Välkommet hem Volvo

Ingen klämtande klocka

Trots kinesiskt ägande är det inget tu tal om att Volvo Cars är ett svenskt bolag. Det är ute i Torslanda som forskning och utveckling sker, de strategiska besluten fattas, den globala marknadsföringen utformas och i Torslandafabriken som hälften av koncernens anställda jobbar. Under ett sekel har här Volvo utvecklats till det globala premiummärke som det är idag. 

När kinesiska Geely kom in i bilden 2010 stod bolaget på ruinernas brant och slumpades ut av den dåvarande ägaren Ford. Profetiorna då var att Torslanda snart skulle vara tömt efter det att kineserna snott med sig rubbet hem till Kina. Facit nu 11 år senare blev dock precis tvärtom. Under Geelys och den mystiske Li Shufus ägo har Volvo dubblerat sina volymer och nått imponerande lönsamhetsnivåer. Krasst sett hade denna utveckling inte varit möjlig utan kinesisk långsiktighet och tålmodighet samt den direktaccess till Kinamarknaden som ägandet medförde. Det finns naturligtvis alla skäl att vara kluven till Kinas framfart och auktoritära utveckling, precis som det finns skäl att både oroas och protestera. Landets existens och globala närvaro går dock inte att förneka eller ignorera. Det handlar snarare om att hantera och förhålla sig till den, inte minst för ett handelsberoende litet land som Sverige. 

Med Volvo på Stockholmsbörsen återgår delar av ägande och kontroll till svenska institutioner och privatsparare, vilket inte bara Torslanda och Göteborg bör välkomna utan också resterande delar av landet samt Kina. För Volvos utveckling under kinesiskt ägande har varit en succé och ska ytterst ses som ett bevis för globaliseringens väl och att handel, även med Kina, trots allt kommer oss alla till gagn.

EU är det bästa vi har

Bespottad

EU är en uppskattad spottkopp. Allmän, anonym och försvarslös. Förutom upphävda passkontroller och spritkvoter är det mest skit därifrån, hörs det. Motsägelsefullt nog är svensken ändå övervägande EU-vän. I maj uppgav sig 57 procent i huvudsak vara för ett medlemskap och endast drygt 17 procent däremot.

Faktum är att den västerländska liberala, demokratiska och frihandelsvänliga modellen inte varit så här trängd på länge. Från öst tränger sig Putin och Xi Jinping allt oblygare på med sina despotiska strävanden alltmedan Trump från väst inte bara drar sig tillbaka utan också slår tillbaka. Utvecklingen visar med ryslig tydlighet att demokrati, mänskliga rättigheter och frihandel inte är något beständigt. Det är värden vi måste slåss för. Jämt. EU är en bräcklig organism, med 27 mer eller mindre disparata beståndsdelar och därpå följande brister. Som helhet är vi dock relativt ense, och endast som helhet är vi starka. Inga skulle bli gladare om EU föll samman än trion Putin, Jinping och Trump, ty ensamma äro vi alla enkla byten.

Vän av öppenhet, demokrati, frihandel och mänskliga rättigheter inser vikten av ett sammanhållet EU. För brister och skönhetsfläckar till trots så är EU ändå det bästa vi har. Skönt då att de allra flesta än så länge också håller med om det.

Inget ont som inte för nåt gott med sig

Den frihandelsvänliga världens 

räddare?

Samtidigt som bärande delar av den fria världen sluter sig och viktiga handelsflöden stryps så sluter EU ett av sina största frihandelsavtal någonsin. Det alldeles färska avtalet med det sydamerikanska frihandelsområdet Mercosur omfattar nära 800 miljoner invånare och innebär sänkta tullar på en rad varor, tuffa miljökrav och balanserade regler för djurhållning.

Det är å andra sidan mot bakgrund av denna dystra handelspolitiska situation som EU nu bedriver en allt aggressivare frihandelslinje. På kort tid har ett antal stora handelsavtal slutits med bland andra Kanada, Japan och Mexiko. Ett av de främsta skälen till den ökade aktiviteten från EU är enligt handelskommissionär Cecilia Malmström den protektionistiska linje som handelsdrakarna USA och Kina slagit in på. Som en följd av att internationella organ som WTO och tidigare överenskommelser inte längre respekteras och hot snarare än samtal blivit norm, så vänder sig allt fler till Europa för att via ett gemensamt forum stå upp för ömsesidig hållbar handel, grundad på internationellt giltiga regler.

