Vårt gemensamma ansvar

Bättre på att förvalta fastigheter

än förtroende, får vi hoppas

Tillit gör vårt välfärdssamhälle möjligt. Övertygelsen att även vår näste gör rätt för sig medför att även vi andra känner förpliktelse och vilja att handla rätt. Vikten av att handla rätt gäller givetvis oss alla men kanske ännu mer för dem som fått förtroende att styra och leda i samhället.

I veckan som gick drog TV 4 ner byxorna på en rad chefer, inklusive generaldirektören, vid Statens fastighetsverk. De misstänkta ska ha tillskansat sig och närstående förmåner, alltmedan GD trots sin kännedom underlåtit att agera. Dagen efter gick turen till Skatteverket där SVT:s Uppdrag Granskning följde upp den pikanta historian om överdirektörens och generaldirektörens taffliga agerande i sina vänskapskontakter med diplomaten Frank Belfrage. Även om där inget olagligt har skett så lär agerandet ha skadat allmänhetens förtroende för myndigheten. Exemplen har varit flera på sistone där politiker, företagsledare, tjänstemän och myndighetspersoner skott sig eller agerat moraliskt tveksamt.

Vi har alla ett gemensamt ansvar. Vill vi bibehålla det Välfärdssverige som vi nu är bortskämda med måste vi anstränga oss och inte bara fördöma felaktiga ageranden, utan likaväl ställa oss över dem och själva agera korrekt.

Vet hut!

En rättsstat byggd på demokratiska principer kan aldrig nog ta avstånd från alla former av våld. Hela samhällsmodellen, som den absoluta majoriteten ställer sig bakom och som gjort Sverige starkt, bygger på demokratiska val, meningsfrihet och respekt för de gemensamma instituten. Uppdrag Granskning (7/5) visade med all tydlighet att stora grupper nu svävar på dessa principer.

Att göra skillnad på bra respektive dåligt våld kräver övermänsklig förmåga som, vilket beteckningen antyder, ingen människa besitter. Att sätta sig doms över andra, medelst hot, förstörelse och våld må accepteras, men i sådant fall endast i en laglös anarki. Granskningen av vänsterextremismen visar på en skrämmande acceptans för detta beteende, vilken hotar att skänka legitimitet åt breda former av våldsutövningen. Inte bara de förhatliga nazisterna utan likaväl liberaler, konservativa, arbetsförmedlare och anställda på Migrationsverket utgör nämligen legitima måltavlor. Helt efter tycke och smak. Det krig man nu anser sig föra och det våld som idkas, mot klassamhälle, fascism, nazism och gud vet vad man hittar på, är lika oacceptabelt som vilket annat våld som helst.

Den som inte tar tydligt avstånd från dessa aktiviteter och grupperingar har mycket att förklara, om än inte för domstol så för oss övriga hederliga samhällsmedborgare. Oavsett samhälleligt ursprung och ”klass” så ska vänsterhuliganerna veta hut!

http://www.expressen.se/nyheter/harda-reaktioner-mot-uppdrag-granskning/

http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/vansterextremismen-maste-ut-i-kylan/

Rik men ändå fattig

Efter Uppdrag Gransknings skärskådning av den svenska barnfattigdomen tog det lite hus i helvete. Enligt programmets journalister finns ingen egentlig fattigdom bland svenska barn, tvärtemot vad Sveriges stora barnrättsorganisationer hävdat.

Fattigdom är ett mångfacetterat begrepp som kan definieras utifrån många utgångspunkter. Säkert är nu ändå att få eller inga svenska barn behöver svälta och att ytterst få inte har råd med glasögon till sina barn. Lika säkert är att många barn, relativt sett, inte kan leva lika utsvävande liv som många av deras klasskamrater och grannar. Relativ fattigdom innebär att den drabbade upplever sig som fattig även om den faktiskt fått det bättre.

Oavsett utgångspunkt och uppfattning i debatten är båda former av fattigdom illa nog för den drabbade. Den allra värsta formen av fattigdom torde dock inte vara den som uttrycks i ekonomiska termer utan den sociala och själsliga som många övergivna barn säkerligen upplever. Materiellt välmående barn utan omsorgsfulla föräldrar med tid engagemang för de små är förvisso rika men ändå fattiga, likafullt som deras fattiga klasskamrater med omsorgsfulla föräldrar kan vara väl så rika.

Barnfattigdomen i ny dager

När Rädda Barnen 2011 lanserade sin Black-kampanj om den tilltagande barnfattigdomen i Sverige var det politisk mumma för oppositionen. 220 000 svenska barn kunde enligt organisationen inte äta sig mätta, något som både socialdemokrater och vänsterpartister gjorde stort nummer av.

