Orimligt men tänkvärt

Väcker känslor och tankar

Sverigedemokraterna förnekade sig som vanligt inte i samband med sin vårbudgetproposition. Och som vanligt flyttade partiet fram sina positioner, för att behålla relevansen i de egna väljarleden. SD vill nu att de så kallade bosättningsbaserade förmånerna ska knytas till medborgarskap och inte som nu, till bosättning. 

Socialförsäkringslagen skiljer mellan bosättnings- och arbetsbaserade ersättningar där de senare förutsätter arbete i Sverige medan de förra ges till alla dem som anses bosatta i landet, i princip dem med uppehållstillstånd. Exempel på bosättningsbaserade förmåner är barn- och bostadsbidrag, föräldrapenning, tandvårds- och aktivitetsstöd. Summa summarum kan dessa villkorslösa stöd utgöra ansenliga belopp för till exempel en familj med tre-fyra barn. Det kan till och med antas att bidragen samfällt många gånger ger mer pengar för hushållet än vad det kunnat drömma om i sitt ursprungsland. Detta utgör en så kallad ”pull-faktor” där förmånliga bidragsregler gör Sverige attraktivt som tillfyktsort. Det är onekligen tänkvärt om alla med uppehållstillstånd verkligen ska ha direkt access till en bred palett av bidrag, finansierade av arbetande skattebetalare. Den releventa frågan är om det verkligen är en mänsklig rättighet att villkorslöst få del av alla dessa stöd. Och om många inte tycker det, vad gör det då med sammanhållningen och skattemoralen? 

Hur tänkvärt detta än må vara så är SD:s medborgarskapskrav orimligt. Att bli medborgare tar tid och åtskilliga, till exempel barnen, skulle drabbas hårt. Höga krav för, och kvalificering till, det svenska välfärdssystemet är fullt rimligt, däremot inte att i ett svep kasta ut barnfamiljer och äldre i misär och fattigdom.

Var stolt över svensk skattemoral

Lockar mer än svensk skatt

Portugal är gemytligt. Varmt och skönt, trevligt folk, fina golfbanor och söta viner. Givetvis faktorer som spelar in när lite bättre bemedlade svenskar ska bestämma sig för pensionsort. Sen finns skattefaktorn. En svensk med privat tjänstepension som flyttar till Portugal kommer under vissa omständigheter inte behöva skatta alls för denna under en tioårsperiod. Det lockar givetvis, inget tu tal om det. Under 2016 flyttade 584 svenskar till Portugal, sannolikt inte enbart för solens och Madeiravinets skull.

Det är inte olagligt att flytta utomlands på ålderns höst men den tilltagande strömmen av Portugalresenärer väcker, tillsammans med uppgifterna från den färska Panamaläckan och dem i Paradispapperen, ändå en sund debatt. För statsförvaltningar runtomkring oss är förundrade av hur beredvilliga svenskar är att betala skatt, som trots allt är en av världens högsta. Och det är också med viss avund eftersom dagens välfärdssamhällen är helt beroende av en effektiv skatteuppbörd. Att som grekerna och italienarna behöva jaga varje skattekrona ger dåliga förutsättningar att bygga samhälle på.

Vi ska vara stolta över vår höga skattemoral och se det som ett sundhetstecken att skatteplanering trots allt väcker debatt, så är det inte överallt. Men samtidigt, fortsätter Magdalena Andersson sina skatteräder mot företagare och oss andra lär fler än soltörstande pensionärer vilja fly den svenska skattebasen.

Paradiset öppet bara för ett få

Varmt och skönt, 

men bara för ett få

De många soltimmarna och det tillåtande klimatet förenar dem, skatteparadisen dit ofattbara belopp av obeskattade vinster och ersättningar allokeras. Den nyliga så kallade Paradisläckan satte luppen på omfattningen av den globala skatteplaneringen och fusket, och väckte debatt. Om skattemoral och vad vi egentligen får för våra pengar.