Inget ont som inte för nåt gott med sig brukar det heta. I takt med att Trump och Xi Jinping smäller igen dörrarna för forna och potentiellt nya vänner så bryter frihandelsvännerna ny mark. Detta till gagn för oss handelsvänner men till uppenbart förfång för amerikaner och kineser.

Är Trump X-faktorn?

Pengar ut vägen mot

nästa finanskris?

Globala ekonomiska kriser går aldrig att förutse, och då än mindre vilken den utlösande faktorn kommer vara. Historien har dock lärt oss att obalanser oftast smyger sig på men att följdverkningarna sedan sprider sig rasande fort ut i systemen.

Donald Trumps agerande är lika förutsägbart som semestervädret, blir det regn och rusk eller sol och värme? Ena dagen undertecknar han ”århundradets handelsavtal” för att nästa dag ändå införa tullar och bryta mot det avtalade. Senast att drabbas var Mexiko som trots ett färskt avtal ändå ser ut att åka på tuffa tulltariffer. Vem som sedan står på tur vet ingen och det är just denna oförutsägbarhet, tillsammans med en oresonligt nationalistisk ton, som nu de facto börjar påverka den globala ekonomin. För på samma sätt som Trump hetsar sina massor och inför handelshinder hetsar kineser, ryssar och ytterligare andra de sina samt inför motåtgärder. Allt till förfång för den globala handeln och i sista led konsumenten och företagaren.

Aldrig förr har en person ensam utgjort den X-faktor som utlöst en globala ekonomisk kris. En del tyder nu på att president Trump kan bli den första.

Tacka liberaler för det

Det stämmer förvisso att det var socialdemokraten Per Albin Hansson som myntade folkhemsbegreppet och att Högerpartiet under stora delar av 1900- och 2000-talet utgjort det största oppositionspartiet. Men de flesta välstånds- och jämlikhetsfrämjande reformerna kan vi tacka liberaler för.

Vid början av 1800-talet tog framsynta liberaler strid för politisk frihet, näringsfrihet och social utjämning genom privilegieväldets avskaffande. Kampen fördes inom ramen för ”det liberala partiet” som enligt överlevande protokoll bildades redan 1809. Under 1800-talet lyckades liberaler driva igenom en rad reformer trots den konservativa dominansen i riksdagen och trots de privilegierades motstånd. Inrikestullar avskaffades, folkskolan för flickor och pojkar infördes, skråväsendet avskaffades, ogifta kvinnor myndighetsförklarades, näringsfrihet infördes, Sverige anslöt sig till det europeiska frihandelssystemet, ståndsriksdagen avskaffades och statsbidrag till sjukkassor infördes. 

Liberalers mål har i alla tider varit ett samhälle där alla, oavsett bakgrund, läggning, politisk eller religiös uppfattning, ges samma möjligheter och rättigheter. Det är därför inte konstigt att Sveriges kanske främsta liberala reform, införandet av den allmänna och lika rösträtten 1921, också är signerad av en liberal, Nils Edén.

Dagens liberaler har samma drivkraft och mål som sina föregångare, och historien visar att Liberalerna är det liberala originalet. Det kan vara värt att ha i åtanke invid valurnan i september.

EU är viktigare än på länge

Ett handslag för nationalism

och protektionism

Den för oss flesta invanda världsordningen knakar i fogarna. När USA abdikerat från sin roll som västvärldens ledare har spelplanen blivit rörig. I amerikansk frånvaro flyttar andra maktspelare som Kina och Ryssland fram sina positioner, för att göra sina agendor och åskådningar gällande.

Det är denna spelplanen som vi måste förhålla oss till och då krävs samarbete. Samarbete med länder och regimer med vilka vi delar värderingar och världsuppfattning. EU är i detta avseende det bästa vi har. Medlemsländerna samlas kring gemensamma uppfattningar om de fria rättigheterna, människans okränkbarhet, frihandelns välgörande kraft, rättsväsendets och medias oberoende osv. Var och en för sig står vi oss slätt i det globala spelet. Vill vi försvara de universella värden som våra samhällen är uppbyggda kring måste vi därför hålla ihop.

Amerikanarnas val av Trump, Putins nymornade expansionism och Kinas tilltagande nationalism visar att inget är givet. Just därför måste vi bygga värn, mot en omvärld som inte längre går att lita på. EU är därför viktigare än någonsin. Som garant för de liberala värden som gjort människan och våra ekonomier fria och som står för samarbete snarare än egoism och nationalism.

Ärlighet varar längst

Tar en bärs och cigg,

och vips är problemen ur världen

Donald Trump hetsar i ivriga ordalag på sina anhängare i jakten efter de enkla rösterna. Rivalen Clinton spelar även hon till del på de populistiska strängarna, om än inte i samma höga tonskala. UKIPs Nigel Farage och Tories Boris Johnson såg i somras till att britterna lämnade EU, med liknande enkla lösningar och argument. Le Pen ser helst att hennes Frankrike klipper banden med EU och sin omvärld, likt hennes växande populistsyskonskara runt om i väst.

Varför inte vara ärlig, världen är komplex, livet kan vara svårt och ekonomin obarmhärtig. Detta faktum går vare sig att förhandla eller lagstifta bort. Ingen vinner långsiktigt på isolering, allra minst de isolerade. Konsekvenserna av att backa band och utveckling är förödande, vilket åtskilliga kommuniststater och länder i mellersta östern påvisat. Enda vägen fram är att ibland bita i det sura äpplet och streta på.

Teknikutveckling, frihandel och allt öppnare gränser är av godo och måste försvaras. Och dess motsatser bekämpas. Ärlighet varar längst, och det finns inga genvägar. Just därför kommer vi som står upp för denna ärlighet slutligen att vinna kampen.  

Nu stoppar vi TTIP när vi ändå är igång

USA är ingen favorit hos vänstern

Mödosamt skrider förhandlingarna framåt mellan EU och USA kring TTIP. Frihandelsavtalet är ett av de viktigare i sitt slag, då det skulle knyta världens två största ekonomier närmare varandra, förenkla handel och öppna för tiotusentals nya arbetstillfällen. Avtalet skulle därtill tydliggöra förhållandet mellan investerare och stater genom inrättandet av en särskild konfliktlösningsmekanism, ISDS. Just det senare har fått vänstern på tårna och gett Socialdemokraterna kalla fötter.

Trots att Sverige redan idag har s.k. ISDS-mekanismer med 67 andra länder och trots att den ingår i runt 3 000 internationella avtal hävdar vänstern nu att just denna variant är särskilt otäck. Så otäck att avtalet överhuvudtaget inte bör komma till stånd. Kritikerna hävdar att Sverige härigenom skulle ge upp sin nationella integritet till förmån för storföretagens intressen. Att kritiken väcks just nu är dock ingen tillfällighet. Av de redan existerande 67 avtalen med ISDS-mekanismer återfinns avtal med Iran, Kina, Nigeria, Venezuela och Saudiarabien. Dessa länder har vänstern inga problem med, värre är det dock med otäcka USA. Att Venezuela skulle vara mer tillförlitligt än USA i handelssammanhang kan knappast ens Jonas Sjöstedt göra troligt.

Nu stoppar vi TTIP när vi ändå är igång utbrast nämnde Sjöstedt glatt i samband med det uppsagda saudiavtalet. Och det är sannolikt hela förklaringen till den högljudda och aggressiva kritik som förts fram mot avtalet och möjligheten till tvistelösning, det handlar ju för fasen om USA!

Förrädisk norsk välgång

Många svenska blickar kastas avundsjukt mot vår stormrika granne i nordväst. Saftiga budgetöverskott, låg arbetslöshet och drygt 5 000 miljarder i en gigantisk oljefond är i och för sig avundsvärt. Men siffrorna är förrädiska och egentligen inte alls särskilt avundsvärda.

Norsk ekonomi är av den ensidigare typen, i praktiken helt beroende av landets oljeexport. Norge må vara ett rikt land i monetära termer, men knappast vad gäller diversifiering, innovationsbenägenhet och mångfald inom ekonomin. En allt rikare stat har unnat sig rejäla excesser. En av dessa, och kanske den mest skadliga, är landets tullar mot omvärlden. Skyhöga tullar kombineras sedan med lika generösa subventioner till landets inhemska producenter. Mixen är explosiv i så måtto att konkurrenter utestängs medan inhemsk verksamhet, inte sällan såväl ineffektiv som improduktiv, hålls under armarna. Så sent som 2011 ledde tullarna och den bristfälliga inhemska produktionen till smörbrist, i ett av världens rikaste länder.

En vacker dag tar Norges olja slut och då är det tunt bakåt. Endast öppna gränser kan långsiktigt stärka ett lands ekonomi och göra den dynamisk, stängda gränser gör den däremot både stel och sårbar.

http://www.svd.se/naringsliv/norge-velar-om-statens-agande_3775748.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140729

Hava förtröstan

När krutröken nu skingrats efter Europas valdueller är det ingen vacker bild som tonar fram. Det var de allra skjutgladaste galningarna som fick in de bästa träffarna medan de fridsammare EU-vännerna tvangs till reträtt.

I Frankrike och Storbritannien blev EU-fientliga och nationalistiska partier störst. I Ungern, Grekland, Tyskland, Italien, Danmark, Nederländerna, Belgien och inte minst Sverige var utvecklingen likartad. Nästan lika starkt gick motsatta sidan fram, extremvänstern och kommunisterna. Vad som förenar dessa två disparata grupper är fientligheten mot internationellt samarbete och vurmandet för tullar och handelsrestriktioner. Detta är också vad som skrämmer mest med valresultatet. Fri rörlighet för varor, tjänster och människor, rivna tullmurar och fördjupat internationellt samarbete är nämligen just vad som skapar välstånd, och garanterar freden. Om EU:s 28 länder nu börjar krypa tillbaka och mest pyssla om sitt eget hotar måhända inget direkt krig men i vart fall en påtaglig stagnation. Den som tror och påstår att ensam är starkast svävar i allvarlig villfarelse.

Tyvärr segrade de enkla budskapen i år men låt oss ha förtröstan, populister kommer och går medan sunda idéer och frihetstanken består.

http://rasmusliberal.com/2014/05/26/tio-procent-liberaler/

http://hansaberg.wordpress.com/2014/05/26/antietablissemanget-vann/

Låt inte trädtopparna skymma sikten

Världen krymper, eller växer beroende på hur man ser på globaliseringen. Klart står i varje fall att tullmurar, handelshinder och protektionism tillhör en svunnen tid, en tid som ingen bör önska sig åter till.

Som ensam spelare i världen utgör vår ekonomi knappt en droppe i havet. Med EU som hemmaplan växer den dock till en rejäl insjö, till och med till världens största. Genom EU:s inre marknad har regler och tidigare länderspecifika krav harmoniserats, etableringshinder rivits och multilaterala avtal kunnat slutas. Öppna gränser har möjliggjort för miljontals arbetare och åter miljontals vetgiriga studenter att vinna nya inkomster och kunskaper. Disparata men ack så högljudda röster gör idag gällande att samarbetet må hända inte bör avvecklas men i vart fall backas åtskilliga steg.

Det är lätt att missa himlen på grund av alla skymmande trädtoppar. Och visst finns gott om sådana toppar i den snåriga EU-skogen, precis som det finns mörka moln uppe på himlen. Väl på EU-valdagen i maj gäller dock för var och en att se bortom det som skymmer, för de övriga alternativen skulle tvivelsutan innebära klart större bekymmer.

http://gerdeshanna.wordpress.com/2014/05/06/darfor-ber-jag-dig-att-rosta/

http://sorliden.blogspot.se/2014/05/darfor-eu-6-nato.html
http://sorliden.blogspot.se/2014/05/darfor-eu-5-konsumenterna.html
http://sorliden.blogspot.se/2014/05/darfor-eu-4-studier.html
http://sorliden.blogspot.se/2014/04/darfor-eu-3-vardval-europa_29.html
http://sorliden.blogspot.se/2014/04/darfor-eu-2-rorligheten.html
http://sorliden.blogspot.se/2014/04/ja-till-eu.html
http://jespersvensson.blogspot.se/2014/05/eu-for-att-skydda-de-manskliga.html

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/390-eu-och-pressfriheten
 

Hotet från underjorden

Jimmie Åkesson har sannerligen gjort en resa med sina sverigedemokrater. Från ett gäng stökiga rasister till en kostymklädd riksdagsgrupp med drygt 9 procent väljarstöd i ryggen. Vindarna blåser dessutom i partiets riktning där allt fler sympatiserar med partiets migrationspolitiska idéer och där gruppen EU-skeptiker tilltar.