Även en annan stor barnrättsorganisation, Bris, hängde med på tåget och bedriver idag en kampanj med budskapet att svenska barn lider av samma oro och stress över att inte få mat som den som barnen i Mocambique upplever. Enligt Majblomman, en tredje stor barnrättsförkämpe, var det 2008 drygt 40 procent av de svenska barnen som trots behov inte hade råd med glasögon.

Efter en putsning av fasaden, förtjänstfullt genomförd av SVT:s Uppdrag Granskning, rasade korthuset sönder och samman. Få eller inga barn svälter i Sverige, eventuellt ett till fyra barn känner liknande oro den som barnen i Mocambique upplever och drygt 4 procent har inte råd med glasögon.

Att välrenommerade ideella organisationer som Rädda Barnen, Bris och Majblomman bedriver falsk marknadsföring är illa av fler skäl. För det första injagar det en falsk och onödig otrygghet i samhället, för det andra raserar det förtroendet för dessa samhällsnödvändiga organisationer och för det tredje så blir den till ett ruttet slagträ i den politiska debatten.

http://www.svt.se/ug/barnfattigdomen-i-sverige-kraftigt-overdriven

Kampradkritik som inte ens träffar stolpen

Red alert, en rik svensk har flytt sitt skatteansvar och sina plikter gentemot det allmänna. Ack, denne genuine mysfarbror från småländska myllan har bedragit oss för sin egen ogina vinnings skull.

Den småländska snålblåsten kring möbel- och företagsikonen Ingvar Kamprad har blåst upp till stormstyrka sedan Uppdrag Granskning hårdgranskat dennes ekonomi. Schweiz, Nederländska Antillerna, Liechtenstein, Luxemburg och uteblivna skatter. Dåliga kombinationer för alla med ambition att bli folkkär i Sverige. Den möjligheten tycks nu IKEA grundaren via finurliga skatteupplägg ha bränt.

Måhända finns substans i kritiken mot Kamprad såtillvida att han farit med osanning avseende de IKEArelaterade förmögenheterna i Liechtenstein. Att ljuga ger inga stilpoäng. Poäng ger däremot de smått fantastiska entreprenöriella insatser Kamprad gjort för Sverige och vår omvärld. Ytterligare poäng ger de hundratusentals arbetstillfällen som skapats genom dennes entreprenörskap. Bonuspoäng ger de finurliga och prisvärda möbler som Kamprads imperium förser oss konsumenter med.

Smålänningen Kamprad deklarerade en gång öppet sin avsikt med flytten till Schweiz. Vare sig de svenska skattemyndigheterna eller de schweiziska har sedan haft några synpunkter på dennes beskattning. Hur han sedan inom lagens ramar valt att hantera sin privatekonomi är ingen annans än hans egen sak. Saken är istället att han gjort mer för Sverige än kanske någon annan. Därför träffar Kampradkritiken varken mål eller stolpe utan på sin höjd läktarplats.

RUT avdraget ger pensionspoäng till lettiska småbarnsföräldrar

I Uppdrag Granskning (31/8) fick vi en hjärtskärande inblick i hur livet för en lettisk småbarnsförälder kan se ut. Tittarna fick följa en grupp i Europa kringresande mödrar som för jobbets skull lämnat familj och barn kvar i Lettland. Mödrar berättade med gråt i halsen hur de lämnat sina barn hemma för upp till 2 år sedan för att söka sin utkomst i utlandet. Några av dessa kom sedan att hamna i svenska vardagsrum som städerskor.

Fenomenet med migrationsarbetare som far till fjärran länder som gästarbetare är ingen nyhet. På sådant sätt har arbeten kommit att utföras i värdlandet som annars, av en eller annan anledning, inte skulle ha utförts. Detta samtidigt som arbetare tjänat pengar som kommit dem själva, deras familjer och deras länder tillgodo.

I Sverige infördes 2008 ett särskilt skatteavdrag vid köp av hushållsnära tjänster, RUT avdraget. Avdraget har ökat efterfrågan på dessa vita tjänster och har, enligt beräkningar från arbetsgivar- och branschorganisation Almega, inneburit att upp till 11 000 personer fått anställning inom branschen. Anställningar som berättigar till föräldrapenning, pensionspoäng, sjukpenning mm.

De lettiska mammor som Uppdrag Granskning porträtterade har gagnats av RUT avdraget. Det arbete som de nu utför i Sverige sker i större utsträckning i den vita sektorn och i betydligt säkrare anställningar. Reformen med avdrag för hushållsnära tjänster är en succé, kanske framförallt för de lettiska småbarnsföräldrar som nu är här och jobbar vitt.