Först är det viktigt att fastslå, det finns legitim skatteplanering. Sådan ägnar sig de flesta åt som kan, för ingen är exempelvis tvingad att göra reseavdrag i deklarationen eller för lägenhetsstyling efter bostadsförsäljningen. Låter man bli betalar man mer i skatt och mer till välfärden. Skillnaden mellan legitim och otillåten skatteplanering är att den förra är sanktionerad, den senare är det inte. Det faktum att i Sverige obeskattade vinster och ersättningar hamnar i lågskatteländer som Malta och Cypern, måste inte innebära att de hamnat där obeskattade på olaglig väg. Även om det är sannolikt. Drivs verksamhet utomlands från Sverige ska också vinsten beskattas i Sverige, enligt svensk och internationell rätt. Den som inte följer reglerna får räkna med konsekvenser och kanske en svettig stund i rampljuset.

Aggressiv skatteplanering är en global farsot som drabbar de mindre bemedlade, som blir sittande med Svarte Petter. Dessutom, skulle rätt skatt betalas av fler skulle framsynta politiker kunna sänka skatterna, till gagn för alla och inte bara de rika som har råd att betala för att slippa.

Öppna bidragskranar hotar skattemoralen

Ett vakande öga från storebror

efterfrågas

Lars-Erik Lövdén har på regeringens uppdrag utrett omfattningen av den avancerade bidragsbrottsligheten i Sverige. Uppskattningsvis 10 - 20 miljarder, årligen, räknar Lödvén felaktigt forsar ut ur de öppna bidragskranarna.

Siffrorna avser avancerade bedrägerier och inte det vardagliga VAB- och sjukfrånvarofusket, som i och för sig inte ska förringas på något sätt. Att skruva åt kranarna och få stopp på bidragsläckaget är av största vikt för att upprätthålla skattesystemets legitimitet. För vem vill stoppa in pengar i ett system som sedan betalar ut dem till bedragare och kriminella? Utredaren föreslår system- och regelförändringar, av saker som man utgick ifrån redan var reglerade. Samtidigt föreslår han hårdare tag, som att felfolkbokföring ska kriminaliseras och att Skatteverket ska få göra hembesök vid misstanke om brott. Straff nog kan tyckas, men rätt och rimligt. Att Sverige tappat kontrollen både över hanteringen av ID-handlingar och folkbokföring har möjliggjort för yrkeskriminella ligor att tillskansa sig väldiga förmåner, ämnade för verkligt behövande.

Regeringen måste nu skyndsamt plocka fram rörtången och vrida åt de läckande kranarna. För tillåts läckaget fortsätta blir det inte bara ruskigt dyrt, utan kommer också äventyra skattemoralen.

Samhällskontraktet står på spel

Ska vi ta i hand på det?

Det svenska samhället länkas samman av en rad synliga och osynliga konventioner. Lagar och regler är de synliga, den som bryter mot dessa straffas på ett eller annat sätt. Den osynliga delen däremot är svårdefinierad och bygger, snarare än på fruktan för straffpåföljd, på tilltro, moral och god vilja. Att stifta lagar, skriva regler och utdöma straff är enkelt, till skillnad från att bygga ett samhälle där människor vill göra rätt.

Samhället förändras just nu kanske fortare än någonsin förr. Tekniska framsteg, globalisering och migration ställer tidigare sanningar på ända. Detta faktum måste vi både acceptera och bemöta, annars kommer rullgardinen dras ner innan vi ens förstått vad som hände. Den svenska modellen byggdes under en svunnen tid då gränser satte stop för både människor och kapital. LO var allsmäktigt och bestämde vem som skulle in eller ut. Transfereringssystemen kunde hållas generösa eftersom de allra flesta var med och betalade till dem, vilket var möjligt då det stora flertalet fick en hyfsad utbildning alternativt något enklare jobb inom t ex industrin. Så ser inte samhället ut längre.