Utvecklingen inför maj månads europaparlaments val är oroande. Allting tyder på att extrem- och populisthögern gör ett historiskt starkt val och att EU-fientliga extremhögerpartier kommer kunna bilda egen parlamentsgrupp. Må vara att man är kritisk till delar av den utveckling som EU tagit på senare år, men att därifrån önska reversera hela projektet, stänga gränserna och återgå till förkrigstidens merkantilistiska nationalromantik är väl drastiskt. EU:s principer om den fria rörligheten och etableringsrätten har raserat handelshinder och öppnat världens största inre marknad och ekonomi. Detta har inte bara gjort Sverige rikare utan har framförallt hjälpt åtskilliga forna kommunist- och fasciststater på fötterna igen.

Till Dagens Industri (10/3) uppger Åkesson att han vill se sitt parti tillhöra en grupp i parlamentet och då är enda alternativet extremhögern, ledd av franska Nationella Fronten, flankerad av bland andra italienska Lega Nord, belgiska Vlaams Belang, de österrikiska och nederländska frihetspartierna (FPÖ och PVV) samt brittiska UK Independence Party. Alla mer eller mindre rasistiska men definitivt protektionistiska, bakåtsträvande och populistiska. Hotet från underjorden är påtagligt och Jimmie Åkesson är en del av det.

http://www.di.se/artiklar/2014/3/10/soker-extremt-samarbete-i-eu/

Kapitalism som gör skillnad

Olycksrapporterna duggar hyggligt tätt från de sydostasiatiska textilländerna. Arbetsplatsolyckor, odrägliga arbetsvillkor och slavliknande löner är enligt rapporterna regel. I svensk media står våra ledande konfektionsföretag i skottgluggen, inte minst H & M har fått klä skott för kapitalismens alla hemskheter. Mediebilden förtjänar dock en nyansering.

Det är efterfrågan som avgör vad, hur och till vilket pris som produkter produceras. Efterfrågas hållbarhet och produkter tillverkade till schyssta villkor är det slutligen också vad som kommer att levereras. Vidare kräver stabil produktion hållbara leverantörsled vilket inte tillåter produktionsstörande strejker, olycksfall eller modfällda arbetare. Att förändra sakens natur låter sig dock inte göras över en natt. De flesta produktionsländer tillhör i de flesta fall ännu de allra fattigaste i världen och konkurrensen om de västerländska textilföretagen är hård. Höjda löner och bättre, fördyrande, arbetsförhållanden är därför knappast prioriterat av producenterna själva. Just därför behövs företag som H & M, med höga ideal, kräsna konsumenter och krävande ägare.

H & M och övriga västerländska textilföretag står högst upp i näringskedjan och med kinkiga, välinformerade konsumenter kan och kommer dessa lyfta åtskilliga fler ur armod. Sådan kapitalism gör skillnad.

Öppna gränser är det bästa biståndet

Det är inte längre motiverat att lägga produktion i Kina bara för att pressa kostnader. Det konstaterar Volvos tidigare VD Leif Johansson som idag basar över Ericsson och Astra Zeneca. Anledningen är enligt Johansson att kostnaderna stiger allt fortare i den kinesiska produktionen vilket är en konsekvens av att lönerna skjutit i höjden. Detta har i sin tur fått till följd att hundratals miljoner lämnat fattigdom och trätt in i medelklassen. Det är nu till och med så att västerländska företag flyttar hem sin produktion igen eftersom lönegapet kommit att slutas gentemot de kinesiska producenterna.

Världens folkrikaste land håller i rasande takt på att förvandlas till ett medelklassens land med fungerande trygghetssystem, en pension värd namnet och en allmän skola tillgänglig för alla. Ett faktum ingen kunnat drömma om för ett par decennier sedan. Och det är framförallt landets förhållandevis öppna gränser som gjort detta möjligt. Frihandel (även om också Kina syndat) och gynnsamma villkor för utländskt kapital och utländska företag har borgat för detta under. Om ytterligare ett par decennier lär Kina troligen också vara världens största demokrati, en sådan utveckling följer naturligt på ekonomisk utveckling.

Internationell handel och utbyte över gränserna slår bistånd alla dagar i veckan. Sveriges bästa bistånd för en rättvisare och jämlikare värld är därför fortsatt kamp för frihandel, mot protektionism, tullar och andra handelshinder.

Ett ryskt steg i rätt riktning

Onsdagen den 22 augusti 2012 kan vara ett datum värt att lägga på minnet. Denna dag rullade nämligen WTO ut mattan för den ryska federation som därmed blev fullvärdig medlem i frihandelsorganisationen. Med medlemskapet förbinder sig Ryssland att följa en rad internationella överenskommelser med syfte att riva tullmurar och sänka importtariffer, allt för att öppna landet för internationell handel.

Medlemskapet är goda nyheter, inte bara för svenska och andra länders exportföretag, utan kanske framförallt för landets demokratikämpar. Historien har flerfalt visat vad öppna gränser och ökad internationell handel kan göra för ett land. Med ökat internationellt utbyte och kontakter över gränserna sprids, utöver varor och tjänster, tankar och idéer utöver dem som annars finns inpyrda alternativt tvingats på av auktoritära regimer. Frihandel, med ökad konkurrens, större varu- och tjänsteutbud, fler företag och lägre priser utgör också en jordmån för ekonomisk tillväxt och ökad levnadsstandard. Ökad levnadsstandard innebär i sin tur ekonomisk frihet vilken utgör en solid grund för individens frihet och demokratiers framväxt.

För ett Ryssland som annars är på helt fel väg med yttrandefrihetsbegränsningar, statlig repression, ökad korruption och en allt porösare rättssäkerhet kommer därför WTO medlemskapet som en skänk från ovan, äntligen ett ryskt steg i rätt riktning.

http://www.svd.se/naringsliv/historiskt-kliv-in-i-wto-palatset_7435580.svd

Valfrihet följer i kapitalismens spår

Få begrepp har väl under de senaste åren blivit så dragna i smutsen som begreppet kapitalism. En skadeglad vänster har glatt deklarerat dess död och alltfler uppger sig vara skeptiska eller rent av negativa till detta ekonomiska system. Opinionsyttringarna kan åses med fasa eller, om man så önskar, som kapitalismens verkliga seger.

Anammandet av det kapitalistiska systemet har nämligen fört det goda med sig att vi idag faktiskt har möjlighet att ifrågasätta, välja eller välja bort. Det rådande systemet med arbetsdelning, frihandel, relativt fri konkurrens och fri prissättning har skänkt oss ekonomiska förutsättningar. Vad vi sedan väljer att göra av dessa förutsättningar är upp till var och en. Ekonomisk fri- och trygghet är grundförutsättningen för det goda samhället. Alternativet, socialismen, är förskräckande med alla dess otaliga misslyckanden genom historien. Ekonomiskt förtryck går hand i hand med politiskt förtryck och fattigdom vilken i sig är förtryckande.

Ytterligare kritik som riktats mot kapitalismen handlar om det alltmer materiella samhälle som vi påstås leva i. Vad dessa belackare förbiser i denna kritik är att vi, tack vare vårt ekonomiska välstånd, faktiskt kan välja själva hur våra liv ska levas, en möjlighet som den fattige och förtryckte saknar helt.

Nu går Kina vidare

Hela världens låglöneland Kina är inte bara på väg att bli världens största ekonomi utan också landet med världens största medelklass. Om denna fantastiska resa med en smått fantastisk löneutveckling för medelkinesen vittnar alla de utländska företag som nu lämnar landet för billigare alternativ.

Regimens uttalade strategi är att höja det generella löneläget i landet för att därigenom kunna öka den inhemska konsumtionen och minska det vanskliga exportberoendet. Som konsekvens härav har bl a Pekingborna fått se sina lägstalöner höjas med 20, 21 respektive 15,9 procent under de senaste 3 åren. Liknande löneutveckling har kunnat skådas i en rad kinesiska provinser. SEB:s chefsstrateg för tillväxtmarknader, Mats Olausson, konstaterar frankt att kineserna inte längre vill befinna sig längst ned i näringskedjan.

