Visar inlägg med etikett fri rörlighet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fri rörlighet. Visa alla inlägg

söndag 18 mars 2018

Inför ett vägskäl om Europa

I
Orban eller Merkel? Vi kommer 
behöva bestämma oss.
veckan som gick beslutade aktieägarna i Nordea med överväldigande majoritet att banken skulle flytta till Finland. Det är inte bara en prestigeförlust här och nu utan kommer på sikt göra Sverige mindre attraktivt för finansiella etableringar. Troligen kommer vi också gå miste om många högkvalificerade tjänster som annars skulle skapats här.


Nordea hade sina skäl att lämna landet men det starkaste var att Finland, till skillnad från Sverige, är en del av den europeiska bankunionen. Unionen är tillskapad för att sprida riskerna inom det europeiska bankväsendet och för att förhindra finanskriser likt den förra. Och det är ganska självklart, ju mer sammanflätade våra ekonomier blir desto mer måste vi samarbeta. Sverige är inte bara ett kallt och avlångt land långt bort från de flesta utan vi är också långt borta från den europeiska kärnan. Nu har Storbritannien lämnat EU, Ryssland börjat banka på stridstrumman, Kina fått en ny diktator samtidigt som USA vänt oss ryggen. Nationalismens och isolationismens vindar blåser kallt över världen. På egen hand står sig Sverige slätt på globalismens stormande ocean. Tysklands Merkel och Frankrikes Macron står i begrepp att bilda en inre och en yttre kärna av EU-medlemmar. Den inre kommer utgöras av våra historiska bundsförvanter i norra och centrala Europa medan den yttre troligen kommer bestå utav de gamla kommunistländerna i öst.

Vi står därför inför vägskäl om Europa, in eller ut? Mer eller mindre samarbete? Orban eller Merkel? Ska vi lyckas navigera på stormande hav kommer vi behöva såväl bankunion, euro, NATO och fri rörlighet. Tänk på det.

måndag 14 april 2014

Låt inte trädtopparna skymma sikten

Världen krymper, eller växer beroende på hur man ser på globaliseringen. Klart står i varje fall att tullmurar, handelshinder och protektionism tillhör en svunnen tid, en tid som ingen bör önska sig åter till.

Som ensam spelare i världen utgör vår ekonomi knappt en droppe i havet. Med EU som hemmaplan växer den dock till en rejäl insjö, till och med till världens största. Genom EU:s inre marknad har regler och tidigare länderspecifika krav harmoniserats, etableringshinder rivits och multilaterala avtal kunnat slutas. Öppna gränser har möjliggjort för miljontals arbetare och åter miljontals vetgiriga studenter att vinna nya inkomster och kunskaper. Disparata men ack så högljudda röster gör idag gällande att samarbetet må hända inte bör avvecklas men i vart fall backas åtskilliga steg.


söndag 16 mars 2014

Hotet från underjorden

Jimmie Åkesson har sannerligen gjort en resa med sina sverigedemokrater. Från ett gäng stökiga rasister till en kostymklädd riksdagsgrupp med drygt 9 procent väljarstöd i ryggen. Vindarna blåser dessutom i partiets riktning där allt fler sympatiserar med partiets migrationspolitiska idéer och där gruppen EU-skeptiker tilltar.

Utvecklingen inför maj månads europaparlaments val är oroande. Allting tyder på att extrem- och populisthögern gör ett historiskt starkt val och att EU-fientliga extremhögerpartier kommer kunna bilda egen parlamentsgrupp. Må vara att man är kritisk till delar av den utveckling som EU tagit på senare år, men att därifrån önska reversera hela projektet, stänga gränserna och återgå till förkrigstidens merkantilistiska nationalromantik är väl drastiskt. EU:s principer om den fria rörligheten och etableringsrätten har raserat handelshinder och öppnat världens största inre marknad och ekonomi. Detta har inte bara gjort Sverige rikare utan har framförallt hjälpt åtskilliga forna kommunist- och fasciststater på fötterna igen.


Till Dagens Industri (10/3) uppger Åkesson att han vill se sitt parti tillhöra en grupp i parlamentet och då är enda alternativet extremhögern, ledd av franska Nationella Fronten, flankerad av bland andra italienska Lega Nord, belgiska Vlaams Belang, de österrikiska och nederländska frihetspartierna (FPÖ och PVV) samt brittiska UK Independence Party. Alla mer eller mindre rasistiska men definitivt protektionistiska, bakåtsträvande och populistiska. Hotet från underjorden är påtagligt och Jimmie Åkesson är en del av det.

http://www.di.se/artiklar/2014/3/10/soker-extremt-samarbete-i-eu/