De tilltagande migrationsströmmarna och det allt globalare näringslivet fordrar att den svenska modellen omprövas, så att fler kan släppas in på arbetsmarknaden och så att företag ges bättre förutsättningar att verka. Det är samhällskontraktet som står på spel, för om allt fler stängs ute, inte betalar sin skatt utan istället tar allt större del av transfereringskakan kommer resterande del till slut inte längre vilja signera kontraktet. Och då, om inte förr, kommer den svenska modellen definitivt att rämna.

Ett Sverige värt att försvara?

Du gamla du fria

Att Sveriges försvarsförmåga brister råder numer inga tvivel om. En vecka räknade förre ÖB:n med att vi skulle kunna hålla våra gränser vid yttre angrepp. Samtidigt saknar vi ett trovärdigt militärt samarbete som skulle kunna komma till undsättning vid behov. Vi ligger således risigt till, materiellt och personellt. Nästa fråga att besvara är hur stor försvarsvilja vi svenskar faktiskt har.

Vissa hävdar att det socialistiska samhällsbygget kapat de interpersonella banden och alienerat oss från varandra, vilket skapat en individualistisk anonymitet som raderat ut känslan av samhörighet. Andra menar att oansvariga, alternativt naiva, politiker sålt ut landet genom en omdömeslös migrationspolitik. Är ett sådant land nåt att slåss för?

Sverige är unikt på många sätt. Vi hyser inte bara tillit till varandra utan även till det offentliga och våra politiker. Till skillnad från i de flesta andra länder litar vi på varandra, och inte bara de närmsta och käraste. Vi betalar skatt frivilligt, värnar yttrandefriheten, månar om miljön och står upp för allas lika rättigheter. Visst har Sverige sina brister, och visst står vi inför stora utmaningar men här i landet är alla fria att delta och bidra till bättring. Bara den friheten är värd att gå i strid för.

 

Hotad skattemoral

Ingemar Hanssons arbetsprestation är betingad av
en god skattemoral

I Sverige litar vi på varandra, våra myndigheter och på samhällsapparaten generellt. Den höga tilliten innebär att vi också är benägna att avstå en betydande del av vår inkomst till samhället, eftersom vi litar på att även andra gör rätt för sig.

Så har det länge sett ut och så ser det ännu ut, men samhället förändras fort just nu. Enbart under 2015 tog vi emot drygt 160 000 asylsökande, och åren innan dess ett betydande antal. Och det ska vi givetvis vara stolta över. De system som möter dessa människor är däremot inte lika välkomnande. Europas mest sammanpressade lönestruktur innebär höga ingångslöner, Europas lägsta andel enkla jobb ställer krav på riklig erfarenhet, goda språkkunskaper och gedigen utbildning samtidigt som höga skatter och avgifter gör lågproduktiv arbetskraft olönsam att anlita. Allt sammantaget medför att en stor del av de nyanlända aldrig kommer att få möjlighet att göra rätt för sig.

Den höga tilliten och skattemoralen är betingad av vetskapen om att andra, även för oss okända, gör rätt för sig. Om vi inte ger de hundratusentals nyanlända möjlighet att bidra hotar tilltron och skattemoralen att eroderas, då med fatala konsekvenser.

Skatter och samhällskontraktet

Vad får dig att skriva under?

Vad är det som får de flesta av oss att frivilligt betala vår skatt och följa de regler som skattemyndighet och riksdag utfärdar? Trots världens femte högsta skatter och världens högsta marginalskatt är betalningsviljan god och skattemoralen ändå hög.

I ett sant skatteparadis behövs ingen snokande skattemyndighet alls eftersom folk ändå betalar de skatter som åsatts dem. Dit vill varje vettigt funtad skattepolitiker nå. Många steg har också tagits i rätt riktning. Rimligare beskattning av arbete sänder viktiga och sunda signaler om att arbete lönar sig. Likaså har skattelindringar på hushållsnära tjänster och husrenoveringar fått fler att betala dessa tjänster vitt. Den avskaffade förmögenhetsskatten tros ha lockat hem hundratals obeskattade miljoner till Sverige. Rimliga skatter får fler att vilja göra rätt, och när fler gör rätt följer snart fler eftersom toleransens mot fusk generellt minskar. Läggs sedan dessutom de insamlade medlen på rätt saker, där de gör mest nytta, torde skattemoralen bli mycket solid.