Sverige gick igenom samma utveckling under sent 1800 tal och under 1900 talets första hälft. Den enklare produktionen flyttade först från städerna ut i landet för att sedan slutligen lämna landet helt. Sverige är trots, eller snarare tack vare, detta ett av världens idag mest välmående länder.

Kinas anammande av den kapitaliska synen på ekonomi har gjort landet moget att gå vidare i näringskedjan, detta till gagn för hundramiljontals kineser men också för alla oss andra som nu fått ännu en partner att handla med.

Så funkar frihandel

Miljarder av lågavlönade kineser och indier utnyttjas för närvarande av cyniskt vinsthungrande storföretag med vinstmaxim som enda syfte. En utstuderad utsugning av hjälplösa och utblottade människor som förser oss konsumentglada västerlänningar med billiga varor och levererar ohyggliga vinstmarginaler åt kapitalet. Låglönearbetet innebär härtill att tusentals arbetstillfällen flyr våra länder. Denna dystra bild skissas dagligen upp av diverse människorättsgrupper och globaliseringsmotståndare, allt med de utsugnas bästa för ögonen. Ganska rimligt och mänskligt kan tyckas vid en ytlig betraktelse. Dock helt åt helsike sett till verkligheten.

Idag råder arbetskraftsbrist hos tiotusentals kinesiska arbetsgivare. Detta med följden att arbetarens lönekrav ökar, krav kan ställas på bättre arbetsvillkor och att den internationella konkurrenskraften avtar. ”Arbetaren regerar ” proklamerar Pauline Ngau, ansvarig för det kinesiska företaget Mainland Headwear med 3 000 anställda. Själv höjde hon under föregående år de anställdas löner med 34 procent och planerar en ytterligare höjning med 8 procent i år.

Samtidigt som lönerna stiger har det också blivit allt svårare att rekrytera från landsbygden eftersom den yngre generationen från alla enbarnsfamiljer ställer allt högre krav. Till följd av ökad efterfrågan på livsmedel ökade dessutom inkomsterna mer på landsbygden än i städerna under 2010 vilket ytterligare minskar attraktionen av att slita hund i fabrikslokalen.

Sådan är utvecklingen i det utsugna Kina idag. Löner fördubblas, arbetsvillkoren blir allt bättre och de anställda ställer krav. Med detta följer försämrad internationell konkurrenskraft och ökad efterfrågan på import från oss i väst, en utveckling till allas vår fördel.

Kina är givetvis inte ensamt om denna gynnsamma utveckling. Globalisering och frihandel erbjuder nämligen alla deltagare att denna väg beträda. En mångfilig motorväg mot välstånd och i slutändan inte sällan demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

Svinbilligt men sällan svinbra

Frihandel öppnar dörrar till nya marknader för producenter och konsumenter. Frihandel ger möjligheter att utnyttja länders och regioners komparativa fördelar. Innan människan insåg detta och idealet var självförsörjning levde de flesta i svält och absolut fattigdom. Med effektivare kommunikationer har det fria handelsutbytet fulländats och biffen eller fläsket kan lika väl komma från Brasilien som från Västgötaslätten.

Samtidigt som frihandel och marknadsekonomi möjliggör så förpliktigar den också. I nationalekonomin talar man om den rationelle mannen (alternativt kvinnan) som besitter all nödvändig information för att fatta riktiga och rationella beslut. Här kommer vi som konsumenter in i bilden. Billigast är inte alltid bäst.

Vi svenskar stoltserar med ett av världens tuffaste djurskydd. Vi tillser att våra djur mår gott, inte göds med onödiga medikament och att de får röra sig fritt på fria ytor. Vår omvärld är sällan lika nogräknad varför priserna på utländskt kan hållas låga och ”konkurrenskraftiga”. Detta samtidigt som våra svenska uppfödare knäar inför de högre kostnaderna.

Till syvende och sist är det således upp till oss och vårt samvete att avgöra. Glada grisar på tallriken eller antibiotikastinna broilers utan knorr men med desto smutsigare buk.