Vinst och mångfald, nödvändiga gott

Napoleonhattar i all ära,
men nog vill vi ha mer på menyn.

Svensken blir äldre och ställer allt högre krav på den service som förväntas på ålderdomens höst. Samtidigt brottas både vård och omsorg med utmanande låg produktivitet och med upplevt sämre service som följd. Det är mot den bakgrunden som regeringens tilltagande intresse för konkurrens- och vinstbegränsningar ska synas.

Ekonomi handlar om hushållning med begränsade resurser. Det offentligas kaka må vara stabil men samtidigt är kakan också begränsad. Höjd skattekvot skulle kunna vara en möjlighet att öka kakans omfång, om det inte vore för att det samtidigt skulle snedvrida incitamenten och få färre att arbeta och anställa. Regeringens kakrecept saknar därför både jäst och mjöl och kakan lär därför snarare krympa där inne i ugnen. Istället för att kväva tillväxten krävs innovation och smartare arbetssätt. Det uppnås enbart via en fungerande marknad med en mångfald av utövare, som hela tiden måste finna nya lösningar för att inte halka efter konkurrenten. Drygt 80 procent av våra innovationer kommer från anställda på företag eller från enskilda uppfinnare och entreprenörer. Genom att uppmuntra dessa innovatörer och ge dem rätt grogrund kommer recepten ge betydligt smakfullare bakverk än om centralköket åter får baka på monopol.

Ett av de viktigare incitamenten för att ta risk och investera sin tid är möjligheten att göra vinst på investeringen. För den som inte nöjer sig med torra kanelbullar och Napoleonhattar är därför vinst och mångfald nödvändiga gott.

2015 kan bli ett vinstår för alla

Har vi nåt att lära från denne man?

Jean Tirole heter 2014 års vinnare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Tiroles forskning är lite extra intressant för oss svenskar, då den fokuserar på marknadsmakt och regleringar. Utan något vidare beaktande av Tiroles forskning och resultat kom som bekant regeringen och Vänsterpartiet nyligen fram till att vinster inte är önskvärt i välfärden.

Nobelpristagaren uppfattning går till stor del stick i stäv med de slutsatser som regeringen och vänstern landat i. Företag måste enligt Tirole få göra vinst om de minskar sina kostnader eller överträffar kvalitetsförväntningarna. Det handlar om att uppmuntra och sporra till förbättringar. Vinster uppkommer inte primärt ur personalnedskärningar utan snarare ur organisatoriska förbättringar och tekniska innovationer. Inte heller bör politiken diktera personaltätheten, detta ansvar måste ligga hos företaget självt. De brister som man tror sig komma åt genom att klämma till det privata åtgärdas enligt Tirole istället genom noggrannare kvalitetskontroller och bättre myndighetsutövning.

Med ett vässat upphandlingsverktyg, konsekventa och träffsäkra kvalitetskontroller och en fungerande konkurrens kan 2015 bli ett vinstår, inte bara för riskkapitalister, utan för oss alla.

En blick in i spåkulan

Fram till 2050 kommer antalet personer i Sverige över 65 år att ha ökat med över en miljon, samtidigt som antalet i yrkesverksam ålder endast ökat med 600 000. Till detta kommer att vi lever allt längre och att våra krav på vården och omsorgen hårdnar. Ekvationen ser synnerligen tuff ut att knäcka.

En öppen marknad med konkurrerande aktörer och fria val för medborgarna hyser en enorm inneboende potential inom välfärdssektorn. Svensk välfärd kännetecknas av kompetens med högutbildad och hängiven personal, stort teknikinnehåll, forskningsanknuten verksamhet och stor efterfrågan. Sådana faktorer attraherar kapital och riskvilliga entreprenörer och häri ligger potentialen. Utan externt kapital och högre produktivitet, vilket följer av fri konkurrens, kommer vi så småningom att få vänja oss av med de förmåner och den standard som vi idag tar för givet.

Offentligt och solidariskt finansierad välfärd är och bör förbli det självklara, men det kommer inte att räcka. Därför måste ytterliga privat kapital till, och då måste valfrihetsreformen bestå liksom vinstmöjligheten och den fria konkurrensen.

Vård, vinster och kvalitet

Fram tills nu har vinster varit ett naturligt och okontroversiellt inslag inom välfärden. Medicinteknikbolag tjänar pengar på läkemedel och medicin, byggbolagen bygger sjukhus och skolor, sjukhusbäddar levereras av en annan och skolmaten av ytterligare en. Genom offentlig upphandling nallar dessa vinstintresserade alla utav våra gemensamma medel. De aktörer som däremot ger sig på själva driften ska nu inte längre anses välkomna.

I rådande klimat är det nära nog tabu att tala konkurrens och nödvändigheten av effektiva, vinstdrivande verksamheter. Taket har sänkts betänkligt varför ytterst få i den politiska toppen förmår att nyansera debatten eller ens lyfta egentliga självklarheter. Privata aktörer behövs. Genom ett ökat utbud av utförare och tilltagande konkurrens ökar kvalitet, köerna kan minskas och viktiga innovationer stimuleras. Fokus måste flyttas dit det hör hemma, nämligen till kvaliteten. Bäst kvalitet och största kundnöjdhet, snarare än vinstmarginaler och vd-löner, bör vara utgångspunkten i debatten.

Politiska betänkligheter och populism ger sällan de bästa besluten. Vinstförbud och konkurrensinskränkningar är populism i sin värsta form, likafullt vore det dåligt fattade beslut.

http://www.di.se/artiklar/2013/12/27/bennet-tar-sin-hand-fran-s/ 

Till vinstintressets försvar

Vinstförbud har blivit det nya politiska modeordet. Det synes nu nästan råda konsensus kring, om inte direkt förbud, åtminstone vinstbegränsningar inom välfärdssektorn. Girighet göre sig icke besvär i välfärden heter det.

I klassisk organisationsteori utgör vinsten i ett bolag medlet för att förmera samhällets resurser. Vinsten är en biprodukt som blir över, inte målet i sig. Teorin har uppvisat sin uppenbara validitet i alla världens marknadsekonomier som lämnat fattigdom och elände till förmån för den välfärd vi åtnjuter idag. Vinst uppkommer då någon producerar något effektivare, innovativare och/eller billigare än sina konkurrenter, då denna någon kan ge mer med samma eller mindre insats. I fri konkurrens, med tydliga spelregler, överlever sedan de som levererar bäst.

I den svenska välfärdsdebatten har nu både teori och empiri kastats överbord och ersatts av en högljudd förbudstävlan utan sans och reson. Men är det något område som är i behov av effektivitet, innovation och produktivitet så är det välfärden. Med fler och kräsnare välfärdsbrukare måste mindre bli mer och då behövs både fri konkurrens och vinst.

Mångfald inom vården gör väl

Frågan om huruvida vård och omsorg ska bedrivas i offentlig eller privat regi har utvecklats till ett allt fulare och illa infekterat sår. Risk för ärrbildning föreligger och någon saliggörande kur synes inte stå till buds. Det verkar heller inte som att doktorn kan komma.

Allt osakligare argument tillåts slå rot i vårddebatten vilket knappast läker några sår. Privata alternativ svartmålas och hängs oblamerat ut som skattetrixande ebolavirus. Starka krafter arbetar för totalförbud medan andra nöjer sig med vinstförbud. Något allmängiltigt svar lär inte existera på frågan om offentligt eller privat levererar den bästa vården men allt talar för att mångfald och valfrihet är positivt. På en marknad med flera utförare och med en reell valfrihet skapas en situation där arbetsgivare får tävla i att skapa en attraktiv miljö i vilken arbetstagaren trivs. Nöjda arbetstagare borgar i sin tur för bättre vård till patienten. Härtill stimulerar konkurrens till innovation och råder bot på onödig byråkrati vilket innebär mer vård för pengarna.

Aggressiv skatteplanering gagnar aldrig ett samhälle, särskilt inte om den drabbar så samhällskritiska funktioner som vården och omsorgen. Men bortom Caremaskandalen skymtar en mångfald som gör oss alla, och framförallt våra sargade kroppar, väl.

Ett ryskt steg i rätt riktning

Onsdagen den 22 augusti 2012 kan vara ett datum värt att lägga på minnet. Denna dag rullade nämligen WTO ut mattan för den ryska federation som därmed blev fullvärdig medlem i frihandelsorganisationen. Med medlemskapet förbinder sig Ryssland att följa en rad internationella överenskommelser med syfte att riva tullmurar och sänka importtariffer, allt för att öppna landet för internationell handel.

Medlemskapet är goda nyheter, inte bara för svenska och andra länders exportföretag, utan kanske framförallt för landets demokratikämpar. Historien har flerfalt visat vad öppna gränser och ökad internationell handel kan göra för ett land. Med ökat internationellt utbyte och kontakter över gränserna sprids, utöver varor och tjänster, tankar och idéer utöver dem som annars finns inpyrda alternativt tvingats på av auktoritära regimer. Frihandel, med ökad konkurrens, större varu- och tjänsteutbud, fler företag och lägre priser utgör också en jordmån för ekonomisk tillväxt och ökad levnadsstandard. Ökad levnadsstandard innebär i sin tur ekonomisk frihet vilken utgör en solid grund för individens frihet och demokratiers framväxt.

För ett Ryssland som annars är på helt fel väg med yttrandefrihetsbegränsningar, statlig repression, ökad korruption och en allt porösare rättssäkerhet kommer därför WTO medlemskapet som en skänk från ovan, äntligen ett ryskt steg i rätt riktning.

http://www.svd.se/naringsliv/historiskt-kliv-in-i-wto-palatset_7435580.svd

Sverige behöver mer av fler

Det är på många sätt tragiskt att följa den svenska vård, skola, omsorgsdebatten. Skyttegravarna grävs allt djupare mellan vänster och högerlägret och sakargumenten lyser med sin frånvaro när kulorna viner som värst. Vänsterpartiet, LO och Socialdemokraternas vänsterfalang tar inte i privata aktörer med tång och nämns vinstintresse så svartnar det för ögonen.

Det blir mot denna bakgrund extra viktigt att se till objektivt verifierbara fakta för att utifrån denna kunna ta ställning. Sådana fakta har konsultfirman McKinsey tagit fram i sin rapport om tillväxt och förnyelse i den svenska ekonomin. Rapporten blandar och ger men konstaterar i korthet att Sverige haft en högre tillväxt än sin grannländer sedan 1993 och att produktiviteten utvecklats väl. Här finns dock ett undantag och det är inte så litet heller. Den offentliga sektorn, som utgör 25 procent av Sveriges förädlingsvärde (BNP) och står för 33 procent av alla arbetade timmar, har under samma period inte haft någon eller till och med en negativ produktivitetsutveckling. Den monopolistiska och skyddade sektorn har med andra ord inte lyckats leverera ett dyft fler eller bättre tjänster trots att skattepengar fullständigt strötts över den.

McKinseys rapport och dess upptäckter understryker vikten av konkurrens, fri etableringsrätt och fri företagsamhet. Med frånvaro av dessa inslag saknas anledning till förbättring och förändring och då får vi alla mindre och sämre service. Så kan vi inte ha det och därför behöver Sverige mer, inte mindre, av fler välfärdsutövare.

Snusexport med gott samvete

Snus är knappast en produkt som vare sig doktorn eller tandläkaren ordinerar. Att tänder svartnar och att nikotin är beroendeframkallande står väl lika klart. Med beaktande av snusets hälsovådliga effekter har Sverige länge motarbetat all form av internationell spridning. Allt med vår omvärlds bästa för ögonen får man förmoda.

Sveriges obstinata hållning i snusfrågan är ett exempel i raden på hur blågul moral exporteras till frälse för omvärlden. Det svenska samvetet ska kritvitt förbli, helt i linje med storsinta biståndspolitiska mål, alliansfrihet och goda relationer med de fattigaste här på jorden. Den kritiske, som undertecknad, konstaterar att samvetet redan är tämligen nedsolkat och att tiden nu är inne att tillstå detta. Miljarder av biståndskronor har under åren försnillats och/eller stöttat diktaturer. Alliansfriheten är, och har alltid varit, ett skämt och få fattiga och förtryckta har hjälpts av vårt stöd åt Castros, Mugabes och Chrusjtjovs regimer.

Oavsett snusets hälsoeffekter gagnar exportförbudet inte någon. Européer, amerikaner, asiater och afrikaner älskar sprit och cigaretter lika mycket som vi svenskar och inte skulle lite svenskt snus göra saken värre. Sverige är vare sig världens samvete eller moraliskt förmer. Med detta sagt finns föga anledning att neka svenska snusproducenter samma tillträde till marknaden som deras konkurrenter.

Svinbilligt men sällan svinbra

Frihandel öppnar dörrar till nya marknader för producenter och konsumenter. Frihandel ger möjligheter att utnyttja länders och regioners komparativa fördelar. Innan människan insåg detta och idealet var självförsörjning levde de flesta i svält och absolut fattigdom. Med effektivare kommunikationer har det fria handelsutbytet fulländats och biffen eller fläsket kan lika väl komma från Brasilien som från Västgötaslätten.

Samtidigt som frihandel och marknadsekonomi möjliggör så förpliktigar den också. I nationalekonomin talar man om den rationelle mannen (alternativt kvinnan) som besitter all nödvändig information för att fatta riktiga och rationella beslut. Här kommer vi som konsumenter in i bilden. Billigast är inte alltid bäst.

Vi svenskar stoltserar med ett av världens tuffaste djurskydd. Vi tillser att våra djur mår gott, inte göds med onödiga medikament och att de får röra sig fritt på fria ytor. Vår omvärld är sällan lika nogräknad varför priserna på utländskt kan hållas låga och ”konkurrenskraftiga”. Detta samtidigt som våra svenska uppfödare knäar inför de högre kostnaderna.

Till syvende och sist är det således upp till oss och vårt samvete att avgöra. Glada grisar på tallriken eller antibiotikastinna broilers utan knorr men med desto smutsigare buk.

Reformer för ökad konkurrenskraft

Långtidsutredningen, en från politikerna tämligen fristående forskargrupp, släppte i dagarna delar av sin kommande rapport avseende tänkbara framtidsscenarier för svensk ekonomi. Hur spännande en långtidsutredning nu är kan diskuteras, dess innehåll torde dock likväl vara av yttersta intresse. Materialet ligger inte sällan till grund för politiskt beslutsfattande som i sin tur påverkar allas vår vardag.

I årets rapport sticker några utredningsförslag ut lite extra. Bland annat konstateras att vi svenskar måste acceptera lägre löneökningar framgent för att klara konkurrensen. Vidare rekommenderas en uppmjukning av LAS med avseende på turordningsreglerna, vilka enligt utredarna försämrar arbetsmarknadens funktionssätt. Båda förslagen är enligt forskarna förutsättningar för en bibehållen svensk konkurrenskraft.

Mot denna bakgrund konstateras att många av regeringens reformer ligger i linje med utredarnas. Sänkt skatt på arbete ger mer i plånboken och minskar naturligt löneanspråken. Lärlingsanställningar, instegs- och nystartsjobb sänker trösklarna in på arbetsmarknaden för de som tidigare stått längst ifrån en anställning.

Kvarstår gör reformer av LAS med tonvikt på turordningsreglerna. Området är minerat och kräver mod att beträda. För fortsatt konkurrenskraft och bibehållna välfärdsambitioner måste regeringen uppbåda detta mod.

Fler apoteksdörrar öppna i Göteborg

Kölden biter allt hårdare när vintern nu gör sig påmind. Något som den dessutom gör varje vinter. När vi går in i sjukdomens och förkylningens högtid går förkylningsmedikamenten åt som smöret smälter i solsken. Sedan botemedlen nu finns närmre och mer tillgängliga kommer försäljningen att öka ytterligare och färre lär drabbas av förkylningseländet.

Att apoteksmarknaden är minst lika bra eller bättre sedan monopolet slopades och marknaden för receptfri farmaka luckrades upp visar en undersökning från Konsument Göteborg. I undersökningen granskades 19 nya och gamla apotek i Göteborg. Medverkade gjorde pensionärsorganisationerna PRO, SKPF, SPF, SPRF och RPG. Resultatet visar bland annat att öppettiderna förlängts, tillgänglighet och trivsel har ökat, möjligheten till köp på avbetalning förbättrats och att priserna är oförändrade.

Den avreglerade apoteksmarknaden kan således betraktas som ett ljus i vintermörkret, detta i stark kontrast till olyckskorparnas illavarslande kraksande om dyrare läkemedel, sämre service och nedläggningar. Nu kan dessa olycksfåglar knipa näbb och vi andra kan ta en lindrande Alvedon (även efter 18) till bot mot den sprängande huvudvärk som de orsakat.

Miljard och konkurrens för bättre hälsa

Vårdköerna minskar stadigt i landstingen runtom i landet. Även Västra Götalandsregionen har ryckt upp sig, något som framgår av en färsk rapport signerad samma landsting. Förvisso hade i oktober 4 800 patienter väntat längre än tre månader på ett besök i specialistvården. Givetvis 4 800 för många men samtidigt en kraftig minskning i förhållande till tidigare mätningar.

Regeringen var tydlig med ambitionen att erbjuda mer vård till fler för skattepengen. Då, när arbetet påbörjades, led Sverige och svensken av ett hopplöst köande för access till vårdapparaten. Få fick ihop ekvationen med å ena sidan det enorma skattetrycket och å andra sidan en av Europas sämre vårdtillgänglighet. Det var då när landstingspolitiker bossade över det offentliga och kolossalt ineffektiva monopolet till sjukvård, innan vare sig konkurrens eller ekonomisk stimulans manade till bättring. Här har regeringen och dess framsynte socialminister gjort skillnad.

Med etableringsfrihet har den offentligt stängda apparaten utmanats av nytänkande och patientvänliga konkurrenter. Ekonomiskt stöd i form av kömiljarden har givit aktörerna en verklig morot att jaga. Som framgår av refererad rapport och föreliggande statistik så verkar också reformerna. Att regeringens insatser och den förbättrade tillgängligheten hänger samman hymlas det inte heller om. Gunnar Numeus på Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsavdelnings analysenhet konstaterar t ex följande: ”Pengar är en stark drivfjäder. Det har gjort att det nu jobbas aktivt på sjukhusen. Väntelistor har gåtts igenom, sedan vet jag att många har haft kvälls- och helgaktiviteter”.

Det verkar således som att kömiljard och konkurrens kan få landstingspatienten på benen igen.

Kärnkraft – osexigt men framsynt

Det alltid så industrivänliga och IF Metall beroende S har slutligen nått en kompromiss med de allra industrifientligaste miljöpartisterna. Kompromissen gäller de grönas stora hjärtefråga, kärnkraftens omedelbara avveckling. Det nya nu är att reaktorerna ska avvecklas ”med hänsyn till sysselsättning och välfärd”. En kompromiss som låter lika storvulen som ”avskaffandet av orättvisan” eller ”återställandet av den raserade sjukförsäkringen”. Precis som väldigt många av de rödgrönas påtvingade kompromisslösningar är denna näppeligen genomförbar och illa genomtänkt.

Faktum kvarstår nämligen att de svenska reaktorerna faller för ålderstrecket från och med 2020. Detta oavsett hur sysselsättning och välfärd påverkas. Kompromissen är således kompromisslös. S har med högra handen sökt hålla Stefan Löfvén och gubbarna på IF Metall lugna samtidigt som den vänstra kardan sökt blidka den gröna opinionen. Resultatet blev en klassiskt rödgrön röra, något som industrin naturligtvis förstår.

Elanalysföretaget Pöyry Energy Consulting har jämfört Alliansens kärnkraftspolitik med de rödgrönas avvecklingslinje. Industrin och företagen kan med en rödgrön regering emotse elprishöjningar om ca 20 procent. För oss konsumenter blir höjningarna uppåt 24 procent och kraftiga prisvariationer. Ökade elkostnader för alla innebär mindre i plånboken (och mindre frihet), minskad konkurrenskraft för företagen och i slutskedet förlorade arbetstillfällen. Härtill fastslår Pöyry att en kärnkraftsfri energiförsörjning ökar koldioxidutsläppen kraftigt då vi istället kommer tvingas importera betydligt smutsigare el.

Fina ord och klyschor står mot en osexig men framsynt energipolitik. Vad gäller energipolitik föredrar jag det osexiga alternativet.

Hämmande skattetryck

Sverige rankas i år som världens sjätte konkurrenskraftigaste land och är därmed Europas lysande stjärna. Detta enligt den schweiziska handelshögskolan IMD:s årliga ranking. En flerårsöversikt visar att trenden varit stabilt positiv sedan 2006 då vi låg på en föga smickrande fjortondeplats.

Rankingen baseras på respektive lands prestationer inom 327 granskade områden som i grövre drag uppdelas i de fyra kategorierna ekonomisk prestation, politisk effektivitet, näringslivets effektivitet samt infrastruktur. I absolut toppklass ligger svensk infrastruktur med goda kommunikationer (såväl via väg och järnväg som telekommunikation) och en god miljö. På det ekonomiska området ger goda statsfinanser och låg inflation tätpositioner. Dock framhåller IMD att det oförsvarligt höga skattetrycket starkt hämmar den svenska konkurrenskraften. I kategorin ”skattepolitik” intar Sverige källarplacering med 50 länder framför oss.

Det ohämmade skattetrycket, på kapital, arbete, konsumtion och ägande, skrämmer bort investerare och deras kapital, får oss att arbeta mindre, köpa färre tjänster och produkter samt driver bolagsvinster utomlands. Det av regeringen påbörjade reformarbetet med sänkta skattepålagor, lägre anställningsavgifter och kommande förenklade kapitalvinstbeskattningsregler måste därför få fortsätta.

Vill vi nå en åtråvärd pallplacering i konkurrensligan krävs lägre och smartare beskattning. Rödgröna skatteschocker skulle inte bara svida i den egna plånboken utan samtidigt också försämra Sveriges konkurrenskraft och därmed allas vår framtid.