Regeringens egen expertmyndighet, Finanspolitiska rådet, gav
häromdagen sitt omdöme om regeringens krishantering. Det torra, men väl
godkända, betyget var att stabiliseringspolitiken varit träffsäker. Kängan riktades
mot det faktum att överskottsmålet inte uppnåtts.
Enligt nationalräkenskaperna ökade Sveriges skatteintäkter
med 133 miljarder mellan 2007 och 2012. Samtidigt sänktes skattetrycket med
drygt 4 procentenheter. Siffrorna ska betraktas i ljuset av den finanskris som
härjat världen under denna period. Trots kraftigt sänkta skatter, och
finanskris, har således skatteintäkterna ökat kraftigt. Hur går den ekvationen
ihop? Det handlar om konsten att både äta kakan och ha den kvar. Som exempel på hur det kan gå till kan nämnas Finanspolitiska rådets bedömning om jobbskatteavdragens effekter, nämligen att avdragen haft tydligt positiva effekter på sysselsättningen. Med
dessa har nämligen fler fått jobb varpå intäkterna ökat. Och detta är vad smart
skattepolitik handlar om, att göra det som är bäst och inte bara mest. Sänkt
skatt på rätt företeelser stärker nämligen ekonomi och välfärd.
Mer finns dock att göra. Världens högsta marginalskatter
skrämmer bort kompetens och misskrediterar flit och ansvar, höga flytt-
respektive kapitalskatter hindrar rörlighet och nya investeringar medan höga
arbetsgivaravgifter motverkar nyanställningar etc. Frågan är vilken
regeringskoalition som är mest benägen att genomföra dessa reformer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar