Medborgare och skattebetalare förtjänar bättre

Ingen slöser

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, det konstaterade en gång den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller. Det var framsynt då och blir alltmer relevant ju mer staten håvar in i skattepengar.

Många ekonomer och controllers i kommuner och landsting vänder idag på varje krona för att få sin budget att gå ihop. På sista raden kan det handla om ett par ynka miljoner som saknas men som i det lilla avgör om familjecentralen ska bli kvar eller om kulturskolan ska kunna hålla sina öppettider. Småpengar i det stora men som likväl kan drabba medborgaren lika hårt för det. En kartläggning av analys- och researchbolaget Dagens Samhälle Insikt visar samtidigt att fumlig offentlig upphandling kan innebära att så mycket som 135 miljarder förslösas, varje år. Lägg dessa miljarder till statsbudgeten och reformutrymmet hade kunnat expanderas med motsvarande belopp i jämförelse med dagens relativt futtiga 4,5 miljarder.

Gustav Möller var må hända ingen ekonom men hans uppfattning och inställning ifråga om hantering av offentliga pengar borde genomsyra hela den offentliga apparaten, som också måste präglas av ett strikt affärstänk. Medborgaren och skattebetalaren förtjänar nämligen bättre, för all den skatt den betalar.

Paradiset öppet bara för ett få

Varmt och skönt, 

men bara för ett få

De många soltimmarna och det tillåtande klimatet förenar dem, skatteparadisen dit ofattbara belopp av obeskattade vinster och ersättningar allokeras. Den nyliga så kallade Paradisläckan satte luppen på omfattningen av den globala skatteplaneringen och fusket, och väckte debatt. Om skattemoral och vad vi egentligen får för våra pengar.

Först är det viktigt att fastslå, det finns legitim skatteplanering. Sådan ägnar sig de flesta åt som kan, för ingen är exempelvis tvingad att göra reseavdrag i deklarationen eller för lägenhetsstyling efter bostadsförsäljningen. Låter man bli betalar man mer i skatt och mer till välfärden. Skillnaden mellan legitim och otillåten skatteplanering är att den förra är sanktionerad, den senare är det inte. Det faktum att i Sverige obeskattade vinster och ersättningar hamnar i lågskatteländer som Malta och Cypern, måste inte innebära att de hamnat där obeskattade på olaglig väg. Även om det är sannolikt. Drivs verksamhet utomlands från Sverige ska också vinsten beskattas i Sverige, enligt svensk och internationell rätt. Den som inte följer reglerna får räkna med konsekvenser och kanske en svettig stund i rampljuset.

Aggressiv skatteplanering är en global farsot som drabbar de mindre bemedlade, som blir sittande med Svarte Petter. Dessutom, skulle rätt skatt betalas av fler skulle framsynta politiker kunna sänka skatterna, till gagn för alla och inte bara de rika som har råd att betala för att slippa.

I Sverige är det staten som buffertsparar

Tomt i fickorna. Pengarna finns
i statens lada.

Samtidigt som nästan vart femte hushåll saknar pengar till en oväntad utgift har staten EU:s sjunde lägsta skuld. Det är givetvis positivt med låg statsskuld. Pengar som annars skulle ha gått till räntebetalningar kan istället användas till vettigare ting och investerare kan känna sig trygga i att landet lever upp till sina åtaganden, idag och imorgon. Betydligt negativare är att den statliga kreditvärdigheten uppnåtts på bekostnad av statens invånare.

Enligt uppgifter från SCB svarar nästan 19 procent av svenskarna nej på frågan om de har pengar att betala en plötslig räkning på 11 000 kronor. Det är skrämmande siffror som visar på att många svenskar lever i ett korthus och hand ur mun. Att förhållandet mellan stat och individ blivit så snett förklaras till största del av det skattesystem som staten bygger sina inkomster på. Inte bara bara har Sverige Europas femte högsta skattetryck, vi subventionerar även belåning, beskattar sparande och är ytterst ogina mot höginkomsttagarna. Konsekvensen av detta uppochnedvända tillstånd är att det offentliga blivit alla goda gåvors givare, i tid och otid. Helt enkelt för att det är denna samhällssektor som sitter på spargrisen.

Situationen manar till eftertanke även om den förra regeringen gjorde mycket väl, både för den offentliga spargrisen och den privata. Men nu verkar åter de statliga bankdirektörerna ha tagit över, med risken att vare sig stat eller individ kommer kunna buffertspara.

Skatter och samhällskontraktet

Vad får dig att skriva under?

