Radikalfeminism leder fel

De senaste månaderna har jämställdhetsfrågan seglat upp som ett valets huvudnummer. Det är bra. Ojämställdhet kostar, både ekonomiskt och personellt. I takt med att frågan fått allt tyngre vikt har den dessvärre också kommit att radikaliseras.

Feminismens utgångspunkt är att det finns en strukturell ordning som leder till att kvinnor missgynnas. För att bekräfta detta framförs statistik som tämligen ensidigt visar på det påstådda. Per Johansson, professor i ekonometri, ger ett antal exempel på hur denna verklighetsförmedling ger en ganska skev bild. Kvinnor lever exempelvis längre än män, de utbildar sig mer och uppvisar lägre kriminalitet. Kvinnor är vidare, enligt Socialstyrelsens inläggningsregister, mindre våldsutsatta än män. Johansson konstaterar att den stora jämställdhetsboven synes vara mäns låga uttag av föräldradagar vilket leder till lägre kvinnolön och större kvinnlig sjukfrånvaro. Johansson förespråkar därför en ytterligare pappamånad.

Radikalfeminism grupperar och kollektiviserar utifrån kön vilket ställer grupper mot varandra. Detta spär på fördomar vilket inte på något sätt gagnar jämställdhetsarbetet. En liberal politik ser individen och syftar inte till att uppnå samma utfall utan snarare till att ge alla samma förutsättningar.

 http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/feminism-inte-lika-med-jamstalldhet_3810616.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140810

Hur vore det med humanism istället?

I en allt radikalare debattmiljö är det också den radikala retoriken som vinner mark. Med Gudrun Schymans återtåg i politiken har debattonen höjts betänkligt och retoriken radikaliserats påtagligt.

Med på Schymans radikalfeministiska tåg har hon tagit såväl gröna som röda vilka nu bekrigar varandra om epitetet som mest feministiska parti. Det sorgliga i denna utveckling är att förnuft och eftertanke kastas av i farten, vilket betraktas legitimt och kanske till och med nödvändigt i den feministiska revolutionen. Enande bland kombattanterna är att de alla anlägger ett kollektivistiskt perspektiv på frågan. Striden står således mellan man och kvinna och lösningen på ojämställdhet ligger i manlig underkastelse. Med en sådan samhällsbild skapas konfliktytor som egentligen ingen rår på. Som man finns inga alternativ andra än fullständig reträtt. Frågan är från vad vad? Det kön man ofrånkomligen råkats föda in i?

Med radikalfeminismens entré på den politiska arenan förpassades humanismen till läktaren, oerhört sorgligt för alla oss som annars tror på människans enskilda värde och möjligheter att själv forma sitt liv.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/politisk-retorik-som-skuldbelagger-kollektiv-ger-vi-och-dom-tankande_3721570.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140706

Missnöje på frammarsch

Svenskens bild av samhället skapas av den mediala bevakningen av problemen. En majoritet anser idag att skolan och sjukvården är dålig. Lustigt nog är samtidigt en majoritet nöjda med den vård och skola som vi själva kommer i kontakt med.

Torbjörn Sjöström är vd för opinionsinstitutet Novus och han konstaterar frankt att vi konsekvent tycks överskatta problemen i olika samhällsfrågor. Enligt Sjöström, och utifrån Novus mätningar, upplever individen sig själv som lyckligt lottad medan de flesta andra då synes vara sämre lottade. Bilden som då målas upp är att majoriteten i Sverige fått det sämre och att tillståndet överlag är ganska eländigt. Som förklaring pekar Sjöström ut den brist på helhetsbild som finns hos väljarna. Den olyckliga konsekvensen av detta faktum är att ytterlighetspartierna, med tydliga missnöjesyttringar på agendan, vinner opinionsmässig framgång. Modesta och mer pragmatiska krafter har svårt att nu ut med sin politik i ett sådant klimat, sedan de inte anses ta väljarnas, till stor del uppenbart obefogade, missnöje på allvar.

Missnöje tar sig politiskt uttryck i enkla budskap och populism, vilket i sin tur är liktydigt med kortsiktighet och oansvar. Även om detta missnöje är på frammarsch får man ändå hoppas att den inte gör alltför stora intrång i politiken.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nagot-nytt-har-hant-i-valjaropinionen_3686294.svd?

Ett dåligt feministiskt initiativ

Feministiskt initiativ har visat framfötterna i senare opinionsmätningar, såväl i EU- som riksdagsmätningar. Fi är lite av extremernas extrem med en synnerligen tydlig agenda.

Fi går till val på att bland annat skrota kärnkraften, införa medborgarlön, avskaffa försvaret, höja a-kassan och underhållsbidragen, kvoterade bolagsstyrelser och föräldradagar, förbud mot vinster i välfärden, avskaffat rut och rot, socialbidrag till papperslösa, förbud mot vapenexport, månggifte, obligatorisk sexualundervisning i förskolan etc. Förslagen ska ses i ljuset av partiets ambition att komma åt och bryta ned de patriarkala samhällsstrukturerna. Det är en lovvärd och högst angelägen ansats att vilja öka jämställdhet mellan könen och att klämma åt orättfärdigad lönediskriminering men Fi:s initiativ är trots detta dåligt.

För jämställdhet och ekonomisk rättvisa fordras makt över sin egen situation och lönesättning. Rutavdraget och valfrihetsreformerna inom välfärden har gett tiotusentals kvinnor just denna möjlighet. Att avskaffa rut och förbjuda vinster i välfärden skulle skjuta hela utvecklingen i sank. En eftertänksam feminist bör därför ta avstånd från Gudrun Schymans initiativ.