Svältande kommuner och en fet stat

Måste släppa till

69 av Sveriges 290 kommuner gick med underskott 2018, trots en brinnande högkonjunktur och rekordhög sysselsättning. 2022 kommer kommuner och landsting behöva 38 miljarder mer än idag om inget förändras. Samtidigt går AB Sverige som tåget och statens betalningar resulterade 2018 i ett överskott om 80 miljarder kronor. 2017 taktade överskottet in på 61,8 miljarder samtidigt som statsskulden nu är nere på omotiverat låga 30 procent av BNP.

Sverige är ett delat land, särskilt sett till stad och landsbygd. Idag försörjer i princip några stockholmskommuner övriga landet genom det kommunala utjämningssystemet. Stora delar av Sverige lever sålunda hand ur mun vilket allt oftare resulterar i endera drastiska neddragningar eller höjda kommunalskatter. Bådadera lika förödande för kommunens invånare och företagare. SKL:s prognoser visar tyvärr inte heller på någon ljusning utan snarare tvärtom då vi åldras och kommer behöva alltmer vård och omsorg. Likaså har kommunerna att hantera en tilltagande lärar- och omsorgspersonalbrist som, om den ska kunna hanteras, kommer kräver rejäla resursförstärkningar. Situationen är ohållbar. Staten bestämmer lagar och regler som kommunerna har att följa. Påtagligt många kommuner kan dock vare sig påverka sin ekonomi eller rekryteringssituation nämnvärt.

Såsom svensk ekonomi nu utvecklas måste staten ta ett betydligt större ansvar, för välfärd och för kommuninvånarna. Så antingen tar sig feta staten an fler av kommunernas uppdrag eller så delar den med sig mer av sitt dignande överskott till landets svältande kommuner.

Så antar vi välfärdsutmaningen

I SKL:s (Sveriges kommuner och landstings) senaste rapport spås BNP växa med 3 procent både i år och nästa. Som en följd väntas skatteunderlaget öka varpå kommunernas samlade resultat beräknas uppgå till 10 respektive 7 miljarder 2014 och 2015. Rapporten konstaterar vidare antalet sysselsatta inom välfärd som finansieras av kommuner och landsting ökat med 120 000 sedan 1998, där den största ökningen skett hos privata aktörer.

Trots alla ljuspunkter höjer SKL ett varningens finger, för de demografiska utmaningarna som väntar samt för ytterligare kostnadsökningar därutöver. SKL:s ordförande, Anders Knape, kommenterar i rapporten att hushållningen måste bli bättre men också att skatten kan behöva justeras upp. Knapes första förslag är bra, det andra dåligt. Mycket just tack vare lägre beskattning av arbete och anställning växer ekonomin så starkt som den gör, att då höja den skulle istället minska intäkterna genom avtagande tillväxt.

Bättre än att höja skatter är istället att stötta den gynnsamma utvecklingen med fler privata utförare, skarpare konkurrens och därmed bättre hushållning. Det är så vi ska anta välfärdsutmaningen.

http://www.skl.se/press/nyheter_2/okade-krav-pa-valfard-utmanar-ekonomin

Sverige behöver mer av fler

Det är på många sätt tragiskt att följa den svenska vård, skola, omsorgsdebatten. Skyttegravarna grävs allt djupare mellan vänster och högerlägret och sakargumenten lyser med sin frånvaro när kulorna viner som värst. Vänsterpartiet, LO och Socialdemokraternas vänsterfalang tar inte i privata aktörer med tång och nämns vinstintresse så svartnar det för ögonen.

Det blir mot denna bakgrund extra viktigt att se till objektivt verifierbara fakta för att utifrån denna kunna ta ställning. Sådana fakta har konsultfirman McKinsey tagit fram i sin rapport om tillväxt och förnyelse i den svenska ekonomin. Rapporten blandar och ger men konstaterar i korthet att Sverige haft en högre tillväxt än sin grannländer sedan 1993 och att produktiviteten utvecklats väl. Här finns dock ett undantag och det är inte så litet heller. Den offentliga sektorn, som utgör 25 procent av Sveriges förädlingsvärde (BNP) och står för 33 procent av alla arbetade timmar, har under samma period inte haft någon eller till och med en negativ produktivitetsutveckling. Den monopolistiska och skyddade sektorn har med andra ord inte lyckats leverera ett dyft fler eller bättre tjänster trots att skattepengar fullständigt strötts över den.

McKinseys rapport och dess upptäckter understryker vikten av konkurrens, fri etableringsrätt och fri företagsamhet. Med frånvaro av dessa inslag saknas anledning till förbättring och förändring och då får vi alla mindre och sämre service. Så kan vi inte ha det och därför behöver Sverige mer, inte mindre, av fler välfärdsutövare.