Sverige har lyckats få de allra flesta att skriva under samhällskontraktet mellan stat och medborgare. Tillståndet är dock inget evigt varande utan högst förgängligt. Börjar vi nu tufsa till skattesystemet, höja skatterna och kasta pengarna i sjön lär fler åter riva sina kontrakt för att köra solo.

Skattesnurran alltmer välsmord

Skatteverket redovisade nyligen sin senaste brukarundersökning bland företagare. 79 procent uppgav sig ha förtroende för Skatteverket och 97 procent sa sig vara nöjda med det bemötande de fått av myndigheten. Siffrorna visar på en brant stigande förtroendekurva, 11 procent fler har förtroende för myndigheten idag än 2007.

Skatteverket kan sägas utgöra Välfärdssveriges nav, ansvarigt för taxering och uppbörd av de skatter som finansierar välfärden. Ett effektivt och aktat verk, i kombination med rimliga och rättvisa skatter samt upplevelse av att pengarna ger valuta, lägger grunden för god skattemoral och betalningsvilja. Verkets medborgarundersökning från 2012 visar tydligt på hur moralen bland skattebetalarna blivit allt bättre. Endast sex procent, mot 14 procent 2006, uppger sig exempelvis villiga att undanhålla skatt om de bara kunde medan allt färre köper svart och allt fler uppskattar skattesystemet.

Skatteverket gör uppenbarligen ett bra och uppskattat jobb, samtidigt som skattesänkningar på arbete, förmögenhet och servicetjänster ökat skattesystemets legitimitet. En alltmer välsmord skattesnurra innebär ökade skatteintäkter trots, eller snarare tack vare, ett lägre skattetryck.

http://www.skatteverket.se/omoss/press/pressmeddelanden/riks/2014/2014/foretagarnasfortroendeforskatteverketokar.5.3aa8c78a1466c584587c1a8.html

http://www.expressen.se/gt/ledare/lagre-skatter-hojer-i-stallet-var-skattemoral/

Välfärd och skattemoral

Dagens Nyheters granskning av välfärdsbranschen fortsätter, häromdagen med en artikel om välfärdsaktörernas skattesituation. Tidningens slutsats är att de största drakarnas skattevilja är låg och att de fem största i snitt betalade magra 2 procent i skatt 2012. Frågan om skattemoral, inte minst inom den skattefinansierade välfärdssektorn, är högst angelägen och DN:s artikel fyller ur det perspektivet en viktig funktion. Debatten om välfärdens framtid får dock inte stanna där.

 Det svenska skattesystemet erbjuder generösa möjligheter och incitament till skatteplanering. Höga ägarskatter kombinerat med frikostiga ränteavdragsmöjligheter ger stora fördelar till högbelånade verksamheter. Detta gynnar särskilt ägande via finansiella institutioner och riskkapitalbolag, oftast med säten utanför Sverige. Företagsskatteutredningen väntas på förekommen anledning presentera förslag på hur skattevillkoren mellan eget respektive lånat kapital kan jämnas ut. Samtidigt pågår en utveckling mot att betrakta skattemoral som en csr-fråga, prioriterad av såväl ägare, kunder som andra intressenter. Som en konsekvens ser vi redan idag att även riskkapitalet uppfattat trenden där de aggressivaste uppläggen synes tappa i attraktivitet.

Skattemoral är ovärderligt i ett välfärdssamhälle, men lika viktigt för välfärden är hög kvalité, valfrihet och produktivitet. Därför behövs alla typer av aktörer, givetvis helst också med hög skattemoral.

 

http://www.dn.se/ekonomi/enkelt-for-valfardsbolag-undvika-skatt/

http://hansaberg.wordpress.com/2014/06/11/antagen-vinst-en-antagen-sanning/

Borg är i sin fulla rätt att moralisera

Finansminister Borg har blivit alltmer stridslysten under senare tid. Det är då inte bara Magdalena Andersson, Per Bolund, Ulla Andersson och andra politiska kombattanter som får sig en slev utan också skatteplanerande storföretag och revisorer.

