Skatter och samhällskontraktet

Vad får dig att skriva under?

Vad är det som får de flesta av oss att frivilligt betala vår skatt och följa de regler som skattemyndighet och riksdag utfärdar? Trots världens femte högsta skatter och världens högsta marginalskatt är betalningsviljan god och skattemoralen ändå hög.

I ett sant skatteparadis behövs ingen snokande skattemyndighet alls eftersom folk ändå betalar de skatter som åsatts dem. Dit vill varje vettigt funtad skattepolitiker nå. Många steg har också tagits i rätt riktning. Rimligare beskattning av arbete sänder viktiga och sunda signaler om att arbete lönar sig. Likaså har skattelindringar på hushållsnära tjänster och husrenoveringar fått fler att betala dessa tjänster vitt. Den avskaffade förmögenhetsskatten tros ha lockat hem hundratals obeskattade miljoner till Sverige. Rimliga skatter får fler att vilja göra rätt, och när fler gör rätt följer snart fler eftersom toleransens mot fusk generellt minskar. Läggs sedan dessutom de insamlade medlen på rätt saker, där de gör mest nytta, torde skattemoralen bli mycket solid.

Sverige har lyckats få de allra flesta att skriva under samhällskontraktet mellan stat och medborgare. Tillståndet är dock inget evigt varande utan högst förgängligt. Börjar vi nu tufsa till skattesystemet, höja skatterna och kasta pengarna i sjön lär fler åter riva sina kontrakt för att köra solo.

Dags att hyvla till den svenska schweizerosten

I veckan lade Företagsskattekommittén sitt förslag till riskkapitalavdrag. Ett tämligen urvattnat sådant utan någon verklig skattelättnad utan endast en futtig och tillfällig kredit. Efter att all hänsyn tagits till potentiella skatteläckage var denna produkt tydligen det bästa som kunde erbjudas.

Rikligt med vatten har flutit under broarna sedan Sverige senast upplevde en sann skattereform under tidigt 90 tal. Sedan dess har skattesystemet attackerats hårt av välvilliga regeringar genom mer eller mindre genomtänkta angrepp. Det är nämligen genom ackurata ingrepp i skattelagstiftningen som politik effektivast bedrivs. Sedan alliansregeringen tillträdde har vattnet flutit ovanligt fort under broarna. I grunden sunda ingrepp likt rot, rut, jobbskatteavdrag, differentierade arbetsgivaravgifter och momssänkningar har präglat mandatperioderna. Samtliga reformer har gjort Sverige gott och konkurrenskraftigare men har samtidigt utgjort ingrepp i ett redan perforerat skattesystem.

Genom kirurgiska ingrepp söker politiker nå sina noga utvalda fokusgrupper, detta till minsta möjliga kostnad och risk för opinionstapp. Saknas gör dock långsiktigheten och visionerna. Vad Sverige behöver är ett förutsebart och greppbart skattesystem med konkurrenskraftiga nivåer utan snedvridande undantag och särlagstiftningar. Detta skulle nämligen gagna oss alla, från individ till företag och skattemyndighet till statskassa. Så istället för att ständigt peta nya hål i den svenska schweizerosten borde nu återigen den stora hyveln åka fram.