Ödesvalet i maj

Ett av EU-valets många 

högerspöken

Kampanjandet inför maj månads EU-val har börjat varva upp. Precis som i höstens riksdagsval kommer flertalet partier måla även detta val i ödesmättade toner. Åter ställs vi inför ont mot gott, ett ultimativt val där väljarna antingen är med eller mot och där högerpopulisten är det gemensamma onda.

Det finns i och för sig många skäl att vara bekymrad idag, tilltagande nationalism och xenofobi är två. Men att möta en i mångt bekymrande situation med hot, svartmålningar och skambeläggande är fel väg. Det drar bara isär oss ännu mer. En färsk SOM-undersökning visar just på detta där allt färre betraktar sig som mittenorienterade, men alltfler endera höger eller vänster. Så istället för att måla fan på väggen, hotas och skrämmas med andra partier bör politiken söka svara på folks faktiska oro och framtidsfrågor. Novussiffror visar då att klimat och miljö är allra viktigast, följt av brottsbekämpning respektive invandring och migration. 

Ödesval må vara men för väljarna handlar det då om andra, för dem, viktigare frågor än hotande högerpopulism och nationalism. Fokusera på dem och ödesvalet lär bli mindre ödesmättat.

Missnöje på frammarsch

Svenskens bild av samhället skapas av den mediala bevakningen av problemen. En majoritet anser idag att skolan och sjukvården är dålig. Lustigt nog är samtidigt en majoritet nöjda med den vård och skola som vi själva kommer i kontakt med.

Torbjörn Sjöström är vd för opinionsinstitutet Novus och han konstaterar frankt att vi konsekvent tycks överskatta problemen i olika samhällsfrågor. Enligt Sjöström, och utifrån Novus mätningar, upplever individen sig själv som lyckligt lottad medan de flesta andra då synes vara sämre lottade. Bilden som då målas upp är att majoriteten i Sverige fått det sämre och att tillståndet överlag är ganska eländigt. Som förklaring pekar Sjöström ut den brist på helhetsbild som finns hos väljarna. Den olyckliga konsekvensen av detta faktum är att ytterlighetspartierna, med tydliga missnöjesyttringar på agendan, vinner opinionsmässig framgång. Modesta och mer pragmatiska krafter har svårt att nu ut med sin politik i ett sådant klimat, sedan de inte anses ta väljarnas, till stor del uppenbart obefogade, missnöje på allvar.

Missnöje tar sig politiskt uttryck i enkla budskap och populism, vilket i sin tur är liktydigt med kortsiktighet och oansvar. Även om detta missnöje är på frammarsch får man ändå hoppas att den inte gör alltför stora intrång i politiken.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nagot-nytt-har-hant-i-valjaropinionen_3686294.svd?

Höjd skatt för rika är dåligt för Sverige

Av en nyligen publicerad undersökning från Novus Opinion framgår att av de 1000 tillfrågade ansåg 53 procent att det vore bättre för Sverige om höginkomsttagare (personer med inkomster över 40 000 kr i månaden) betalade mer i skatt än idag. 36 procent ansåg att det är ett dåligt förslag. Opinionssiffrorna är naturligtvis mumma för en opposition som går till val på att drämma till de ”rika” lite extra.

Till att börja med måste konstateras att Sverige redan idag har världens högsta marginalskatter. De ”allra rikaste”, ca 5 procent av alla svenskar över 20 år, betalar på marginalen 55 procent av de sista intjänade tusenlapparna till masen. Runt 18 procent av svenskarna betalar 50 procent. Ideologiskt och retoriskt går det alltid hem att i rättvisans namn argumentera för att rika ska betala mer. Dessvärre är verkligheten inte lika enkel. Hade Sverige varit ett slutet land utan internationell konkurrens och hade inte några marginaleffekter existerat hade vi kunnat beskatta de rikaste med 100 procent på marginalen. Ingen hade stuckit utomlands och alla hade knegat på som om inget hänt. Nu fungerar det dock inte så (gudskelov).

Forskare, ingenjörer, läkare, entrepenörer, idrottsstjärnor (bland dem bollspelare i Djurgården) och andra höginkomsttagare rör sig på en global arbetsmarknad. Passar det inte så sticker de. Likaså minskar intresset för ansträngning när den ytterligare insatsen knappt ger något ytterligare i fickan. Och eftersom höginkomsttagare är de bästa skattebetalarna blir skattebortfall bland dessa grupper extra kännbart för statskassan. I SNS rapporten ”En skattepolitik för både innan- och utanförskapet” har man räknat på de rödgrönas förslag om höjda inkomstskatter för höginkomsttagare. Rapporten visar att ca 3 000 personer, i termer av helårsarbeten, skulle gå förlorade jämfört med dagens skattenivå.

Slutsats. För alla som är beredda att lyfta på de ideologiska skygglapparna och föredrar skatteintäkter framför retorik, tänk om. Än mer skatt på flit är dåligt för Sverige.