Anders Borg är förmodligen den person med bäst insyn i hur landets finanser och välfärd påverkas av skatteintaget och skattemoralen. En god betalningsvilja kombinerad med en effektiv skatteförvaltning ger ofrånkomligen stärkta statsfinanser. Det i sin tur möjliggör framtidsinvesteringar och effektiviserande skattesänkningar. När då de största skattebetalarna i form av Sveriges storföretag och de personer, revisorerna, som ska vara normsättande i näringslivet gör sitt yttersta för undgå denna skatt inte bara eroderar skattebasen utan också övriga skattebetalares betalningsvilja. Det är nu inget olagligt i att inom vissa givna ramar aggressivt planera bort sin skatt, det står i allas fulla rätt och kan ibland dessutom vara direkt nödvändigt i en hårdnande global konkurrens, men det behöver därför inte vara moraliskt försvarbart.

Moral och etik är luddiga begrepp eftersom vi alla avgör innebörden av dem själva. Skatteplanerare behöver med detta sagt därför inte vara moraliskt lågtstående men de kan knappast heller anses särskilt högtstående.

Högre moral med rut- och rotavdrag

Alltfler utnyttjar möjligheterna till skatterabatt via rut- och rotavdrag. Under första halvåret 2013 utnyttjade sammanlagt 896 000 svenskar något av avdragen, drygt 43 000 fler än motsvarande period förra året.

Avdragen innebär att en stor del av de skattemässiga marginaleffekterna raderats bort och att vanligt folk i större utsträckning anser sig ha råd att betala dessa tjänster vitt. Pia Blank Thörnroos, rättslig expert vid Skatteverket, konstaterar att det med rut och rot vuxit fram branscher som blivit både vita och kontrollerbara. Samtidigt som tidigare svartarbeten blivit vita har avdragen även inneburit ökad skattemoral bland svenskar. Av en undersökning genomförd av Katarina Nordblom, docent i nationalekonomi, framgår att allt fler anser det omoraliskt att köpa tjänster svart. 2006, dvs. innan rot- och ruts införande, uppgav 17 procent att de ansåg det som omoraliskt att köpa tjänster svart. Idag anser hela 47 procent detta som något förkastligt. Enligt Nordblom ligger utvecklingen i linje med teorin om att när fler köper tjänster vitt så anser också fler det som omoraliskt att köpa tjänster svart.

Rut- och rotavdragen belyser tydligt hur upplevt rimliga skatter korrelerar med viljan att betala desamma. Mycket talar därför för att det stora svenska skattebortfallet skulle kunna minskas betydligt med ett generellt lägre skattetryck.

 

http://www.svt.se/nyheter/sverige/fler-kritiska-mot-svartjobbHH

Ett kyligare klimat i skattesverige

Balansen mellan ett stabilt välfärdsbygge och ett starkt civilsamhälle är hårfin. Höga skatter och en hög grad av offentligfinansiering inkräktar på den privata sfären och minskar utrymmet för individuella initiativ. Samtidigt vore det naivt att tro att välvilja allena helt skulle kunna ersätta de funktioner som välfärdssamhällets transfereringssystem fyller idag.

Balansgången mellan skadligt höga skatter och ett utarmat välfärdssystem är delikat, icke desto mindre bör sträva dithän att söka finna denna balans. Det skattesamhälle som Sverige ännu är, i vilket svensken i genomsnitt betalar mellan 65 – 67 procent i direkta- och indirekta skatter, fjärmar medborgarna från varandra och skjuter civilsamhället i sank. De mellanmänskliga behov som vi annars har av att få göra väl och uppleva känslan av gemenskap motverkas nämligen då dessa behov istället förväntas utföras i den offentliga anonymitetens regi.

Genom att medvetet krympa civilsamhällets utrymme till förmån för det offentliga har Sverige både blivit kallare och anonymare. Detta i sig utgör ett reellt och påtagligt hot mot hela välfärdssverige.