Allt här och nu

Inte mycket kvar till sparande

När Finansinspektionen så satte ned foten i bolånefrågan blev det amorteringsspåret man slog in på. Tuffa krav som på sikt ska tvinga ned belåningsgraden till 50 procent av fastighetens inköpspris. Omdömena har varierat och kritiken stundtals hård.

Amorteringskrav behandlar ett symptom utan att ge sig på själva sjukdomen, dvs. bostadsbristen. Med amorteringskravet lär nålsögat för stora grupper inte kunna passeras ens med titthålskirurgi. Många spår också att priserna till och med kan rusa ytterligare, eftersom färre förväntas flytta och köpa nytt då de skulle tvingas ta nya lån till de tuffare villkoren. Nu är en sund privatekonomi och en solid balansräkning alltid eftersträvansvärt varför amortering av höga lån alltid är att rekommendera. Med det ska då ske utifrån låntagarens specifika förutsättningar och långivarens riskbedömning. Ansvarig minister, Per Bolund, kluckar dock förnöjt eftersom han nu slipper ta i så obekväma frågor som begränsningar av ränteavdragen och sänkta flyttskatter.

Sveriges extremt generösa ränteavdragsmöjligheter och höga skatter på kapital, dvs. sparande och bland annat hus- och lägenhetsförsäljningar leder inte bara till nya lån, lyxfällor och bostadsbubblor utan sänder också rejält skruvade signaler. I detta land sparar vi inte utan lånar. Enligt principen, allt här och nu. 

Konsten att både äta kakan och ha den kvar

Regeringens egen expertmyndighet, Finanspolitiska rådet, gav häromdagen sitt omdöme om regeringens krishantering. Det torra, men väl godkända, betyget var att stabiliseringspolitiken varit träffsäker. Kängan riktades mot det faktum att överskottsmålet inte uppnåtts.

Enligt nationalräkenskaperna ökade Sveriges skatteintäkter med 133 miljarder mellan 2007 och 2012. Samtidigt sänktes skattetrycket med drygt 4 procentenheter. Siffrorna ska betraktas i ljuset av den finanskris som härjat världen under denna period. Trots kraftigt sänkta skatter, och finanskris, har således skatteintäkterna ökat kraftigt. Hur går den ekvationen ihop? Det handlar om konsten att både äta kakan och ha den kvar. Som exempel på hur det kan gå till kan nämnas Finanspolitiska rådets bedömning om jobbskatteavdragens effekter, nämligen att avdragen haft tydligt positiva effekter på sysselsättningen. Med dessa har nämligen fler fått jobb varpå intäkterna ökat. Och detta är vad smart skattepolitik handlar om, att göra det som är bäst och inte bara mest. Sänkt skatt på rätt företeelser stärker nämligen ekonomi och välfärd.

Mer finns dock att göra. Världens högsta marginalskatter skrämmer bort kompetens och misskrediterar flit och ansvar, höga flytt- respektive kapitalskatter hindrar rörlighet och nya investeringar medan höga arbetsgivaravgifter motverkar nyanställningar etc. Frågan är vilken regeringskoalition som är mest benägen att genomföra dessa reformer?

http://www.di.se/artiklar/2014/5/13/ledare-dags-att-avdramatisera-budgetunderskottet/

Färre flyttlass med alltför hög skatt

Svenskar är hemkärast i Europa, åtminstone om man ser till antalet flyttar vi gör under ett år. I genomsnitt får drygt 1,3 miljoner ny hemadress varje år vilket är lägst i Europa och dessutom ett avtagande antal. Om flyttintensiteten varit densamma som 2007 hade drygt 180 000 fler bytt ut sina husnycklar i år.

Konsultföretaget WSP anger två särskilt påtagliga skäl till den avtagande trenden, finanskrisen samt förändringar i skattesystemet. För att finansiera avskaffandet av fastighetsskatten infördes 2008 uppskovsränta på uppskjuten reavinstskatt samt ett maxbelopp för hur stor vinst som får skjutas på framtiden. Samtidigt höjdes reavinstskatten med två procent. I andra länder, med lägre skattesatser och beskattning av reavinst, har i motsats till i Sverige flyttkarusellen snurrat allt fortare sedan finanskrisens värsta dagar. Enligt Villaägarnas och Swedbanks chefsekonomer blir en effekt av de höga flyttskatterna att många, särskilt äldre, drar sig för att lämna överdimensionerade hus och lägenheter. Detta till förfång för dem som kanske behöver ytan bättre.

Med tanke på tillväxtorternas allt akutare bostadsbrist där särskilt yngre drabbas hårt är det i längden ohållbart att dessutom straffa dem som faktiskt vill ge plats. Avskaffad fastighetsskatt var bra och riktigt, minst lika viktigt och bra vore en radikalsänkning av flyttskatterna.