Fattigdom är ett mångfacetterat begrepp som kan definieras
utifrån många utgångspunkter. Säkert är nu ändå att få eller inga svenska barn
behöver svälta och att ytterst få inte har råd med glasögon till sina barn.
Lika säkert är att många barn, relativt sett, inte kan leva lika utsvävande liv
som många av deras klasskamrater och grannar. Relativ fattigdom innebär att den
drabbade upplever sig som fattig även om den faktiskt fått det bättre.
Oavsett utgångspunkt och uppfattning i debatten är båda former
av fattigdom illa nog för den drabbade. Den allra värsta formen av fattigdom
torde dock inte vara den som uttrycks i ekonomiska termer utan den sociala och själsliga
som många övergivna barn säkerligen upplever. Materiellt välmående barn utan
omsorgsfulla föräldrar med tid engagemang för de små är förvisso rika men ändå
fattiga, likafullt som deras fattiga klasskamrater med omsorgsfulla föräldrar
kan vara väl så rika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar