Var stolt över svensk skattemoral

Lockar mer än svensk skatt

Portugal är gemytligt. Varmt och skönt, trevligt folk, fina golfbanor och söta viner. Givetvis faktorer som spelar in när lite bättre bemedlade svenskar ska bestämma sig för pensionsort. Sen finns skattefaktorn. En svensk med privat tjänstepension som flyttar till Portugal kommer under vissa omständigheter inte behöva skatta alls för denna under en tioårsperiod. Det lockar givetvis, inget tu tal om det. Under 2016 flyttade 584 svenskar till Portugal, sannolikt inte enbart för solens och Madeiravinets skull.

Det är inte olagligt att flytta utomlands på ålderns höst men den tilltagande strömmen av Portugalresenärer väcker, tillsammans med uppgifterna från den färska Panamaläckan och dem i Paradispapperen, ändå en sund debatt. För statsförvaltningar runtomkring oss är förundrade av hur beredvilliga svenskar är att betala skatt, som trots allt är en av världens högsta. Och det är också med viss avund eftersom dagens välfärdssamhällen är helt beroende av en effektiv skatteuppbörd. Att som grekerna och italienarna behöva jaga varje skattekrona ger dåliga förutsättningar att bygga samhälle på.

Vi ska vara stolta över vår höga skattemoral och se det som ett sundhetstecken att skatteplanering trots allt väcker debatt, så är det inte överallt. Men samtidigt, fortsätter Magdalena Andersson sina skatteräder mot företagare och oss andra lär fler än soltörstande pensionärer vilja fly den svenska skattebasen.

Gynnsamma skatter lockar

Även om Sverige av idag har ett av OECD:s högsta skattetryck finns värre exempel, som Norge. Detta anser åtminstone mångmiljardären Per G Braathens som nu beslutat att flytta sin familjekoncern över gränsen.

Det imperium som Braathens nu flyttar till Sverige omsätter årligen 10 miljarder, framförallt inom resebranschen där Malmö Aviation torde vara mest bekant. De främsta orsakerna till flytten är Norges höga bolagsskatt och sällsamt ogina förmögenhetsskatt. I Norge betalar bolagen 27 procent i skatt, fem procent mer än i Sverige. Förmögenhetsskatt betalar de norrmän som har tillgångar värda 100 000 eller mer. Enligt Braathens utgör förmögenhetsskatten ett hinder för att utveckla företag, bland annat för att företagare i många fall tvingas ta kostsamma utdelningar bara för att betala skatten. Medel som annars kunnat återinvesteras för att utveckla och expandera verksamheten.

Vi välkomnar givetvis alla tänkbara skattebetalare till Sverige men vi kan inte på något sätt ta dem för givet. Särskilt inte med de rödgrönas föreslagna återställare och hotande skatteschock.

http://www.di.se/di/artiklar/2014/7/30/norsk-miljardar-flyr-till-sverige/

Välfärd och skattemoral

Dagens Nyheters granskning av välfärdsbranschen fortsätter, häromdagen med en artikel om välfärdsaktörernas skattesituation. Tidningens slutsats är att de största drakarnas skattevilja är låg och att de fem största i snitt betalade magra 2 procent i skatt 2012. Frågan om skattemoral, inte minst inom den skattefinansierade välfärdssektorn, är högst angelägen och DN:s artikel fyller ur det perspektivet en viktig funktion. Debatten om välfärdens framtid får dock inte stanna där.

 Det svenska skattesystemet erbjuder generösa möjligheter och incitament till skatteplanering. Höga ägarskatter kombinerat med frikostiga ränteavdragsmöjligheter ger stora fördelar till högbelånade verksamheter. Detta gynnar särskilt ägande via finansiella institutioner och riskkapitalbolag, oftast med säten utanför Sverige. Företagsskatteutredningen väntas på förekommen anledning presentera förslag på hur skattevillkoren mellan eget respektive lånat kapital kan jämnas ut. Samtidigt pågår en utveckling mot att betrakta skattemoral som en csr-fråga, prioriterad av såväl ägare, kunder som andra intressenter. Som en konsekvens ser vi redan idag att även riskkapitalet uppfattat trenden där de aggressivaste uppläggen synes tappa i attraktivitet.

Skattemoral är ovärderligt i ett välfärdssamhälle, men lika viktigt för välfärden är hög kvalité, valfrihet och produktivitet. Därför behövs alla typer av aktörer, givetvis helst också med hög skattemoral.

 

http://www.dn.se/ekonomi/enkelt-for-valfardsbolag-undvika-skatt/

http://hansaberg.wordpress.com/2014/06/11/antagen-vinst-en-antagen-sanning/

Välkommen till Sverige Nalle

En av Finlands rikaste personer, Björn ”Nalle” Wahlroos, är sedan december folkbokförd i Sverige. Detta innebär att han med största sannolikhet även kommer att beskattas här. Wahlroos är, förutom snusförmögen, bland annat även indirekt storägare i Nordea.

Att Wahlroos nu valt Sverige istället för Finland beror enligt egen utsago på den förmånligare svenska beskattningen. Medan finländarna ännu betalar skatt på arv, gåvor och förmögenhet har motsvarande skatter avskaffats här i landet. Wahlroos menar på det att det är klokt av en förmögen familj som funderar kring arvsarrangemang att bosätta sig i Sverige. Förra året stod det även klart att Wahlroos minst lika besuttne kollega, Ingvar Kamprad, återbosatt sig här i riket, med största sannolikhet bland annat av liknande skatteskäl. Vi välkomnar dem båda, som goda svenska skattebetalare, konsumenter och investerare.

Attraktiva, rimliga och rättvisa skatter attraherar kapital och kompetens vilket vidgar skattebasen och ökar skatteintäkterna. Rödgrön skattepolitik utgör därför ett direkt hot mot skattebasen och, i en förlängning, den gemensamma välfärden.

http://www.di.se/artiklar/2014/4/8/bjorn-wahlroos-skriven-i-sverige/

Kulorna rullar in

Enbart sedan 2010 har 1,7 miljarder flytet in i statskassan genom självrättade deklarationer. Tidigare gömda tillgångar i ljusskygga skatteparadis hittar i allt större utsträckning hem till Sverige igen.

I rask takt har en rad nya informationsutbytesavtal slutits med tidigare slutna jurisdiktioner. Idag kan bankkonto- och ägaruppgifter begäras genom ett tämligen enkelt förfarande. För att undgå skattetillägg och eventuell brottsanmälan väljer då alltfler självrättelse. De ökade riskerna som följer med det ökade informationsutbytet är en viktig förklaring till pengarullningen, en annan, och nog så viktig, är med säkerhet avskaffandet av arvs- och gåvoskatten samt förmögenhetsskatten. Dessa skatter beräknas ha skrämt iväg 100-tals miljarder från Sverige, pengar som annars skulle ha investerats i svenska företag och svensk konsumtion.

Svenskt skatteklimat har blivit gynnsammare men avarter finns ännu kvar. Även om kulorna redan rullar in så skulle lägre kapital- och ägarskatter garanterat få kulregnet att tillta ytterligare.

http://www.di.se/artiklar/2014/3/31/allt-fler-svenskar-flyr-skatteparadis/

Borg är i sin fulla rätt att moralisera

Finansminister Borg har blivit alltmer stridslysten under senare tid. Det är då inte bara Magdalena Andersson, Per Bolund, Ulla Andersson och andra politiska kombattanter som får sig en slev utan också skatteplanerande storföretag och revisorer.

Anders Borg är förmodligen den person med bäst insyn i hur landets finanser och välfärd påverkas av skatteintaget och skattemoralen. En god betalningsvilja kombinerad med en effektiv skatteförvaltning ger ofrånkomligen stärkta statsfinanser. Det i sin tur möjliggör framtidsinvesteringar och effektiviserande skattesänkningar. När då de största skattebetalarna i form av Sveriges storföretag och de personer, revisorerna, som ska vara normsättande i näringslivet gör sitt yttersta för undgå denna skatt inte bara eroderar skattebasen utan också övriga skattebetalares betalningsvilja. Det är nu inget olagligt i att inom vissa givna ramar aggressivt planera bort sin skatt, det står i allas fulla rätt och kan ibland dessutom vara direkt nödvändigt i en hårdnande global konkurrens, men det behöver därför inte vara moraliskt försvarbart.

Moral och etik är luddiga begrepp eftersom vi alla avgör innebörden av dem själva. Skatteplanerare behöver med detta sagt därför inte vara moraliskt lågtstående men de kan knappast heller anses särskilt högtstående.

Mångfald inom vården gör väl

Frågan om huruvida vård och omsorg ska bedrivas i offentlig eller privat regi har utvecklats till ett allt fulare och illa infekterat sår. Risk för ärrbildning föreligger och någon saliggörande kur synes inte stå till buds. Det verkar heller inte som att doktorn kan komma.

Allt osakligare argument tillåts slå rot i vårddebatten vilket knappast läker några sår. Privata alternativ svartmålas och hängs oblamerat ut som skattetrixande ebolavirus. Starka krafter arbetar för totalförbud medan andra nöjer sig med vinstförbud. Något allmängiltigt svar lär inte existera på frågan om offentligt eller privat levererar den bästa vården men allt talar för att mångfald och valfrihet är positivt. På en marknad med flera utförare och med en reell valfrihet skapas en situation där arbetsgivare får tävla i att skapa en attraktiv miljö i vilken arbetstagaren trivs. Nöjda arbetstagare borgar i sin tur för bättre vård till patienten. Härtill stimulerar konkurrens till innovation och råder bot på onödig byråkrati vilket innebär mer vård för pengarna.

Aggressiv skatteplanering gagnar aldrig ett samhälle, särskilt inte om den drabbar så samhällskritiska funktioner som vården och omsorgen. Men bortom Caremaskandalen skymtar en mångfald som gör oss alla, och framförallt våra sargade kroppar, väl.