Vad är det som får de flesta av oss att frivilligt betala vår skatt och följa de regler som skattemyndighet och riksdag utfärdar? Trots världens femte högsta skatter och världens högsta marginalskatt är betalningsviljan god och skattemoralen ändå hög.

I ett sant skatteparadis behövs ingen snokande skattemyndighet alls eftersom folk ändå betalar de skatter som åsatts dem. Dit vill varje vettigt funtad skattepolitiker nå. Många steg har också tagits i rätt riktning. Rimligare beskattning av arbete sänder viktiga och sunda signaler om att arbete lönar sig. Likaså har skattelindringar på hushållsnära tjänster och husrenoveringar fått fler att betala dessa tjänster vitt. Den avskaffade förmögenhetsskatten tros ha lockat hem hundratals obeskattade miljoner till Sverige. Rimliga skatter får fler att vilja göra rätt, och när fler gör rätt följer snart fler eftersom toleransens mot fusk generellt minskar. Läggs sedan dessutom de insamlade medlen på rätt saker, där de gör mest nytta, torde skattemoralen bli mycket solid.

Sverige har lyckats få de allra flesta att skriva under samhällskontraktet mellan stat och medborgare. Tillståndet är dock inget evigt varande utan högst förgängligt. Börjar vi nu tufsa till skattesystemet, höja skatterna och kasta pengarna i sjön lär fler åter riva sina kontrakt för att köra solo.

Skattesnurran alltmer välsmord

Skatteverket redovisade nyligen sin senaste brukarundersökning bland företagare. 79 procent uppgav sig ha förtroende för Skatteverket och 97 procent sa sig vara nöjda med det bemötande de fått av myndigheten. Siffrorna visar på en brant stigande förtroendekurva, 11 procent fler har förtroende för myndigheten idag än 2007.

Skatteverket kan sägas utgöra Välfärdssveriges nav, ansvarigt för taxering och uppbörd av de skatter som finansierar välfärden. Ett effektivt och aktat verk, i kombination med rimliga och rättvisa skatter samt upplevelse av att pengarna ger valuta, lägger grunden för god skattemoral och betalningsvilja. Verkets medborgarundersökning från 2012 visar tydligt på hur moralen bland skattebetalarna blivit allt bättre. Endast sex procent, mot 14 procent 2006, uppger sig exempelvis villiga att undanhålla skatt om de bara kunde medan allt färre köper svart och allt fler uppskattar skattesystemet.

Skatteverket gör uppenbarligen ett bra och uppskattat jobb, samtidigt som skattesänkningar på arbete, förmögenhet och servicetjänster ökat skattesystemets legitimitet. En alltmer välsmord skattesnurra innebär ökade skatteintäkter trots, eller snarare tack vare, ett lägre skattetryck.

http://www.skatteverket.se/omoss/press/pressmeddelanden/riks/2014/2014/foretagarnasfortroendeforskatteverketokar.5.3aa8c78a1466c584587c1a8.html

http://www.expressen.se/gt/ledare/lagre-skatter-hojer-i-stallet-var-skattemoral/

Idel vinnare på sänkt skatt

Svenska låginkomsttagare är den låginkomsttagargrupp som i de ursprungliga EU 15-länderna fått störst inkomstökning sedan 2006. Detta framgår av statistik från EU-organet Eurostat. Statistiken visar vidare att en svensk vuxen som är fattigare än 90 procent av alla vuxna i landet har fått en inkomstökning med 14 000 kr per år, beaktat inflation.

Sett till köpkraft har Sveriges låginkomsttagare den fjärde tjockaste plånboken bland de jämförda femton länderna, två placeringar bättre än 2005. Enligt SCB har spridningen i människors inkomster efter skatt varit i princip oförändrad sedan 2005, trots att andelen pensionärer och studerande ungdomar ökat kraftigt. Stefan Fölster, professor i nationalekonomi, pekar på ett genomgående mönster där låginkomsttagare gynnats mer i länder som sänkt skattetrycket, likt Sverige, än länder som höjt eller bibehållet skattenivåerna.

Ovanstående torde mana till eftertanke. Istället för att åter vrida åt skattekranarna och begränsa sin horisont till inkomstutjämning bör fokus ligga på verkliga, jobbskapande och innovationsdrivande reformer. Sådana, till skillnad från skadligt höga skatter, gynnar nämligen hela samhället.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sveriges-fattiga-har-fatt-det-storsta-inkomstlyftet-i-eu_3646432.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140612

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/410-mythbusting-101-de-fattiga-far-det-fattigare

Konsten att både äta kakan och ha den kvar

Regeringens egen expertmyndighet, Finanspolitiska rådet, gav häromdagen sitt omdöme om regeringens krishantering. Det torra, men väl godkända, betyget var att stabiliseringspolitiken varit träffsäker. Kängan riktades mot det faktum att överskottsmålet inte uppnåtts.

