stör men som många upplever mest förstör. Revisionen har dock en bärande samhällsfunktion som oförvitlig och oberoende granskare, av det allmänna och privata.

I Göteborg har stadsrevisionen just släppt sina granskningsrapporter för kommunens olika nämnder och förbund. Granskningsrapporten för Intraservice är en särskilt sorglig läsning som mynnar ut i att nämndens styrelse inte bör beviljas ansvarsfrihet, enligt revisorerna. Den starkaste kritik som revisionen kan dela ut. Rapporten beskriver ett omfattande och systematiskt mygel på flera plan. Omotiverade och dyra tjänsteresor, mer eller mindre uppenbar korruption, tagande av mutor och allehanda klandervärda beteenden från tjänstemän och ledande politiker. 

Genom att sko sig själva och sina fränder med göteborgarnas pengar har Intraservice garnityr åsamkat ytterligare en spricka i det samhällssystem som bygger på tillit och stabila institutioner. Stadsrevisionen förtjänar all heder som kastat ljus på ännu en göteborgsk politisk skandal. Revisionens arbete inger samtidigt också hopp, om att samhällsbygget trots allt står på stabila grunder.

https://www.expressen.se/gt/det-har-ar-det-varsta-jag-sett/

Vårt gemensamma ansvar

Bättre på att förvalta fastigheter

än förtroende, får vi hoppas

Tillit gör vårt välfärdssamhälle möjligt. Övertygelsen att även vår näste gör rätt för sig medför att även vi andra känner förpliktelse och vilja att handla rätt. Vikten av att handla rätt gäller givetvis oss alla men kanske ännu mer för dem som fått förtroende att styra och leda i samhället.

I veckan som gick drog TV 4 ner byxorna på en rad chefer, inklusive generaldirektören, vid Statens fastighetsverk. De misstänkta ska ha tillskansat sig och närstående förmåner, alltmedan GD trots sin kännedom underlåtit att agera. Dagen efter gick turen till Skatteverket där SVT:s Uppdrag Granskning följde upp den pikanta historian om överdirektörens och generaldirektörens taffliga agerande i sina vänskapskontakter med diplomaten Frank Belfrage. Även om där inget olagligt har skett så lär agerandet ha skadat allmänhetens förtroende för myndigheten. Exemplen har varit flera på sistone där politiker, företagsledare, tjänstemän och myndighetspersoner skott sig eller agerat moraliskt tveksamt.

Vi har alla ett gemensamt ansvar. Vill vi bibehålla det Välfärdssverige som vi nu är bortskämda med måste vi anstränga oss och inte bara fördöma felaktiga ageranden, utan likaväl ställa oss över dem och själva agera korrekt.

Ett Sverige värt att försvara?

Du gamla du fria

Att Sveriges försvarsförmåga brister råder numer inga tvivel om. En vecka räknade förre ÖB:n med att vi skulle kunna hålla våra gränser vid yttre angrepp. Samtidigt saknar vi ett trovärdigt militärt samarbete som skulle kunna komma till undsättning vid behov. Vi ligger således risigt till, materiellt och personellt. Nästa fråga att besvara är hur stor försvarsvilja vi svenskar faktiskt har.

Vissa hävdar att det socialistiska samhällsbygget kapat de interpersonella banden och alienerat oss från varandra, vilket skapat en individualistisk anonymitet som raderat ut känslan av samhörighet. Andra menar att oansvariga, alternativt naiva, politiker sålt ut landet genom en omdömeslös migrationspolitik. Är ett sådant land nåt att slåss för?

Sverige är unikt på många sätt. Vi hyser inte bara tillit till varandra utan även till det offentliga och våra politiker. Till skillnad från i de flesta andra länder litar vi på varandra, och inte bara de närmsta och käraste. Vi betalar skatt frivilligt, värnar yttrandefriheten, månar om miljön och står upp för allas lika rättigheter. Visst har Sverige sina brister, och visst står vi inför stora utmaningar men här i landet är alla fria att delta och bidra till bättring. Bara den friheten är värd att gå i strid för.

 

Hotad skattemoral

Ingemar Hanssons arbetsprestation är betingad av
en god skattemoral

I Sverige litar vi på varandra, våra myndigheter och på samhällsapparaten generellt. Den höga tilliten innebär att vi också är benägna att avstå en betydande del av vår inkomst till samhället, eftersom vi litar på att även andra gör rätt för sig.

Så har det länge sett ut och så ser det ännu ut, men samhället förändras fort just nu. Enbart under 2015 tog vi emot drygt 160 000 asylsökande, och åren innan dess ett betydande antal. Och det ska vi givetvis vara stolta över. De system som möter dessa människor är däremot inte lika välkomnande. Europas mest sammanpressade lönestruktur innebär höga ingångslöner, Europas lägsta andel enkla jobb ställer krav på riklig erfarenhet, goda språkkunskaper och gedigen utbildning samtidigt som höga skatter och avgifter gör lågproduktiv arbetskraft olönsam att anlita. Allt sammantaget medför att en stor del av de nyanlända aldrig kommer att få möjlighet att göra rätt för sig.

Den höga tilliten och skattemoralen är betingad av vetskapen om att andra, även för oss okända, gör rätt för sig. Om vi inte ger de hundratusentals nyanlända möjlighet att bidra hotar tilltron och skattemoralen att eroderas, då med fatala konsekvenser.

Tillit bygger detta land

Tar vi i hand på det?

Sverige sägs ibland vara humlan som flyger, trots att den egentligen inte kan. Andra talar om den svenska modellen och en tredje om ett ”system” som ingen riktigt förmått att förklara. Vi må vara relativt unika i den bemärkelse att vi stretar på och utan vidare kverulans betalar bland de högsta skatterna i världen. Det intressanta är varför.

I Sverige, övriga Norden och i några av de nordligare kontinentaleuropeiska länderna hyser medborgaren stor tilltro till stat, myndighet och liknande institutioner. Vi litar också på varandra, även på dem som inte råkar tillhöra just vår familj, släkt eller nära bekantskapskrets. Detta innebär samtidigt att vi anförtror våra pengar till för oss okända med en förväntan om att de ska hanteras såsom utlovats. Mindre lyckosamma är de nationer vars folk misstror inte bara varandra utan även stat och dess förgreningar. Där är egen härd den enda som är guld värd. Där frodas korruption och skatter undanhålls och rik blir framförallt den som luras mest. En sådan mylla saknar alla attribut för en frodig och stabil samhällskonstruktion.

Denna i Sverige institutionaliserade tillit är inget vi kan ta för givet utan måste stridas för, varje dag och i alla sammanhang. Vi alla, och inte minst våra folkvalda eller näringsliv, fackrepresentanter och myndighetsföreträdare, bär det tunga ansvaret att förvalta tillitens arv. För utan tillit vacklar även det mest stabila korthuset.