Skattehöjning mot bättre vetande

Höfta mellan tumme och pekfinger
håller inte.

Från årsskiftet får Sverige världens högsta marginalskatt. Det innebär att mer än 60 procent av den sist intjänade kronan går till staten. Med allmän pensionsavgift och tillsammans med det faktum att större delen av dessa högre inkomster inte berättigar till pension och sociala förmåner överstiger skatten 80 procent.

I Magdalena Anderssons budget beräknas marginalskattehöjningen inbringa 2,7 miljarder till skatskassan. Forskning, som även beaktar skatters påverkan på våra beteenden, ger dock andra resultat. Skattehöjningar ger naturligt nog mindre incitament till att ge det lilla extra. Med ännu högre skatter lär fler höginkomsttagare ta ut övertid i kompledigt istället för övertidsersättning. Kanske väljer de en längre semester istället för kontoret, båten eller varför inte stugan på landet. Detta slogs nyligen fast av Jacob Lundberg i en uppmärksammad Timbrorapport. Lennart Flood, professor emeritus i nationalekonomi, instämmer såväl i rapportens antaganden som dess slutsatser. Även Anderssons föregångare Erik Åsbrink förhåller sig skeptisk. Han vill istället slopa den statliga skatten helt för att höja kapitalskatt och moms.

Finansministern är en välutbildad nationalekonom med riklig erfarenhet från finansdepartementet och Skatteverket, hon känner mycket väl till den föreslagna skattehöjningens begränsande effekter på arbetsutbudet. Det är sorgligt att konstatera att hon nu faller till föga för vänsterns och de grönas skattehöjardrömmar och fattar så viktiga beslut mot bättre vetande.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/expert-farre-jobbar-mer-med-hogre-marginalskatt-1/

Rikare trots ökade klyftor

De tilltagande inkomstklyftorna har åter blivit hett stoff på debattforum. Media ställer undersköterskan och den handelsanställda mot börs VD:n och allehanda välbetalda direktörer. Reaktionerna låter heller inte vänta på sig, vid den senaste pejlingen ansåg 80 procent i gruppen låg- och medelinkomsttagare att inkomstskillnaderna nu är för stora.

Det är antagligen få av oss som någon gång inte grymtat till framför nyheterna när det åter visat sig att någon riktig riking fått ännu mer. Konstruktivare för debatten än ett stilla grymtande framför TV:n vore dock om vi lyfte blicken och såg bortom de braskande rubrikerna, där finns nämligen rikligt med intressanta siffror att ta del av.

Dessa siffror visar förvisso att inkomstklyftorna ökat de senaste 20 åren, där den rikaste tiondelen fått en ökning med 76 procent efter skatt och justerat för inflation. Detta samtidigt som medelinkomsttagaren endast fått 30-40 procent mer och den fattigaste tiondelen ynka 7 procent. Förutom att några få av oss fått det betydligt bättre visar alltså siffrorna att vi alla fått det bättre, om än marginellt på vissa håll. Det verkliga problemet är istället att alltfler betraktar sig som fattigare. Tapio Saloni, professor i socialt arbete, förklarar detta med vår alltmer konsumtionsbaserade vardag vilken gör oss alltmer beroende av att ha vissa prylar. I en sådan konsumtionskarusell blir det allt svårare för stora grupper att hänga med.

Detta ”ha-begär” kan vi dock själva styra över vilket vi i större utsträckning också borde försöka göra. För kan vi bara tygla detta begär så kan vi trots allt glädja oss åt att vi får det allt bättre.

Höjd skatt för rika är dåligt för Sverige

Av en nyligen publicerad undersökning från Novus Opinion framgår att av de 1000 tillfrågade ansåg 53 procent att det vore bättre för Sverige om höginkomsttagare (personer med inkomster över 40 000 kr i månaden) betalade mer i skatt än idag. 36 procent ansåg att det är ett dåligt förslag. Opinionssiffrorna är naturligtvis mumma för en opposition som går till val på att drämma till de ”rika” lite extra.

Till att börja med måste konstateras att Sverige redan idag har världens högsta marginalskatter. De ”allra rikaste”, ca 5 procent av alla svenskar över 20 år, betalar på marginalen 55 procent av de sista intjänade tusenlapparna till masen. Runt 18 procent av svenskarna betalar 50 procent. Ideologiskt och retoriskt går det alltid hem att i rättvisans namn argumentera för att rika ska betala mer. Dessvärre är verkligheten inte lika enkel. Hade Sverige varit ett slutet land utan internationell konkurrens och hade inte några marginaleffekter existerat hade vi kunnat beskatta de rikaste med 100 procent på marginalen. Ingen hade stuckit utomlands och alla hade knegat på som om inget hänt. Nu fungerar det dock inte så (gudskelov).

Forskare, ingenjörer, läkare, entrepenörer, idrottsstjärnor (bland dem bollspelare i Djurgården) och andra höginkomsttagare rör sig på en global arbetsmarknad. Passar det inte så sticker de. Likaså minskar intresset för ansträngning när den ytterligare insatsen knappt ger något ytterligare i fickan. Och eftersom höginkomsttagare är de bästa skattebetalarna blir skattebortfall bland dessa grupper extra kännbart för statskassan. I SNS rapporten ”En skattepolitik för både innan- och utanförskapet” har man räknat på de rödgrönas förslag om höjda inkomstskatter för höginkomsttagare. Rapporten visar att ca 3 000 personer, i termer av helårsarbeten, skulle gå förlorade jämfört med dagens skattenivå.

Slutsats. För alla som är beredda att lyfta på de ideologiska skygglapparna och föredrar skatteintäkter framför retorik, tänk om. Än mer skatt på flit är dåligt för Sverige.