Hur vore det med humanism istället?

I en allt radikalare debattmiljö är det också den radikala retoriken som vinner mark. Med Gudrun Schymans återtåg i politiken har debattonen höjts betänkligt och retoriken radikaliserats påtagligt.

Med på Schymans radikalfeministiska tåg har hon tagit såväl gröna som röda vilka nu bekrigar varandra om epitetet som mest feministiska parti. Det sorgliga i denna utveckling är att förnuft och eftertanke kastas av i farten, vilket betraktas legitimt och kanske till och med nödvändigt i den feministiska revolutionen. Enande bland kombattanterna är att de alla anlägger ett kollektivistiskt perspektiv på frågan. Striden står således mellan man och kvinna och lösningen på ojämställdhet ligger i manlig underkastelse. Med en sådan samhällsbild skapas konfliktytor som egentligen ingen rår på. Som man finns inga alternativ andra än fullständig reträtt. Frågan är från vad vad? Det kön man ofrånkomligen råkats föda in i?

Med radikalfeminismens entré på den politiska arenan förpassades humanismen till läktaren, oerhört sorgligt för alla oss som annars tror på människans enskilda värde och möjligheter att själv forma sitt liv.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/politisk-retorik-som-skuldbelagger-kollektiv-ger-vi-och-dom-tankande_3721570.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140706