Statsmannen som krökte rygg

Chocken har knappt lagt sig efter EU-parlamentsvalets omskakande utfall. Förutom franska Nationella Fronten tog britternas Ukip den största skalpen. Det brittiska frihetspartiet, med nära 30 procents väljarstöd, vill inte bara lotsa Storbritannien ut ur EU utan likaväl bryta upp hela unionen.

Kanske än värre än Ukip:s framgång i sig är premiärminister Camerons reaktion på valresultatet. Premiärministern säger sig ha ”lyssnat” och ”förstått budskapet” och har följaktligen utlovat folkomröstning om landets vara eller inte vara i unionen. Så agerar en person med stukat självförtroende och låg självaktning, men knappast en statsman. En sådan tar ansvar för sitt land och förmår att blicka bortom nästa val. I det trängda läge som unionen, och minst lika mycket Storbritannien, nu befinner sig måste frimodiga folkrepresentanter kliva fram och försvara de värden som Europasamarbetet bygger på. Cameron väljer istället att underblåsa de populistiska strömningarna.

Färre handelsrestriktioner, fördjupat multilateralt samarbete, friare rörlighet och stabila gemensamma institutioner är avgörande för Europas fortsatta globala konkurrenskraft. Det vet David Cameron och därför är det extra sorgligt att se denne ”statsman” kröka rygg för populismens lättvindiga budskap.

Hotet från underjorden

Jimmie Åkesson har sannerligen gjort en resa med sina sverigedemokrater. Från ett gäng stökiga rasister till en kostymklädd riksdagsgrupp med drygt 9 procent väljarstöd i ryggen. Vindarna blåser dessutom i partiets riktning där allt fler sympatiserar med partiets migrationspolitiska idéer och där gruppen EU-skeptiker tilltar.

Utvecklingen inför maj månads europaparlaments val är oroande. Allting tyder på att extrem- och populisthögern gör ett historiskt starkt val och att EU-fientliga extremhögerpartier kommer kunna bilda egen parlamentsgrupp. Må vara att man är kritisk till delar av den utveckling som EU tagit på senare år, men att därifrån önska reversera hela projektet, stänga gränserna och återgå till förkrigstidens merkantilistiska nationalromantik är väl drastiskt. EU:s principer om den fria rörligheten och etableringsrätten har raserat handelshinder och öppnat världens största inre marknad och ekonomi. Detta har inte bara gjort Sverige rikare utan har framförallt hjälpt åtskilliga forna kommunist- och fasciststater på fötterna igen.

Till Dagens Industri (10/3) uppger Åkesson att han vill se sitt parti tillhöra en grupp i parlamentet och då är enda alternativet extremhögern, ledd av franska Nationella Fronten, flankerad av bland andra italienska Lega Nord, belgiska Vlaams Belang, de österrikiska och nederländska frihetspartierna (FPÖ och PVV) samt brittiska UK Independence Party. Alla mer eller mindre rasistiska men definitivt protektionistiska, bakåtsträvande och populistiska. Hotet från underjorden är påtagligt och Jimmie Åkesson är en del av det.

http://www.di.se/artiklar/2014/3/10/soker-extremt-samarbete-i-eu/