Enligt nationalräkenskaperna ökade Sveriges skatteintäkter med 133 miljarder mellan 2007 och 2012. Samtidigt sänktes skattetrycket med drygt 4 procentenheter. Siffrorna ska betraktas i ljuset av den finanskris som härjat världen under denna period. Trots kraftigt sänkta skatter, och finanskris, har således skatteintäkterna ökat kraftigt. Hur går den ekvationen ihop? Det handlar om konsten att både äta kakan och ha den kvar. Som exempel på hur det kan gå till kan nämnas Finanspolitiska rådets bedömning om jobbskatteavdragens effekter, nämligen att avdragen haft tydligt positiva effekter på sysselsättningen. Med dessa har nämligen fler fått jobb varpå intäkterna ökat. Och detta är vad smart skattepolitik handlar om, att göra det som är bäst och inte bara mest. Sänkt skatt på rätt företeelser stärker nämligen ekonomi och välfärd.

Mer finns dock att göra. Världens högsta marginalskatter skrämmer bort kompetens och misskrediterar flit och ansvar, höga flytt- respektive kapitalskatter hindrar rörlighet och nya investeringar medan höga arbetsgivaravgifter motverkar nyanställningar etc. Frågan är vilken regeringskoalition som är mest benägen att genomföra dessa reformer?

http://www.di.se/artiklar/2014/5/13/ledare-dags-att-avdramatisera-budgetunderskottet/

På den politiska bakgården

Sverige har idag drygt 44 000 politiker runt om i kommuner, regioner och landsting. 97 procent av dessa är det på sin fritid, inte sällan på kvällstid efter jobbet eller, än värre, kanske på jobbet. Tillsammans med sina tjänstemän förfogar dessa över drygt 800 miljarder att fördela efter tycke.

De politiska skandalerna, små som stora, sköljer över oss. Lokaltidningarna avslöjar och medborgarna rasar. Omfattningen av det politikerrelaterade svindleriet är svåröverblickbart men uppgår med säkerhet till betydande belopp. Samtidigt medför tidspress och ibland ren inkompetens att ytterligare skattemedel sipprar ur de kommunala och regionala budgetarna. Att i en sådan miljö argumentera för ytterligare ekonomiskt tillskott kan rent av vara kontraproduktivt. Med ett av OECD:s redan högsta skattetryck och största offentliga välfärdssektorer är det sannolikt inte på resurssidan som det klämtar.

Den grekiska filosofen Platon argumenterade på sin tid för den omutbara och, givetvis, utopiska mäktiga staten. Socialdemokratin lät anamma dessa tankar varpå det offentliga expanderade bortom anständighetens gräns. Den som istället för svällande budgetar och dignande skattetryck önskar mer för mindre och bättre relation till sina lokalpolitiker torde ty sig mer till Aristoteles mer pragmatiska syn på samspelet mellan stat och individ.

Välkommen till Sverige Nalle

En av Finlands rikaste personer, Björn ”Nalle” Wahlroos, är sedan december folkbokförd i Sverige. Detta innebär att han med största sannolikhet även kommer att beskattas här. Wahlroos är, förutom snusförmögen, bland annat även indirekt storägare i Nordea.

Att Wahlroos nu valt Sverige istället för Finland beror enligt egen utsago på den förmånligare svenska beskattningen. Medan finländarna ännu betalar skatt på arv, gåvor och förmögenhet har motsvarande skatter avskaffats här i landet. Wahlroos menar på det att det är klokt av en förmögen familj som funderar kring arvsarrangemang att bosätta sig i Sverige. Förra året stod det även klart att Wahlroos minst lika besuttne kollega, Ingvar Kamprad, återbosatt sig här i riket, med största sannolikhet bland annat av liknande skatteskäl. Vi välkomnar dem båda, som goda svenska skattebetalare, konsumenter och investerare.

Attraktiva, rimliga och rättvisa skatter attraherar kapital och kompetens vilket vidgar skattebasen och ökar skatteintäkterna. Rödgrön skattepolitik utgör därför ett direkt hot mot skattebasen och, i en förlängning, den gemensamma välfärden.

http://www.di.se/artiklar/2014/4/8/bjorn-wahlroos-skriven-i-sverige/