Många svenska blickar kastas avundsjukt mot vår stormrika
granne i nordväst. Saftiga budgetöverskott, låg arbetslöshet och drygt
5 000 miljarder i en gigantisk oljefond är i och för sig avundsvärt. Men
siffrorna är förrädiska och egentligen inte alls särskilt avundsvärda.
Norsk ekonomi är av den ensidigare typen, i praktiken helt
beroende av landets oljeexport. Norge må vara ett rikt land i monetära termer,
men knappast vad gäller diversifiering, innovationsbenägenhet och mångfald inom
ekonomin. En allt rikare stat har unnat sig rejäla excesser. En av dessa, och
kanske den mest skadliga, är landets tullar mot omvärlden. Skyhöga tullar
kombineras sedan med lika generösa subventioner till landets inhemska
producenter. Mixen är explosiv i så måtto att konkurrenter utestängs medan
inhemsk verksamhet, inte sällan såväl ineffektiv som improduktiv, hålls under
armarna. Så sent som 2011 ledde tullarna och den bristfälliga inhemska
produktionen till smörbrist, i ett av världens rikaste länder.
En vacker dag tar Norges olja slut och då är det tunt bakåt.
Endast öppna gränser kan långsiktigt stärka ett lands ekonomi och göra den
dynamisk, stängda gränser gör den däremot både stel och sårbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar